Blogginlägg

Peter Green (1947-2020)

Postad: 2020-07-27 14:58
Kategori: Minns

EN AV VÄRLDENS MEST LEGENDARISKA gitarrister, engelsmannen PETER GREEN, har somnat in. Under 60-talets andra halva blev han en av den tidens mest kända gitarrister. Först i John Mayall's Bluesbreakers, där han hade den svåra uppgiften att ersättaEric Clapton, och sedan när han sommaren 1967 bildade Fleetwood Mac med stora kommersiella framgångar som följd. Men för Green hade framgångarna ett pris i drogberoende och mentala sjukdomar.
   Peter Green kom att besöka Örebro inte mindre än fem gånger under åren 1967-1969. Först i februari 1967 när John Mayall's Bluesbreakers spelade på Norrbygården med det aktuella albumet ”A hard road” i bagaget.
   Några månader senare, i maj 1967, lämnade Green Mayalls band tillsammans med Mick Fleetwood, trummor, och John McVie, bas, och bildade Fleetwood Mac. Men det skulle dröja till 1968 innan skivframgångarna skulle komma. Först med ”Black magic woman”, sedan ”Need your love so bad” och det absoluta genombrottet hösten 1968 med den instrumentala ”Albatross”.
   Fleetwood Mac besökte Örebro första gången i maj 1968 strax efter release av första albumet ”Fleetwood Mac”. Och återvände i november 1968, mars 1969 och november 1969, hela tiden med Peter Green som ledare. Och de kommersiella framgångarna på singellistan i England fortsatte med den absoluta höjdpunkten ”Man of the world”, ”Oh well” och ”The green Manalishi”.
   Så dags hade religiösa grubblerier, kopplade till svårt drogberoende, och mental ohälsa gjort att Peter Green kände sig extremt obekväm i rollen som kändis, idol och beundrad gitarrist. I maj 1970 lämnade han bandet som han en gång hade bildat och drog sig undan offentligheten i många år.
   De tragiska berättelserna om hans liv avlöste varandra i massmedia under många år innan comebacken var ett faktum 1979. Han var då i stort sett ett bortglömt namn i musikbranschen men vi var ändå många som inte kunde glömma hans insatser i det tidiga Fleetwood Macs historia. Ett gruppnamn som sedan mitten av 70-talet hade förvandlats till en amerikansk hitproducerande grupp, fortfarande med Fleetwood och McVie i bandet, med få gemensamma musikaliska rötter i den engelska bluesmusiken.
   I samband med Peter Greens comeback släpptes albumet ”In the skies”, en homogent välljudande platta där han delar sologitarr med den duktige studiogitarristen Snowy White. Fem av nio låtar var instrumentala och det var väl uppenbart att Green inte var intresserad av den kommersiella scenen och de stora strålkastarna.
   Under de kommande decennierna spelade han blues med några egna band, bland annat Peter Green Splinter Group, utan att skapa några större rubriker.
   Peter Green (född Peter Greenbaum) avled i sömnen i lördags, 25 juli 2020.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (437)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (231)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (130)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juli 2020 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Hasse 26/07: Ja, Harvest gick varm på studentrummet i Örebro i början av 70-talet. Kan for...

Peter 17/07: Låter spännande. Ska bli intressant....

Björn Stein 4/07: Även Nisse klädde sig en Stones tisha, Some girls......

Björn Stein 7/06: Ferne är legend från gruppen Risken Finns, då med en annan legend Gunnar Dani...

Silja 7/06: Bilden på Richard och Andi. En meter???...

Björn Stein 6/06: Jag såg Lars Winnerbäck, innan jag läste under bilden......

Tommy Mannfolk 31/05: Har Cantona Albumet, frågan är vilket av alla dessa lag är Ians lag? ...

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig något nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min f...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.