Blogginlägg

Krönika: Februari 1988

Sedan mitten på 70-talet var Warren Zevon en av mina största favoriter inom musik och i februari 1988 fanns det all aktuell anledning att påminna om hans historia. Dels hade han året före gjort en fantastiskt bra skiva och skulle dessutom uppträda i Sverige och Stockholm. Min recension av den konserten, med rubriken ”Den zuveräne Zevon”, publicerades precis under min krönika på den broadsheet-stora tidningssidan.

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 23/2 1988.

WARREN ZEVONS SKÖNA COMEBACK

VEM ÄR EGENTLIGEN DINA EGNA FAVORITER? Den frågan får jag ofta och brukar svara med att räkna upp de fem-sex, amerikanska och engelska artister, som jag tycker befinner sig närmast mitt hjärta och har så gjort i närmare tio år. Artisterna är inga världskändisar och de flesta saknar skivkontrakt så svaret som jag i min tur får är konstigt ansiktsuttryck och en frågande axelryckning.
   Men från förra året har en av ”mina utvalda” artister plötsligt fått ett erkännande i många kretsar. Warren Zevons comebackalbum ”Sentimental hygiene” fanns med på flera årsbästalistor 1987 och till exempel Karin Wistrand tyckte skivan med en av hennes skivbolagskollegor i USA var förra årets allra bästa album.
   Som följd av den otroliga uppmärksamheten och stora populariteten gjorde Warren Zevon med band fyra konserter i Sverige under lika många dagar i slutet på förra veckan. Jag såg i torsdags Stockholms-konserten på Melody och det var en fröjd att uppelva en av sina största favoriter live på en rockscen.
   Det är tolv år sedan jag jag först stavade till hans annorlunda namn. 1976 kom hans första namnlösa album på skivbolaget Asylum. Jackson Browne producerade skivan skivan och jag noterade således albumet i mitt minne omedelbart utan att veta närmare om dess innehåll.
   Med skivan i hand någon gång på hösten samma år blev jag oerhört positivt imponerad. Här fanns texter jag aldrig tidigare upplevt en amerikan skriva.
   Med titlar som ”Hasten down the wind”, ”Poor poor mitiful me”, ”Mohammed's radio” (samtliga även inspelade av Linda Ronstadt), ”Frank and Jesse James” och ”Desperados under the eaves” lyckades Zevon skapa outplånliga spår i mitt minne.
   Jag började söka hans ursporung och fann att han på 60-talet främst livnärde sig som låtskrivare. Bland annat skrev han två singelbaksidor till den framgångsrika hitgruppen Turtles.
   Jag lyckades också spåra upp en cutout-version av hans allra första soloalbum som hette ”Wanted dead or alive” och kom ut 1971. Ingen märkvärdig skiva men låten ”A bullet for Ramona” var inte bara en ovanligt bra titel.
   Under det tidiga 70-talet turnerade han bland annat med Everly Brothers innan han 1974 med sin dåvarande hustru flyttade till Europa och Spanien.
   Warren Zevon har under hela sin karriär visat sig vara en okonventionell amerikansk rockartist från USA:s västkust. Hans texter har ofta varit absurda historier, ofta berättelser med krigsmiljö, och han själv deklarerade under några år öppet sin kärlek till både alkohol och skjutvapen.
   En något udda och överdrivet tillspetsad kombination som inte är det mest gynnsamma utgångsläge för ren rockstjärna. Efter fem Asylum-album drog han sig därför tillbaka 1982.
   Hans togs in på sjukhus för att bli av med sitt alkoholberoende. En låt från hans senaste album, ”Detox mansion”, handlar just om den processen.
   Han bytte också miljö, flyttade till Philadelphia, började lyssna på klassisk musik men återupptog också livespelandet. Nu tillsammans med gruppen R.E.M.
   Många covers förekom, bland annat ”Vigilante man”, ”Mannish boy”, ”Mother-in-law” och ”Raspberry beret”, men också de första versionerna på låtarna som senare kom att ingå på hans comebackalbum ”Sentimental hygiene” som till mångas glädje kom ut i somras.
   Året inna hade en av hans äldre låtar, ”Wrewolves of London”, fått en plötslig renässans genom filmen ”The color of money” där hans låt och inspelning illustrerar en scen där Tom Cruise gör en kung fu-dans i en biljardhall.
   R.E.M. finns också med på Zevons album men det är överhuvudtaget ett stjärnspäckat gäng som backar upp honom på hans comebackskiva. Bland de största legenderna märks Neil Young och Bob Dylan som spelar sologitarr respektive munspel på var sin låt. Där figurerar också musiker som Brian Setzer och David Lindley och sångare som Don Henley och Jennifer Warnes.
   Och hans låtskrivarkompetens har inte förlorat i styrka på dessa inaktiva år. Det gör Warren Zevon till en stor succé både på skiva och scen.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.