Blogginlägg

Mars 2021 på Håkans Pop

Några historiska Kjell Andersson-skivor att återvända till.

PÅ HÅKANS POP INLEDDE JAG MARS med att läsa Kjell Anderssons bok ”Ingen går hel ur det här” och det resulterade i en ”Kjell Andersson”-kategori. Sedan började jag lyssna på många gamla, mindre kända och ibland bortglömda skivor där Kjell på ett eller annat sätt var involverad i. I mina vinylhyllor hittade jag utmärkta exempel på Kjell Anderssons värdefulla kunskaper i ämnet svensk pop och rock. Som exempelvis Mosquitos, Basse Wickman, Anne-Lie Rydé, Ola Magnell, ”Cirkus Broadway”, Rost och inte minst Sven-Ingvars. Plus en genomgång av albumet ”Ingen går hel ur det här” som ackompanjerade Kjells bok och låg på Spotify i fyra dagar innan den drogs in av rättighetsskäl.
   17 mars blev minnet av min fotograferande vän Anders Erkman väldigt påtagligt, ett år efter hans död fick jag anledning att återvända till en av våra gemensamma upplevelser.
   Min favoritlista på uppskattade liveskivor klättrar allt närmare nummer ett och under mars kunde jag avslöja placeringarna #8-12 med artisterna/grupperna Crosby, Stills, Nash & Young, Nils Lofgren, Rolling Stones, Imperiet och Neil Young.
   I min mindre rangordnade serie med coverskivor skrev jag under mars om Chrissie Hynde, The Maharajas och Eldkvarn. Plus tributskivan "Keith Whitley: A Tribute Album" till minnet av just Keith Whitley.
   Och återblickarna bland mina gamla krönikor tog oss i mars 2021 tillbaka till januari 1990, juni 1990, mars 1995 och juni 1995.

BLAND MÅNADENS NYA SKIVOR ”SPRANG” jag på en riktig mina i form av Glasvegas katastrofala album ”Godspeed” som var provokativt stökigt och allt annat än lyckad. I övrigt var mars månad fylld med en massa hyfsade men ofta inte direkt utsökta album men till slut kom en lysande skiva med Frida Hyvönen.
   Daniel Lanois är ett intressant namn som den här gången, på albumet ”Heavy sun”, låter svart, soulig och gospelinriktad. En tung hammondorgel, körer, lite reggae och många spännande ljud men inte så tydliga melodier.
   Soundet på Israel Nashs ”Topaz” påminner om hans senare produktion med ekande gitarrer från öknen, soulkörer, blås och både akustiska gitarrer och munspel. Suggestivt i halvt långsamma låtar som böljar fram och ekar stundtals Neil Young i den ljusa rösten.
   Hanna Enlöfs ”BareBones”, Good Harvest-medlem på egen hand, lever inte upp till sin titel utan är mer varierad än jag trodde. Ödmjuk sång, singer/songwriter-musik, stundtals poppigt till piano och akustisk gitarr och ofta lågmält.
   På Kings of Leon ”When you see yourself” är det arenarock som lugnat ned sig och inte har så bråttom att fånga lyssnaren. Det är ofta långt till refrängen men ”Echoing” är rock som rusar fram härligt.
   Love On Drugs ”meLODies” är ganska konventionell rock som är lite ojämn med en nervös ambition att bjuda på så mycket som möjligt. Några starka låtar, ”Standing on the doorstep”, ”Faking it all”, ”There goes my heart” och ”All those years” räddar skivan från anonymitet.
   Jag har uppenbart ett kort minne i min hjärna som har svårt att få Frida Hyvönens namn att fastna på lång sikt. Hennes skivor har funnits med på tre av mina årsbästalistor, 2005, 2012 och 2016, men ändå kände jag mig oförberedd inför nya albumet ”Dream of independence” som landar mycket positivt i mitt hjärta.
   Först söker jag jämförelser för att placera Fridas album musikaliskt. Och helt naturligt letar jag bland samtida svenska sångerskor och låtskrivare innan jag får den starka känslan att hon har samma klassiska framtoning som exempelvis Carole King. Lyssna på titellåten, lyssna på ”14 at 41” och lyssna på ”Sex” (med det vackra visslandet som läcker detalj) och jag är övertygad om att det Frida har skrivit och framför har rena evergreen-kvalitéer.
   Nu ska jag lägga Frida Hyvönens namn på minnet på allvar och inte minst ge ”Dream of independence” en framskjuten placering på nästa årsbästalista!

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.