Blogginlägg

50-tal: #26. "Genevieve" (1959)

HUEY SMITH and his CLOWNS
Genevieve
(Ace)

MIN FASCINATION FÖR DEN HELT UNDERBARA "Sea cruise"-låten, en minst sagt vanlig men sönderspelad coverlåt i den traditionella rock'n'roll-världen (Mickey Jupp har gjort den varje gång jag har sett honom live), inledde researcharbetet för dagens 50-talsfavorit. Namnet Frankie Ford, som gjorde den första och mest kända versionen av låten, hade först en central plats i mina efterforskningar i ämnet men både låten, versionen och artisten fick ge sig efter en ganska abrupt upptäckt. En historia som innehåller både musikaliskt övergrepp, förljugna ambitioner och att gå över lik. Hårda ord som strök Frankie Fords "Sea cruise" från mina funderingar men som till slut, efter ytterligare research, resulterade i en för mig okänd låt men en ypperlig pärla med pianisten som skrev "Sea cruise".
   Den New Orleans-baserade rock'n'roll-musiken kommer med ojämna mellanrum att dyka upp i min kategori med 50-talsfavoriter. BÃ¥de när jag tittar i backspegeln (Smiley Lewis) och i kristallkulan pÃ¥ kommande artister pÃ¥ min lista finns det ytterligare artister frÃ¥n de sydligaste delarna av Nordamerika representerade. Skrapar man pÃ¥ ytan och gräver lite djupare i musikhistorien finns det mÃ¥nga spännande namn att upptäcka. Dagens namn är artisten med det iögonfallande artistnamnet Huey "Piano" Smith som under namnet Huey Smith and his Clowns gav ut "Genevieve" pÃ¥ en Ace-singel i maj 1959.
   Med New Orleans-bluessÃ¥ngaren Professor Longhair som förebild inledde Huey Smith sin karriär redan som 15-Ã¥ring när han spelade pÃ¥ klubbar ofta tillsammans med gitarristen Guitar Slim. Huey spelade piano pÃ¥ Slims första singel, "New arrival" (1951), och Ã¥ret efter skrev Huey som 18-Ã¥ring pÃ¥ ett eget skivkontrakt. Hösten 1952 släpptes hans första singel, "You made me cry", en tung men tempofattig piano-rock'n'roll-lÃ¥t. Men solokarriären tog nästan omgÃ¥ende en paus när Huey började spela med Earl King och sedan pÃ¥ skivor med Lloyd Price och Smiley Lewis. 1955 blev han medlem i Little Richards kompband och först 1956 tog solokarriären fart igen.
   Först som Huey Smith and his Rhythm Aces pÃ¥ en singel innan han och hans band 1957 fick gruppnamnet Huey Smith and the Clowns. Först tidigt 1958 erövrade Huey sitt historiskt klingande Huey (Piano) Smith-namn pÃ¥ singeln "High blood pressure", en explosiv lÃ¥t som länge lÃ¥g nära att bli nominerad pÃ¥ min 50-talslista. Pianisten Smith var under större delen av sin solokarriär ocksÃ¥ en framstÃ¥ende lÃ¥tskrivare där han ofta fick dela credit med sin producent, Johnny Vincent, som lÃ¥g bakom "stölden" av Hueys lÃ¥t och inspelning av "Sea cruise".
   Vincent, som under det tidiga 50-talet var producent pÃ¥ Specialty Records (där bland annat Little Richard gav ut skivor) men startade 1955 det egna skivbolaget Ace Records, spelade in Hueys version av "Sea cruise" 1958. EfterÃ¥t suddade han ut sÃ¥ngpÃ¥lägget och la pÃ¥ Frankie Fords röst istället. Medan Huey och hans band var ute pÃ¥ turné fick Vincent idén att en vit sÃ¥ngare skulle ha sÃ¥ mycket större kommersiella möjligheter med "Sea cruise". Idén var naturligtvis lyckosam, Ford fick en Topp 20-hit med lÃ¥ten, men Huey blev rasande när han Ã¥tervände frÃ¥n turnén och upptäckte "stölden".
   Fram till 1958 hade Huey och bandet gjort sin kanske mest kända lÃ¥t, "Sea cruise" oräknad, med "Rocking Pneumonia And The Boogie Woogie Flu (Part 1)". Men den lÃ¥ten och mÃ¥nga av hans andra lÃ¥tar, exempelvis "Don't you just know it", frÃ¥n 1956-1958 är ganska veka, försynta eller komiska lÃ¥tar där möjligen Refreshments Johan Blohm kan hitta nÃ¥gon lÃ¥t till sin snälla pianorepertoar.
   Efter "Sea cruise"-debaclet satte Smith enbart sitt eget namn under sina lÃ¥tar och "Genevieve" är en lysande pärla i hela hans diskografi. Det intensivt tunga pianointrot, lÃ¥ter i mina öron som att Lennon/McCartney kopierade det till sin "Hey bulldog", följs av nÃ¥gra lika intensiva sÃ¥ngröster (Bobby Marchan och Gerri Hall) och arrangemanget toppas sedan med blÃ¥s, Lee Allens saxofon och Alvin "Red" Tylers trumpet frÃ¥n Fats Dominos band.. En smÃ¥tt fantastisk kombination.
   84-Ã¥rige Huey "Piano" Smith lever än idag.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.