Blogginlägg

LIVEALBUM #20: John Mellencamp

Postad: 2020-12-21 07:52
Kategori: Bästa livealbum

JOHN MELLENCAMP: Life death live and friends (Hear Music, 2009)

EFTER DET NÄSTAN SANSLÖST STARKA ALBUMET ”The lonesome jubilee” (1987) och den efterföljande turnésuccén 1987/1988 fick vi aldrig den hett efterlängtade liveplattan med John Mellencamp (eller John Cougar Mellancamp som han kallade sig på den tiden) och hans fantastiska kompband. Studioalbumet var en given representant på min lista över 80-talets bästa album, på Håkans Pop för några år sedan, och Johns turnékonsert fick jag det stora nöjet att uppleva i Stockholm på Johanneshovs Isstadion i januari 1988. Det hade därefter varit mer än önskvärt att få en liveskiva från turnén som minne av en oförglömlig konsert.
   För mig och för många andra nådde Johnny Cougar (som han kallade sig mellan 1976 och 1982) och John Cougar Mellencamp (1983-1989) sin första musikaliska höjdpunkt 1985 med ”Sacrecrow”-albumet. Men det var ”The lonesome jubilee” som placerade honom som USA:s bästa rockartist bara slagen av Bruce Springsteen. Dessutom var Johns dåvarande kompband bara steget efter E Street Band i personlighet och legendarisk status. Bandet hade i stort sett varit intakt sedan ”Scarecrow” men Pat Peterson i kören, fioltjejen Crystal Taliefero och i sammanhanget nya instrument som dobro, banjo och dragspel gjorde soundet, både live på skiva, så mycket mer spännande, intressant och personligt. Men, som sagt, det finns inga levande bevis på skiva hur det fungerade live på konsert på den tiden.
   Märkligt nog och väldigt förvånansvärt resulterade den framgångsrika liveturnén inte i någon liveskiva och det skulle faktiskt, och det känns ännu mer överraskande, dröja till 2009 innan John Mellencamp för första gången släppte en liveskiva som nästan hade titeln gemensamt med det senaste studioalbumet, den T Bone Burnett-producerade ”Life death love and freedom”. Då var Johns klassiska kompgrupp ett minne blott, bara gitarristen Mike Wanchic var kvar men endast som körsångare, men det är ändå ett imponerande komp som gör liveskivan till en ljudmässig musikalisk triumf.
   Live var veteranen och gitarristen Wanchic tillbaka bakom John men i övrigt var det för mig obekanta namn som John Gunnell, bas, Dane Clark, trummor, Troye Kinnett, keyboards, och Miriam Stur, fiol, som formade livesoundet 2009. Sedan får ju även gitarristen Andy York räknas in bland veteranerna eftersom han hade kompat Mellencamp, och bland annat Marshall Crenshaw, Nils Lofgren, Ian Hunter, Willie Nile och The Bottle Rockets, sedan 1994.
   ”Life death live and friends” är till storlek och omfattning, bara åtta låtar på knappt 33 minuter, ganska anspråkslös men musikaliskt är den underbart fantastisk. Från rockiga elektriska nummer till helt ensamma akustiska låtar. Variationen är gränslös och ljudet är enormt klockrent. Innehållet kan kanske uppfattas som lite fattigt och begränsat, blott åtta av studioskivans 14 låtar, men de framförs så klockrent musikaliskt och ljudmässigt lysande att det inte är svårt att utnämna ”Life death live and friends” till John Mellencamps bästa liveskiva fast konkurrensen är låg.
   (Skulle min lista med livefavoriter på skiva enbart handla om storlek, stort antal låtar på många skivor, skulle min lista kanske toppas av mastodontverket ”Yessongs” (1973), tre vinylalbum. Nu gör den inte det om ni händelsevis trodde det...)
   Låtarna på Mellencamps liveskiva i många fall framförda och inspelade innan studioskivan släpptes i juli 2008 och det är en ynnest att höra hur publiken i stora mäktiga lokaler nästan skapar klubbkänsla fast lokalerna, Air Canada Centre, Toronto, Mann Music Centre, Philadelphia, Greek Theatre, Los Angeles, och Westerner Park Centrium, Red Deer, Alberta, Canada, rymmer så mycket folk.
   Som jag kunde misstänka är liveskivan bara en bråkdel av de 18 låtar långa konserterna, som Mellencamp genomförde under den här tiden, som givetvis också innehöll gamla slagnummer som ”Paper in fire”, ”Human wheels” och ”Jack & Diane”. Men liveskivan är som sagt från början till slut koncentrerad på materialet från senaste studioskivan. Inleds i boogietempo, går över till lite långsammare men elektrisk rock för att på tre låtar bli Mellencamp solo med en akustisk gitarr. I det lilla formatet enormt imponerande och på ”Longest days” tangerar han Springsteen-klass för andra gången i sin karriär. ”Jena” är också en fantastisk låt och konsertens definitiva höjdpunkt.


1. "If I Die Sudden" (John Mellencamp)
2. "Troubled Land" (John Mellencamp)
3. "Don't Need This Body" (John Mellencamp)
4. "Longest Days" (John Mellencamp)
5. "Young Without Lovers" (John Mellencamp)
6. "A Ride Back Home" (John Mellencamp)
7. "Jena" (John Mellencamp)
8. "My Sweet Love" (John Mellencamp)

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (449)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Grupper (16)
Jul (76)
Konserter (233)
Krönikor (161)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (140)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2020 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Håkan Gustavsson 22/02: Hej! När kommer recensionen på Kjell Anderssons bok?...

Jan Arne Martin Lennell 20/02: Tack för tips...igen! Fantastiskt album! Finns den på CD?...

Björn Stein 8/02: Sorgligt, tack Håkan för att du har koll på det som sker. Blir att gräva i v...

Johan S 5/02: Härlig läsning! Känner igen mig i den där passionen. Hur magiskt det kände...

Fredrik Henriksson 21/01: Hej! Elton John var i Stockholm 1970. Min farmor hämtade honom på Arlanda...

Per-Ove 18/01: Någon som vet vilka år under 80-talet som Elton John Spelade i Stockholm/issta...

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.