Blogginlägg
"Det hysteriska draget nerför Tarschan Boulevard"
ANDERS F RÖNNBLOM
Det hysteriska draget nerför Tarschan Boulevard
(F-Records)
NÄR SOMMAREN VAR SOM HETAST, NÄTTERNA VAR som kortast och suget efter nyutgivna skivor var som tunnast ramlade det in ett välförpackat kuvert genom brevinkastet, Anders F:s senaste utgivning. Långt före releasedatum (29 augusti) fick den sedvanligt snyggt designade dubbel-cd:n vänta på uppmärksamhet medan den tjocka värmen gav sig av, den fräscha luften återkom och viljan till analys av musik hade hittat hem.
Precis som den välbekanta albumtiteln skvallrar om är dubbel-cd:n, som Anders F gärna vill marknadsföra som samlingsbox, till stor del en återutgivning av två album som gavs ut 1977 ("Det hysteriska draget") och 1978 ("Komedia - En tripp nerför Tarschan Boulevard"). Rönnbloms namn var under de åren inte så hett så skivorna gavs ut på det lilla dansbandsinriktade skivbolaget Tyfon. Nu ges skivorna ut i egen regi som vanligt ackompanjerade av snygga och informativa skivomslag.
Efter debutskivan "Din barndom skall aldrig dö" (1971) plus tre album på CBS, "Ramlösa Kvarn" (1972), "Måsarna lämnar Gotland och hela Sverige tittar på" (1973) och "Alternativ rock'n'roll cirkus" (1974), befann sig Anders F Rönnbloms karriär på ett stickspår där uppmärksamheten kring hans musik var begränsad.
Jag minns de här skivorna när de kom och jag var allt annat än imponerad av innehållet och soundet. I september 1977 sammanfattade jag mina åsikter om "Det hysteriska draget" i en recension med ord som "otydliga texter", "synnerligen överambitiöst" och musikaliskt "knappast hysteriskt". I en tid när den engelska punken stod på tröskeln till Sverige (The Clash spelade i Örebro månaden efter...) var jag nog inte riktigt beredd på svensk poetisk och personlig poprock. Jag var i allra högsta grad ofokuserad och uppfattade nog Anders F som just då ganska tålamodskrävande.
När albumen nu återutges i sin ursprungliga men uppfräschade form får jag chansen att revidera min uppfattning på ett kanske lite mognare sätt. Tillsammans med underbar dokumentation om inspelningsarbetet får musik, texter och sound idag en helt annan innebörd. Som artist var Anders F 1977 på något sätt steget före lyssnaren när han blandade korta låtar med extremt långa och ibland kombinerade ihop flera låtar i en. Jag kan än idag känna mig vilse i den där extrema torktumlaren av flödande textrader som far runt. Däremot har jag nog idag ett större tålamod att skingra tankarna när Anders F:s personliga poesi anfaller.
Sedan mår ursprungsmaterialet bara bra av att restaureras och efterproduceras så ljud och text befinner sig på samma fräscha nivå.
Anders F:s båda album tillhör kategorin mindre kända men genererade ändå några legendariska låtar, "Skratta tills tåget går" respektive "Komedia". som har blivit bofasta ögonblick i liverepertoaren under många år. Som helhet pendlar båda albumen, som också innebär Rönnbloms entré i den mer eller mindre rockiga kostymen, mellan mediokra parenteser och i mina öron bortglömda pärlor.
FRÅN 1977-SKIVAN: "BRODER, DU FICK FOTEN", med en läcker akustisk slide som fin ingrediens, håller ren John Holm-klass. Det är också intressant att åter bekanta sig med så fina men bortglömda låtar som "Den relativa sanningen" och "Sammetssackarin".
1978-skivan har ett mer genomgående utpräglat rocksound, mycket tack vare den fasta konstellationen Maddepolam som agerar kompband. Däremot har jag svårare att hitta de låtmässiga överraskningarna men "Hon är varm, hon är skön, hon är honky tonk" och "Seglar bort" är klart värdefulla ögonblick att återvända till.
1977/1978-skivorna är ryggraden på den här dubbel-cd-samlingen men den innehåller också något mycket mer spännande och up to date, gamla outgivna låtar i nyinspelade versioner.
I mitten på 70-talet, 1975-78, arbetade Anders F och hans basist Hasse Grapenmark på demonivå regelbundet fram nytt material. Låtarna var ganska komplicerat arrangerade och passade inte alls in i "Komedia"-projektet och blev därför liggande. Tills nu när det blev aktuellt att i samband med ovannämnda återutgivning dammsuga 77/78-eran på material och då återupptäcka demolåtarna som nu har fått titeln "Garagesekvenser", ungefär ett helt album med 15 låtar. Nyinspelat bonusmaterial som fyller ut cd-skivorna på utrymmet efter de båda originalalbumen. Ett något annorlunda tillvägagångssätt men det fungerar.
Tidigt i år, januari-april, satte Anders F, några få musiker och den numera så viktiga tjejkören Jenny Roos/Madeleine Wideland "tänderna" i det gamla materialet i nya och helt aktuella arrangemang. Det låter uppenbart som ett helt nytt Anders F-album om man vore omedveten om bakgrunden. Ett läckert gitarrljud, lite tillbakalutade arrangemang och en mängd intressanta låtar som, mirakulöst nog, har sitt ursprung 40 år tillbaka.
Fortfarande är det en mix av kortfattade låtar, "smålåtar" är Anders F:s kategoribeskrivning, och några längre genomarbetade låtar. Material som tillsammans med Anders F:s förklaringar, där han ibland avslöjar hur texter, riff och utdrag har återanvänts i senare produktioner. Intressant, javisst, men att det låtmässigt låter så modernt är ju ett mindre mirakel och kan utan vidare betraktas som ett nytt fräscht Anders F Rönnblom-album 2018.
OK, ibland finns det orsaker till varför det gamla låtmaterialet hamnade i "byrålådan", ojämn kvalité och den exakt melodiska glöden saknades, men här finns höjdpunkter som mår bra av att komma ut i ljuset. Att "Vägen upp till Bradley's Barn" (hyllning till Beau Brummels), "Pajas eller gud" och "Ett täcke av daggstänk" här har räddats för eftervärlden är en gärning så god som någon.
/ HÃ¥kan
INTERVJUER 74-94: City Boy (1979)
I min skivhylla: Buffalo Springfield
| << | Augusti 2018 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: