Blogginlägg

”The best of R.E.M.”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/11 2003.

R.E.M.
The best of R.E.M.
(Warner Bros)

Att sammanfatta den amerikanska gruppen R.E.M.:s karriär på en cd är sannerligen ingen lätt uppgift. Även om skivan är 18 låtar lång med en speltid uppåt 80 minuter och "bara" täcker in låtar efter 1988.
   Så när urvalet från gruppens sju studioalbum, som håller en osedvanligt hög kvalitetsnivå, ska samsas med några udda filmlåtar plus två nyinspelade låtar blir det naturligtvis en ytterst knapphändig sammanfattning av en av världens bästa rockgrupper. Kanske också bristfällig men som nu skivan är sammanställd finns det givetvis inte mycket att klaga på.
   Vilka låtar som borde plockats bort till förmån för "Pop song 89" och "Shiny happy people", hits som inte finns med här, kan jag inte riktigt förstå.
   Allt handlar naturligtvis om smak och prioriteringar men jag känner mig lite bönhörd när den hårda rockiga "Monster" bara representeras av en enda låt, naturligtvis "What's the frequency, Kenneth?", och "Automatic for the people" av hela fyra låtar.
   Men det är som sagt mycket tycke och smak när det gäller R.E.M.:s musik med så många starka album och starka, men ibland inte så iögonfallande, albumspår.
I den alldeles ypperliga konkurrensen hamnar faktiskt de nya låtarna i lä. "Bad day" är en gammal outtake på "It's the end of the world" från 1986 och lätt poänglösa "Animal", inspelad på en kvart, låter just snabbt ihopslarvad.
   De små parenteserna kan ändå inte störa helhetsbilden av R.E.M. som en komplett grupp. Från Mike Stipes gränslöst personliga röst via bandets stora variation till alla de klassiska låtarna.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.