Blogginlägg

Krönika: Maj 1988

I maj 1988 retade jag upp mig på alla pinsamt undermåliga coverversioner på musikhistoriens mest kända och legendariska låtar. En ny yngre generation musiklyssnare svalde allt med hull och hår och brydde sig inte om de nya versionerna var helt omgjorda eller karbonkopior av originalarrangemangen. Live fungerade det men på skiva blev det ofta olyssningsbart. Det fick mig, inte helt överraskande, att bestämt hävda att det var bättre förr på originalens tid.
 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 17/5 1988.

DET VAR BÄTTRE FÖRR

JAG HAR SOM BEKANT OFTA FRAMHÅLLIT coverlåtars självklara plats i dagens rockmusik. Inspirerad av åtskilliga svenska band som rest runt med repertoaren fylld med covers. Ty live är dessa låtar en tillgång men på skiva är covers inte alltid en styrka. Under de senaste veckorna har jag hört miserabla versioner av i original underbara låtar. Det VAR bättre förr.
   Strömpis söndagskvällar, under rubriken Söndagsbörsen, med spännande, kända gästartister är härliga liveupplevelser med uteslutande covers på repertoaren. Stockholm All Stars, Varmare Än Körv och Nilsson Pickett's, typiska coverband, har också visat upp samma kärlek till gamla rocklåtar.
   Även hos nyligen besökande utländska artister som Ronnie Wood och engelska Inmates var covers en betydande del av repertoaren. Till mycket nöje och glädje för både publik och artist.
   Medaljens baksida är dock mycket nära. Lyssna på när Judas Priest gör ”Johnny B Goode”, Tone Norum sjunger ”Somebody to love” och Michael Bolton angriper fridlysta ”Dock of the bay” och ni förstår vad jag menar.
   Bland låttitlar som ”Heavy metal”, ”Hard as iron” och ”Monsters of rock” finns på albumet ”Ram it down” (CBS) med Judas Priest en av den genuina rockmusikens största klassiker, Chuck Berrys ”Johnny B Goode”.
   Hundratals band har genom åren kört låten live och jag har säkert hört ett par dussin själv. Underbara showstoppers eller hyfsade extralåtar.
   Jag har däremot aldrig hört något värre än Judas Priests så kallade version. En överstyrd, två ton tung sologitarr följs av vrål och skrik. Avskyvärt och ett hån mot rockmusiken.
   Tone Norum har, med en producents hjälp, tack och lov inte lyckats förstöra Jefferson Airplanes 21 år gamla ”Somebody to love”. De har istället ton för ton försökt kopiera originalet men ändå misslyckats.
   Även här är det hårdrocksprägel på arrangemanget men unga Tone har svårt att trumfa Grace Slicks personliga röstresurser på originalet.
   Änkan efter Otis Redding har visst sagt sig vara nöjd med Michael Boltons version av ”(Sitting on the) Dock of the bay” men för mig luktar det spekulation lång väg. Känslan blåser bort lika fort som dollarsedlarna flyger in.
   Andra aktuella covers som befinner sig på gränsen till smaklös spekulation eller åtminstone onödig upprepning är ”Only one woman” med Alien, ”When a man loves a woman” med Art Garfunkel, ”Money” med Harald och ”Don't be cruel” med Cheap Trick.
   Samtliga inspelningar är några exempel på mycket bra låtar som folk känner igen och blir därmed gratisbiljett till nya framgångar för artisterna. Det är inte tal om artistisk originalitet eller personlig utveckling.
   Det VAR faktiskt bättre förr.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.