Blogginlägg från 2018-08-16

Aretha Franklin (1942-2018)

NÄR JAG FÖR NÅGRA ÅR SEDAN PÅ HÅKANS POP rangordnade mina 60-talsfavoriter, på en lista med 50 namn, var ARETHA FRANKLINS ett helt givet inslag. Hon hamnade någonstans i mitten men hennes röst och hennes singlar från den tiden är oförglömliga minnen. I Sverige uppskattades tyvärr inte hennes bästa låtar i samma omfattning som i övriga världen. Hennes fyra Tio i Topp-placerade singlar var alla konventionella covers, Dionne Warwicks "I say a little prayer", The Bands "The weight", The Beatles "Let it be" och Elton Johns "Border song".
   Men under åren 1967 till 1969 var Sveriges Radio och USA-listan på onsdagar mitt favoritprogram och där kunde jag njuta av Arethas röst i Jerry Wexler-producerade låtar som det kommersiella genombrottet "I never loved a man (the way I love you)", "Respect", "(You make me feel like) A natural woman", "Chain of fools", "(Sweet sweet baby) Since you've been gone", "Think" och "The house that Jack built". Det var populärt med parenteser i Arethas låttitlar men själv var Queen Of Soul ingen parentes.
   I samband med 60-talslistan skrev jag en lång text om Arethas bästa låtar från det decenniet. Det finns anledning att idag återigen blicka tillbaka på Arethas första år som sångerska vars karriär inleddes som 14-åring redan på 50-talet. Upptäcktes av skivbolagsprofilen John Hammond som genom åren hittade många talanger, allt från Billie Holiday och Count Basie till Bob Dylan och Bruce Springsteen. Hammond hittade inte riktigt rätt i den musikaliska strukturen och det var först när Atlantic och producenten Wexler tillsammans med sin tekniker Tom Dowd tog henne till Muscle Shoals-studion som allt föll på rätt plats.
   För mig var Aretha först och främst en singelartist där hennes höjdpunkter från 60-talet ligger mig varmast om hjärtat. Visst kan jag minnas senare hits som "Who's zoomin' who", "Sisters are doin' it for themselves" och "I knew you were waiting (for me)", alla typiska 80-tals-skapelser, men jag saknar Arethas själ i de produktionerna.
   Jag letar förtvivlat i albumhyllorna och hittar bara "Aretha" (1986), i det berömda Andy Warhol-omslaget, där ovannämnda George Michael-duett finns med, och "Through the storm" (1989) som jag inte minns mycket av trots gästinhopp av Whitney Houston, Four Tops, James Brown och Elton John.
   Aretha Franklin avled idag torsdag 16 augusti 2018 i bukspottkörtelcancer.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.