Blogginlägg

Lördag på Live at Heart

DET LILLA PROGRAM SOM VI HADE planerat för lördagens Live at Heart-festival blev ytterligare rumphugget av några fullsatta lokaler men vi kunde ändå njuta av den fullständigt omtumlande upplevelsen av Velvet Starlings och den musikaliskt fulländade Ivory Tusk.


Velvet Starlings (Chris Gisborne) ensam på scen.

VELVET STARLINGS ÄR EGENTLIGEN ETT BAND, en amerikansk trio, men till Sverige kom sångaren och gitarristen Chris Gisborne ensam. En ung man, det sägs att han är 17 år, som uppmärksammats på tidigare Live at Heart-festivaler och jag har hört många som har tipsat om hans konserter.
   Vilken sprudlande energi han hade när han gick upp på Innergårdens scen strax efter Eric Palmqwist med band på lördagseftermiddagen. Pratade snabbt mellan låtarna och spelade gitarr ännu snabbare. Fick hjälp av en trummis på några låtar och han var just då lite mer mänsklig när han spelade keyboards.
   Jag var inte så bekant med hans repertoar och tyckte väl egentligen mer om konsertens avslutning när han gjorde covers som ”You can't always get what you want” (Stones) och ”Break on through” (Doors). Men detaljer var egentligen oviktiga när en så framåt ungdpomlig artist kunde skaka liv i en stor publik en lördagseftermidag i Örebro.


Bilder: Carina ÖsterlingIvory Tusk med musiker i Nikolaikyrkan.

UNDER TVÅ TIDIGARE LIVE AT HEART har vi njutit av argentinaren Ivory Tusk, hans låtar och bländande akustiska gitarrspel. Nu var han för tredje året i rad tillbaka i Örebro och den här gången hade han ytterligare två musiker med sig, en kille på percussion och en på bas.
   På hans repertoar fanns en mängd nya låtar från ett album som släpps senare i höst. Drömska meditativa gitarrlåtar som klingade både vackert och melodiöst. Tillsammans med sin lite sträva och viskande stämma blev det återigen väldigt personligt. Än så länge kändes de tidigare, för oss bekanta, låtarna, exempelvis ”Where are you running now”, lite starkare men det nya materialet kan säkert växa till sig med tiden.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.