Blogginlägg

Tredjeskivan är ingen lätt match

Postad: 1997-11-29 23:41
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/11 1997.

Karriärens tredje skiva kan vara den viktigaste. Men den kan också vara början till slutet, en liveskiva eller en helt oväntad vändning uppåt. Hursomhelst ska tredjeskivan visa om artisten eller gruppen har kommit för att stanna eller helt enkelt tyna bort i världens mest konkurrensartade bransch.
   Tre viktiga svenska artister har släppt sina tredjeskivor nu i november. Alla hade monumentala, kommersiella genombrott med sina debuter och heter Nordman, Kent och Lisa Ekdahl. I både Nordmans och Ekdahls fall följdes debuten upp av en förutsägbar inte fullt så spännande andraskiva. Vilket är tämligen naturligt med tanke på alla plötsliga framgångar "över en natt".
   Därför är ofta andra skivan inte alls intressant utan åker med i framgångens virvlar av bara farten. Klassiska felet är att bara upprepa framgångsreceptet vilket redan där kan hämma karriärens fortsättning. Och kommer då inte tredje skivan och ger upprättelse är det i nio fall av tio kört.
   Både Kent och Lisa Ekdahl har tagit problemet seriöst och verkligen ansträngt sig för att förändra, överraska och ta nya grepp. Kent uppträder nästan provocerat antikommersiellt på "Isola" när de genom slarv och nonchalans stundtals låter illa till ett material som säkert är deras bästa hittills.
   Ekdahl skyndar långsamt på "Bortom det blå" men producenten Georg Wadenius har manat fram en stark profil på varje låt vilket inte direkt varit vanligt tidigare. Efter Nordmans jättegenombrott, drygt en halv miljon exemplar sålda, med debuten gjorde de en nästan identisk uppföljare som "bara" sålde 400.000 ex. Nya skivan "Här och nu" skaver på i samma entoniga spår och duons backlash kan komma just nu och här.
   Pop- och rockhistorien är fylld av anmärkningsvärda tredjeskivor. Beatles "A hard day's night" var deras första skiva med uteslutande originalmaterial. "Born to run" betydde Bruce Springsteens stora, kommersiella genombrott.
   Andra artister som blev berömda först på sitt tredje album är Rod Stewart ("Every picture tells a story" med "Maggie May"), Clash (klassikern "London calling"), Neil Young ("After the goldrush"), Creeps ("Blue tomato" med hitlåten "Oh I like it"), Europe ("Final countdown"), Lisa Nilsson, Tom Petty, Gerry Rafferty, Magnus Uggla, Niklas Strömstedt och Mikael Rickfors.

Många svenska artister har på sin tredjeskiva provat något nytt, språk, sound eller annat. Efter bara schlagers blev det rockigare för Eva Dahlgren på "För väntan". Och Tomas Ledin gick från visor till rock på "Knivhuggarrock". Marie Fredriksson blev personligare på "Efter stormen". Både Orup, Monica Törnell, Louise Hoffsten, Eric Gadd och Lena Philipsson prövade så långt in i karriären på det engelska språket. Ulf Lundell och Py Bäckman gav ut liveskivor.
   Internationellt har det varit ännu vanligare att ge ut konserter på skiva efter två studioplattor. Randy Newman, Joe Cocker, Cream, Tim Hardin, Dr Feelgood, David Lindley och Iggy Pop gjorde alla det. Men många hade svårt att ge sin tredje skiva en titel. Blood, Sweat & Tears, Led Zeppelin, Chicago och Santana nöjde sig med siffran tre. Medan Nick Drake och Gram Parsons aldrig fick uppleva tredje skivan i livet.
   I nästan varje intervju berättar Per Gessle att hans första LP-skiva hette "Kinks Kontroversy", visst var det Kinks tredje LP... Tre(!) av mina absoluta LP-favoriter är just den tredje i varje artists karriär: Jackson Brownes "Late for the sky", Small Faces "Ogden's nut gone flake" och Lou Reeds "Berlin".

Bäst just nu (tidig julspecial):
Weeping Willows: Christmas in prison (singel). Magnus Carlson gör en Shane MacGowan med en 24 år gammal John Prine-låt. En sedvanlig smäktande ballad med bjällerklang och tramporgel.
Harpo: Christmas (singel). Plötslig oväntad comeback med en poplåt i klassisk 70-talsstil.
Steve Earle: Christmas in Washington (CD-spår). Magnifik inledningsballad på "El corazon", fortfarande min albumfavorit.
The Smashing Pumpkins: Christmastime (CD-spår). Från samlingsskivan "A very special Christmas 3" med olika artister. En överraskande mjuk, stråkarrangerad, läcker, nyskriven jullåt.
No Doubt: Oi to the world (CD-spår). Från samma skiva som föregående. Allt annat än tindrande vacker. En punkig, fartig och rejält stökig låt.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (395)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (215)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (104)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 1997 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.