Blogginlägg

”Fri fågel”

STIKO PER LARSSON
Fri fågel
(Pappershimlen/Dalapop)

IGÅR SLOG LEKSANDS STOLTA HOCKEYLAG Örebro i SHL och det är väl om något ett perfekt avstamp för den här recensionen av Stiko Per Larssons nya album, han är nämligen stor supporter av dalalaget vid sidan av sin numera långa artistkarriär. Han har exempelvis skrivit Leksands kampsång ”Bröder”.
   Jag har marginell koll på Stiko Pers skivkarriär, som sparkade igång 2008, men har upplevt honom några gånger live när han på helt egen hand lyckas engagera djupt med både sång, musik och inte minst mellansnack.
   Stiko Pers föreställningar live är så fysiskt underhållande, så spontana och med så mycket personlighet att den närvarokänslan är svår att åstadkomma på skiva. Det är nästan en helt annan värld för en artist som Stiko Per som på scen bjuder på sig själv med både naturlighet och engagemang i ryggraden.
   Med åren har han arrangerat upp sina alster, kanske med hjälp av uppträdandret i Melodifestivalen häromåret. till en mer lättillgänglig nivå som gärna lyfter fram melodi och texter där catchy refränger följer med som ett brev på posten. På nya albumet, hans sjunde om jag har räknat rätt, resulterar det i slagkraftig och professionell poprock med ett helt band i ryggen.
   Soundet står stabilt och stadigt i en trygg tradition där elgitarrer, bas, trummor, ibland keyboards och Stiko Pers egen akustiska gitarr tillsammans målar upp fint anpassade arrangemang till de ofta känslofyllda texterna. Från lite mer singer/songwriter-anpassade låtar till det rockigt tempoladdade materialet. Stiko Pers oantastliga personlighet kanske naggas lite i kanten i den senare kategorin men produktionen tar ändå avstånd från det rent allmängiltiga.
   Med ett ganska uppenbart men positivt undantag (som jag återkommer till) har ”Fri fågel” ett fång melodier av stabil kvalité och jag har efter åtskilliga lyssningar svårt att urskilja någon låt före någon annan. Ett jämnt startfält där ”Vi som finns & de som försvann” av naturliga skäl sticker ut med Peter LeMarc som duettsångare. Det blir liksom en kvalitetsgaranti att bara se LeMarcs namn tryckt på skivomslaget och förhoppningarna grusas definitivt inte när låten strömmar ut ur högtalarna.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.