Blogginlägg

LIVEALBUM #13: Ulf Lundell

ULF LUNDELL: Unplugged solo. (Capitol/Rockhead, 2011)

EN HELT AKUSTISK ULF LUNDELL VAR 2008, på den extremt lyckade höstturnén, oerhört framgångsrik. Hela konserten och hela bandet var akustiskt baserat och, som inledning av konserten, fick vi en rejäl portion låtar när Ulf inledde ensam på scen. Den turnén är, enligt min mening, Ulf Lundells absoluta höjdpunkt som scenartist, där peakade han på sin 43 år långa konsertkarriär.
   Varje kväll på den drygt sju veckor långa höstturnén, 24 konserter, ändrade Ulf Lundell regelbundet repertoar och låtordning på sin konsert, inklusive de sju första låtarna när han ensam på en stol med en akustisk gitarr bjöd på sig själv som aldrig tidigare och som han aldrig har gjort senare. Det var en ynnest att aldrig veta hur den där första avdelningen på konserten skulle gestalta sig, varken melodiskt eller i mellansnacken som var extremt spontana och avslappnade.
   Jag följde varje konsert på turnén, dock inte bokstavligen, och noterade med nyfikenhet och spänning hur han lekte sig fram bland mängder av låtar och gjorde en ny setlista för varje kväll. Hela turnén hösten 2008 finns textmässigt dokumenterad på Håkans Pop under kategorin ”Ulf Lundell” till höger på sidan. Där kan man läsa om varje konsert, notera förändringar bland låtarna och nästan analysera hur Ulf har tänkt sig starten på varje spelning. Dessutom såg jag två konserter under turnén, Västerås och Örebro, vars recensioner också finns tillgängliga här.
   Sommaren 2011, två och ett halvt år efter inspelning, släpptes ”Unplugged” som samlade 14 av Ulf Lundells sololåtar från 2008-turnén. Det fanns naturligtvis ett rikt material att välja ur och det kanske går att maximera utfallet ytterligare för varje lyssnares önskemål men jag tycker blandningen av låtar är utsökt.
   När han exempelvis tar upp ganska tradiga låtar från mitten av 00-talet, från tämligen jämntjocka album som ”Ok baby ok”, ”Högtryck” och ”Lazarus”, och förvandlar dem till akustiska och engagerande pärlor. Varken ”Hungerdepartementet” eller ”Roadhouse Kirschheim” har förgyllt någon konsert jag upplevt med Lundell men här blir de en underbar start på ett extremt levande men också naket livealbum.
   Eller när han gör om tre fantastiska låtar från den idag ansträngt 80-tals-klingande ”Den vassa eggen”, som i original är svår att ljudmässigt riktigt ta till sig numera, till stor viskonst både textmässigt och melodiskt.
   Ett plus är dessutom att han, förutom ”När jag kysser havet”, på ”Unplugged” har utelämnat de största och ofta uttjatade hitsen och istället valt både riktigt unika låtar som ”Rebeller” och mindre uppmärksammat material från de akustiska plattorna ”En eld ikväll” och ”12 sånger”. Och ändå går det som lyssnare att ännu en gång ta låtar som ”Venus och Jupiter” och ”Danielas hus” till sitt hjärta för att de fungerar i absolut alla arrangemang. Den sistnämnda låten fick ju en ny och exemplarisk behandling nu senast på tv-spelningen i januari.
   Det fanns som sagt ett otal låtar att välja bland till den här skivan som är inspelad i tre olika städer, Stockholm, Sundsvall och på tre konserter i Göteborg, och det finns egentligen bara ett enda frågetecken på skivan. Varför ratades konsertöppningslåten ”Kom in kom in”, från albumet ”En eld ikväll”, som inledde samtliga 24 spelningar på turnén? Och möjligen hade den här skivan blivit ännu roligare och bättre om ”Spike”, Lundells kärleksfulla och osedvanligt komiska låt om sin gamla hund, hade fått plats. Jag fick höra den då ännu ej släppta låten i Västerås 28 september 2008 men det kanske var tekniskt omöjligt på en skiva som redan är 76 minuter lång? Inte vet jag.


1. Hungerdepartementet (Ulf Lundell)
2. Roadhouse Kirschheim (Ulf Lundell)
3. Rått och romantiskt (Ulf Lundell)
4. En fri man i stan (Ulf Lundell)
5. Världens mitt (Ulf Lundell)
6. Lit de Parade (Ulf Lundell)
7. Danielas hus (Ulf Lundell)
8. Rebeller (Ulf Lundell)
9. Den vassa eggen (Ulf Lundell)
10. Hon måste va en kristen kommunist (Ulf Lundell)
11. Naken nerför gatan (Ulf Lundell)
12. När jag kysser havet (Ulf Lundell)
13. Venus och Jupiter (Ulf Lundell)
14. Diamanter (Ulf Lundell)

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.