Blogginlägg

Tullamore Brothers konsert

Postad: 2003-11-06 15:52
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/11 2003.

KONSERT
Tullamore Brothers
K5, Örebro 6/11 2003


Tullamore Brothers fyllde 15 år och vi blev inbjudna på ren gaeliska, Cead Mile Failte. Tusen gånger välkomna med andra ord. Och även om vi bara var ett par hundra i publiken så blev det en inte överraskande glad afton med god musik, gemenskap och Guinness.
   Det var i torsdagskväll på många sätt långt till den 17 mars, St Patrick’s Day (nationaldagen på Irland), men Olle och de andra bröderna Tullamore kan på ett tämligen övertygande sätt påverka oss att bli irländare för en kväll.
   Det klappades, sjöngs och talades i takt med alla de typiska sångerna som när de inte dryper av ett djupt vemod blir så härligt rytmiska och allsångsmäktiga.
   Under två set med en sammanlagt konserttid på drygt 90 minuter hann den kärnfulla kvartetten med åtskilliga sånger. Inte alltid så välkända eller lättidentifierade i titlar men som på nått egendomligt sätt bor i varje människas hjärta.
   Bandet gav en signal om att ha en ny skiva på gång och det blev därför väldigt passande att lufta en hel del nya gamla låtar i repertoaren.
    För dagen är Tullamore Brothers en strikt kvartett och jag tyckte mig inte sakna varken bas, trummor eller körer. Snarare tvärtom.
   På fyra man stående på rad verkade det spontant och anspråkslöst öppna sig gränslösa möjligheter att vara både flexibel, rolig och blixtrande kunnig. Som när de försökte sätta musikaliska krokben för varandra.
   Jag förstår mycket väl att det i grunden behövs mer känsla, många klunkar Guinness och att det är viktigare med ett irländskt hjärta än att vara virtuos på ett instrument. Men en bouzouki i händerna på en gammal hårdrockare, som i det här sammanhanget uppträder under det paradoxala namnet Little Malt, kan också ge rysningar av välbehag. Inte minst i några av konsertens snabba instrumentallåtar.
   Eller när bandets senaste medlem, Thomas The Asker, lika naturligt som skickligt som smidigt bytte mellan dragspel, mandolin och flöjt. Och dessutom bjöd på ett underhållande lågmält mellansnack.
   Och så Ollie, sångaren som formar sin röst ur sin hals, där Guinness-ölen rinner ned, på ett alldeles häpnadsväckande sätt. Med en accent som, vad jag förstår, är helt autentisk och ytterst unik på de här breddgraderna.
   15 år i det här bandet har inte gjort någon blase eller mätt. Det känns som om det hela tiden finns nya utmaningar.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (534)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (82)
Konserter (244)
Krönikor (202)
Larm (20)
Listor (59)
Maxi12" (35)
Minns (182)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< November 2003 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.