Blogginlägg

Covers: Judith Owen

JUDITH OWEN: RedisCOVERed (Twanky 2018)

VÄLDIGT PERSONLIGT MEN URVALET på skivan är också tålamodskrävande. Den brittiska sångerskan och låtskrivaren Judith Owen, född i Wales, har en lång karriär bakom sig, skivdebuterade 1995, men det är först nu som jag har lyssnat på henne. Och då är det genomgående covers från många olika håll och många olika tidsperioder som är anledningen till mitt intresse.
   Judiths musikaliska rötter har tydligen ett klassiskt ursprung och det hörs tydligt när hon kombinerar sitt pianospel med en jazzsensuell touch i arrangemangen, ofta avskalade och nedstämda. Det är där Judith Owens personlighet får störst utrymme men repertoaren på skivan, som kan beskrivas som spretig och långtifrån homogen, kräver ett visst tålamod för att jag ska jubla högt.
   Skivan inleds med låtar av Drake och Ed Sheeran och utan ha någon kunskap om det materialet i original är mina tankar ganska tomma och intetsägande men jag tycker mig höra en lockande touch av engelsk folkmusik i hennes röst. Och det får mig att lyssna vidare.
   Jag förstår ganska omedelbart att det här är en coverskiva med ambition att bjuda på egna högst personliga versioner av låtarna. Det blir helt uppenbart på albumets tredje låt, Soundgardens ”Black hole sun”, som befinner sig ljusår från grungeoriginalet. Här är det cello och violin vid sidan av Judiths piano som är i centrum.
   Även discodängan ”Hot stuff” lyckas hon göra om helt liksom ”Play that funky music” fast arrangemanget på den låten är större och bredare, med tre blåsinstrument, än på skivan i övrigt.
   Till och från är det alltför jazzigt influerade arrangemang för att jag ska ta skivan till mitt hjärta och när hon försöker förena hiphop med disco och hårdrock blir det ofta lite för extremt för mina anspråkslösa öron.
   I de här övervägande lågmälda arrangemangen vill jag gärna göra jämförelser med Joni Mitchell och den kanadensiska sångerskan har säkert varit en förebild för Judith. På Jonis båda bidrag till låtrepertoaren på skivan, ”Ladies man” och ”Cherokee Louise”, blir det verkligen uppenbart hur nära deras sound och arrangemang ligger varandra.
   Från den singer/songwriter-baserade jazzpopen till Donna Summer, grunge och Deep Purple är det kanske svårt att hitta en röd musikalisk tråd men Judith sjunger så karaktäristiskt och arrangemangen är ändå så oväntat färgstarka i sin lågmälda struktur att personligheten många gånger lyser igenom.
   Största utmaningen på skivan, hennes tolkning av Deep Purples ”Smoke on the water”, är mer intressant än bra där hon lyckas kopiera det klassiska gitarriffet med sin röst.


Hotline Bling (Aubrey Drake Graham/Anthony Paul Jefferies/Timmy Thomas)
2015. Singel med Drake.
Shape Of You (Ed Sheeran/Johnny McDaid/Steve Mac)
2017. Singel med Ed Sheeran.
Black Hole Sun (Chris Cornell)
1994. Singel med Soundgarden.
Hot Stuff (Pete Bellotte/Harold Faltermeyer/Keith Forsey)
1979. Singel med Donna Summer.
Cherokee Louise (Joni Mitchell)
1991. Från albumet ”Night ride home” med låtskrivaren.
Can’t Stop The Feeling (Johan Karl Schuster/Justin R Timberlake/Martin Karl Sandberg)
2016. Singel med Justin Timberlake.
Ladies Man (Joni Mitchell)
1982. Från albumet ”Wild things run fast” med låtskrivaren.
Smoke On The Water (Ian Gillan/Ian Paice/Jon Lord/Ritchie Blackmore/Roger Glover)
1972. Från albumet ”Machine head” med Deep Purple.
Summer Nights (Jim Jacobs/Warren Casey)
1978. Från albumet ”Grease: The original soundtrack from the motion picture” med John Travolta and Olivia Newton-John.
Play That Funky Music (Robert W Parissi)
1976. Singel med Wild Cherry.
Blackbird (John Lennon/Paul McCartney)
1968. Från albumet ”The Beatles” med The Beatles.
Dream A Little Dream Of Me (Fabian André/Wilbur Schwandt)
1931. Singel med Ozzie Nelson.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.