Blogginlägg

LIVEALBUM #7: Graham Parker

Postad: 2021-04-05 07:59
Kategori: Bästa livealbum

GRAHAM PARKER & THE RUMOUR: Live at Marble Arch (Phonogram, 1976)

DET ÄR INTE ALLTID DE PÅKOSTADE, SKINANDE vackra liveskivorna som drar åt sig min uppmärksamhet när jag ska prioritera på min livealbum-lista. Det blev ganska uppenbart för några veckor sedan när jag föredrog Nils Lofgrens ”Back it up”-skiva före de uppenbart mer proffsiga inspelningarna på ”Night after night” (1977) och ”Code of the road” (1986). Idag ska jag utan tveksamhet göra samma sak igen men med engelsmannen Graham Parker i fokus. Men i Parkers fall finns det inte något proffsigt livealbum att negligera i val av skiva.
   Visserligen har Parker under årens lopp producerat ett antal liveskivor men där har det mest handlat om radio-, tv-inspelningar eller på senare år rena solouppträdanden. När det 1978 skulle lanseras en liveskiva med skivbolagets pr-apparat i ryggen blev det ett fiasko som måste betraktas som Parkers första, sista och enda magnifika magplask på 70-talet. Dubbelalbumet ”The Parkerilla” var kanske en bra ursprunglig idé, inspelad under ”Stick to me”-turnén, men slutresultatet var en katastrof. Från det svartvita skivomslaget (där Parker på fotografiet föreställer en gorilla) till den fysiska utgåvan där tre vinylsidor var liveinspelning och den fjärde var, helt oförklarligt, en alternativ studiomix av låten ”Don't ask me questions”.
   I den djungel av otaliga liveskivor med Parker har jag grävt fram en mycket tidig liveinspelad skiva som i inspelningar har uppenbara likheter med ovannämnda Nils Lofgren-skiva. ”Live at Marble Arch” är nämligen liveinspelad i en inspelningsstudio och gavs ursprungligen ut som en promotionskiva men släpptes långt senare som en officiell release.
   1976 blev startskottet på Graham Parkers professionella karriär. Men det var året innan, 1975, som allt tog fart. Från sitt tidigare liv som James Taylor-kopia började Graham skriva egna låtar som tidigt 1975 demoinspelades helt solo hos Dave Robinson, kommande Stiff-chef, som hade en liten studio ovanpå Hope & Anchor-puben i Londons Islington där han jobbade.
   Robinson blev så imponerad att han utsåg sig själv till manager och hittade i sin vänkrets, banden Ducks Deluxe, Brinsley Schwarz och Bontemps Roulez som alla just hade splittrats, musikerna som var skräddarsydda för Graham och kompbandet fick namnet The Rumour. Innan sommaren 1975 var det engelska skivkontraktet i hamn, i oktober 1975 stod Parker och bandet på scen första gången och det följdes av debutalbuminspelning med Nick Lowe som producent.
   Från mars 1976, innan första skivan gavs ut, började Parker och bandet turnera intensivt runt England nästan varje kväll, ibland som förband till Thin Lizzy. På en sällsynt ledig eftermiddag spelade bandet inför en specialinbjuden publik i skivbolaget Phonograms inspelningsstudio vid Marble Arch i centrala London. Det var kostymmänniskor från skivbolagets amerikanska avdelning som på en dryg halvtimme skulle övertygas om Parker & Rumours förträfflighet. Samtidigt gjordes liveinspelningen som senare samma sommar skulle distribueras i tusen ex, först som enbart promotion, under titeln ”Live at Marble Arch”.
   ”Silly thing” från det kommande debutalbumet släpptes som singel strax efter den konserten och en vecka senare släpptes överraskande ytterligare en officiell singel med två låtar från ovannämnda konsert. Allt som lockbete inför debutalbumet ”Howlin' wind” i april 1976 som skulle ta den engelska delen av världen med storm.
   Efter den plötsliga uppmärksamheten blev det alltså dags att öka intresset hos massmedia och inflytelserika musikmänniskor som fick albumet ”Live at Marble Arch” i brevlådan, en skiva som presenterar ett jordnära tajt liveband utan större gester men med otrolig energi. Ett synnerligen lyckat möte mellan rutinerade musiker och en imponerande debutant vid mikrofonen.
   Konserten spelades alltså in innan debutalbumet släpptes vars låtar här dominerar liverepertoaren. Men redan här visste Parker att en positiv framtid låg öppen och presenterade även ett par nya låtar från nästa album, ”Heat treatment”, som skulle släppas innan 1976 var slut. På det starkt begränsade utrymmet fanns det även plats för några covers. Inte alls överraskande hämtade från de amerikanska svarta artisterna Aretha Franklin (som gjorde "Chain of fools" först av alla), Supremes och Little Richard.


Side 1

1. White Honey (Graham Parker)
2. That's What They All Say (Graham Parker)
3. Back Door Love (Graham Parker)
4. Back To School Days (Graham Parker)
5. Silly Thing (Graham Parker)

Side 2

1. Chain Of Fools (Don Covay)
2. Don't Ask Me Questions (Graham Parker)
3. You Can't Hurry Love (Eddie Holland/Lamont Dozier/Brian Holland)
4. Soul Shoes (Graham Parker)
5. Kansas City (Jerry Leiber/Mike Stoller)

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (451)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (234)
Krönikor (167)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (141)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2021 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Johan S 19/04: Håller verkligen den här som en av dom bästa. Köpte en nypressning av den ...

Jack McGuinness 16/04: Det kan ju vara värt att nämna att åren med Yngwe var tuffa för Mats. När h...

Håkan Gustavsson 13/04: Hej! Tack för tipset - precis som du skriver en kanonplatta! Personligen har ...

Mårten 12/04: Gröna Lund 29 april -65 Furuviksparken 30 april -65 Liseberg 2-3 maj -65 ...

Johan S 29/03: Säkert också en mina mest spelade, fantastisk!...

Leif Gäverth 26/03: Hej Jag har läst att Animals besökte Sverige redan 1966, men har inte kunnat ...

Kjell J 12/03: Jag läste denna krönika, och blev inspirerad därav mitt tidigare inlägg, htt...

Kjell J 11/03: "Definitivt ett sommarfenomen som går hem när värmen och solen tränger sig p...

Håkan Gustavsson 8/03: Hej! Tack för recensionen! Jag har också läst boken och håller med dig i d...

Håkan Gustavsson 22/02: Hej! När kommer recensionen på Kjell Anderssons bok?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.