Blogginlägg
Fredagskväll jag sent ska glömma
Foto: Jan-Ola SjöbergNisse Hellberg personifierar ”han som får jobbet gjort”.
Bilder: Carina ÖsterlingNisse Hellberg och hans band, ibland med munspelaren Knock Out Greg och extrabasisten Tobias Einestad, fick jobba i motvind och idogt duggregn. Men ingenting påverkade det musikaliska till det sämre.
Foto: Carina ÖsterlingDavid Ritschard, vid mikrofonen, och hans stora band bjöd på progginspirerat låtmaterial.
NISSE HELLBERG/DAVID RITSCHARD
Mosebacketerrassen, Stockholm 27 augusti 2021
Konsertlängd: 19:31-20:05 (DR, 34 min) 20:34-22:00 (NH, 86 min)
Min plats: Sittande till höger ca 10 m från scenen
NISSE HELLBERG PÅ MOSEBACKETERRASSEN i Stockholm i fredagskväll blev en konsertupplevelse som jag sent ska glömma. Inte tack vare Nisses sedvanligt perfekt genomförda uppträdande. Nej, det var ett utomhusevenemang, med stor påverkan av yttre förutsättningar, som genomfördes i blåst och regn där kända pandemirestriktioner också satte många käppar i hjulet för att skapa en trevlig stämning inför några hundra frusna själar i publiken. En konsert med snopet slut och utebliven extralåt.
I motvind och ett idogt strilande regn gjorde Nisse och hans band allt som stod i deras makt för att bjuda på en konsert med en repertoar hämtad från en majoritet av skåningens soloskivor. För nästan exakt på dagen ett år sedan släppte Nisse sitt senaste album, med den just nu motsägelsefulla titeln ”Goda tider rullar in”, men innehållet på den skivan spelade ingen direkt huvudroll i fredagskväll. Lite synd i mina öron, skivan har ett njutbart cajundoftande sound och många starka låtar, men han har ju en genuin repertoar att välja från i övrigt så de nästan 90 minuterna på scen blev ändå en genomgående stark upplevelse. Då gifte sig rutin och närvarokänsla på ett klart underhållande sätt.
Konserten hade dessutom en överraskningseffekt som jag tror att jag aldrig tidigare har upplevt. Efter sju låtar bytte bandet basist! Då, precis innan ”M/S Colinda”, kom Tobias Einestad in och tog över ståbasen från Ubbe Heed i några låtar. Då blev det lite mer show och lite mer rockabillyinspirerat innan ordinarie basisten kom tillbaka och avslutade konserten.
En annan överraskning var när Nisses band till och från utökades med munspelaren Knock Out Greg (Greger Andersson) och höjde både tempo och arrangemang ett snäpp. Och tillsammans med det övriga bandet bjöds det på sedvanligt traditionell rock'n'roll på svenska med texter som är så perfekt formulerade att underhållningsvärdet var på topp under hela konserten.
Textrader som ”Äntligen väder” (i ”Doft av läder”) och titlar som ”Vilken tur att vädret finns” påverkade inte vädrets makter medan ett intensivt duggregn irriterat studsade in mot Nisse och bandet. Den som alltid skicklige gitarristen Janne Lindén, provokativt i solglasögon, gasade på rejält tillsammans med Nisses egna fantastiska gitarrinsatser. Och bakom satt trummisen Marcus Källström och höll repertoaren på rätt kurs. Lindén fick för övrigt ett eget solonummer i den instrumentala ”Misirlou”, titellåten från ”Pulp fiction”-soundtracket, där han som virtuos visade upp både snabbhet och känsla.
Nisse passade också på att hylla Peps Persson genom att framföra ”Upp eller ner” från mitten av 70-talet.
Under ordinarie sets sista låt, ”Nån måste få jobbet gjort”, passerade klockan 22:00 som visade sig vara absolut sista klockslag för levande musik från scenen på Mosebacketerrassen. Så när alla väntade på den annars obligatoriska och mycket passande finallåten ”Kul att ses tack och adjö” kom Nisse in ensam på scenen och förklarade snopet att konserten var slut. Så han och bandet fick aldrig en chans att bokstavligen tacka sin trogna konsertpublik som blöta men ändå nöjda och tillfredsställda kunde konstatera att Nisse Hellberg trots allt är tillbaka på scen.
Den lokale kultartisten David Ritschard inledde kvällen på ett för mig överraskande sätt. Med ett stort band i ryggen, bland annat steelguitar, fiol och två körtjejer, sjöng han sina progginspirerade poplåtar till stort jubel bland delar av publiken.
Håller min dörr på glänt
En doft av läder
Låt kvasten gå
Det tog ingen tid alls att förlora dig
Lyckans lok
Flod av eld
Nu smet katten in till grannen igen
M/S Colinda
Upp eller ner
Det goda livet blir min grav
Farväl lev och lär
Leva ett vildare liv
Blues ABC
Misirlou
Stjärnan i mitt liv
Tufft jobb
Vilken tur att vädret finns
Nån måste få jobbet gjort
/ Håkan
Örebro: Storgatan 13
ALL TIME BEST #97: "Buffalo Springfield"
<< | Augusti 2021 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | ||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | 31 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: