Blogginlägg

I min skivhylla: Buffalo Springfield

BUFFALO SPRINGFIELD: Buffalo Springfield (Atco SD 33-200)
Release: 5 december 1966/6 mars 1967
BUFFALO SPRINGFIELD: Buffalo Springfield again (Atco SD 33-226)
Release: 30 oktober 1967
BUFFALO SPRINGFIELD: Last time around (Atco SD 33-256)
Release: 30 juli 1968

Placeringar i skivhyllan: Hylla 2. Mellan Buckwheat Zydecos "Where there's smoke there's fire" (1990) och Eric Burdons "I used to be an animal" (1988).

BUFFALO SPRINGFIELD, BARA GRUPPNAMNET är ren poesi, var före sin tid med medlemmar som lite längre fram skulle lämna stora avtryck i rockhistorien. Gruppen var nästan en supergrupp på 60-talet innan ordet ens var uppfunnet.
   Gruppens tre album tillhör faktiskt min skivsamlings äldsta. Förutom samtliga Beatles-skivor är det fÃ¥ album tidigare än 1966 som stÃ¥r i mina skivhyllor. Men jag kan inte skryta med att Buffalo Springfield-albumen inköptes när de släpptes. Nej, det var först efter Neil Youngs och Crosby, Stills & Nashs första skivor drabbat mig som det blev aktuellt att införskaffa skivor med gruppen där Young och Stephen Stills gjorde sina första berömda steg i musikhistorien.
   Idag gör jag ett litet avsteg frÃ¥n rutinerna att uppmärksamma ett album i skivhyllorna och väljer dÃ¥ tre skivor med en grupp som bara existerade mellan mars 1966 till maj 1968. PÃ¥ de här blott tvÃ¥ visserligen turbulenta Ã¥ren utvecklades gruppmedlemmarna stort och det är nästan omöjligt att nämna en av gruppens skivor utan att kommentera de övriga tvÃ¥.
   Blev just medveten om att Buffalo Springfield hade hämtat sitt gruppnamn frÃ¥n namnskylten pÃ¥ en Ã¥ngvält(!). Den ursprungliga kvintetten var en sammansättning frÃ¥n mÃ¥nga olika hÃ¥ll, bÃ¥de geografiska och musikaliska. Kanadensarna Neil Young och basisten Bruce Palmer hade spelat rock i Winnipeg-gruppen The Mynah Birds där en ung Rick James var sÃ¥ngare. Trummisen Dewey Martin var ocksÃ¥ född i Canada. De amerikanska gitarristerna Stephen Stills, Texas, och Richie Furay, Ohio, hade huvudsakligen folkmusikbakgrund, i bland annat tio man starka The Au Go Go Singers (östkustens svar pÃ¥ New Christy Minstrels). Stills hade även sökt jobbet som lÃ¥tskrivare Ã¥t The Monkees...
   Innan Beatles invaderade USA 1964 och 1965 med en mängd brittiska pop- och rockgrupper i sitt släptÃ¥g var det främst folkmusikgrupper pÃ¥ den amerikanska musikscenen. Det var alltsÃ¥ med influenser och inspiration frÃ¥n Beatles som gjorde att medlemmarna i Buffalo Springfield strÃ¥lade samman och hade en musikalisk vision.

I MARS 1966 VAR GRUPPEN EN SAMLAD men, skulle det visa sig, inte så stabil enhet. Men inspelningarna till gruppens första album, "Buffalo Springfield", mellan juli och september 1966 genomfördes under väldigt koncentrerade förhållanden.
   Det rÃ¥der förbryllande omständigheter när det gäller releasedatumet för "Buffalo Springfield". Den släpptes ursprungligen i december 1966, exakt releasedatum ovan, men singeln "For what it's worth (stop hey what's that sound!)", som släpptes dagen före julafton, skulle ändra pÃ¥ förutsättningarna. Stephen Stills lÃ¥t, som tillhörde den dÃ¥ populära kategorin protestlÃ¥tar, började i januari klättra pÃ¥ amerikanska Hot 100 som gjorde att albumet släpptes igen i mars där den lÃ¥ten ersatte "Baby don't scold me".
   "For what it's worth" var en spontant skriven och snabbt inspelad lÃ¥t som kommenterade protestdemonstrationen i Hollywood som urartade 12 november 1966. Som singel blev den gruppens stora och enda hit (7:a i USA), en sÃ¥ kallad one-hit-wonder, och fick hjälpa till att sälja debutalbumet vars upplaga jag äger.
   Under hela gruppens existens skrev medlemmarna lÃ¥tar pÃ¥ eget hÃ¥ll och aldrig tillsammans. Debuten innehÃ¥ller uteslutande Stills- och Young-lÃ¥tar, sju respektive fem men det är faktiskt Furay som sjunger förstastämman pÃ¥ en majoritet av lÃ¥tarna. Likt just dÃ¥ aktuella The Byrds förekommer det här ofta karaktäristisk stämsÃ¥ng pÃ¥ samtliga lÃ¥tar. En ingrediens som skulle bli världsledande nÃ¥gra Ã¥r senare.
   Förutom den uppmärksammade singelhitlÃ¥ten är det tvÃ¥ Neil Young-lÃ¥tar som här gör störst intryck pÃ¥ mig, "Nowadays Clancy can't even sing" och "Flying on the ground is wrong", som bÃ¥da sjungs av Furay. Övriga Young-lÃ¥tar är ganska snälla och konventionella poplÃ¥tar men i "Out of my mind" kan man skönja ett litet frö till hans personlighet i framtiden.

UTVECKLINGEN I GRUPPEN FRÅN FÖRSTA albumet till det andra "Buffalo Springfield again" är märkbar överlag och kanske mest hos Neil Young. Hans "Mr Soul", som inleder albumet, är ju en låt som följt honom genom hela solokarriären i hans liverepertoar. Och "Broken arrow" är ju en titel som också har förekommit i många olika Neil Young-sammanhang. Först som namnet på hans sångförlag, sedan blev det namnet på hans hem och studio och så sent som 1996 gav han ett album den titeln - dock utan att låten finns med... Den osedvanligt långa låten (6;13) är uppdelad i flera olika sekvenser uppenbart influerad av Beatles då aktuella "A day in the life" och avslutas med ett hjärta som slår.
   När "Buffalo Springfield again" släpptes i oktober 1967 var det även denna gÃ¥ng en Stephen Stills-lÃ¥t som drog Ã¥t sig största uppmärksamheten, "Rock & roll woman", bandets näst största singelhit. Enligt albumkonvolutet är lÃ¥ten inspirerad av David Crosby, en kommande kollega, och fanns sedan en mÃ¥nad tillbaka utgiven som singel. Crosby skulle för övrigt samma mÃ¥nad fÃ¥ sparken frÃ¥n Byrds och drygt ett Ã¥r senare var trion Crosby, Stills & Nash ett faktum.
   Vid sidan av Stills fyra lÃ¥tar och Youngs tre har ocksÃ¥ Furay börjat bidra med lÃ¥tmaterial, Hans tre lÃ¥tar har en liten dragning Ã¥t countryrock och man kan väl redan här ana hur hans musikaliska intresse drog Ã¥t countryrockhÃ¥llet. I augusti 1968 tog Furay med sig Jim Messina, senaste bastillskottet i Springfield, och bildade Poco. Dock är hans övriga tvÃ¥ bidrag, balladen "Sad memory" och souliga "Good time boy" med blÃ¥s, utflykter i helt annan musik.
   Buffalo Springfield var som sagt en ganska instabil grupp. Under 1967 var det fyra musiker som avlöste varandra som basist i gruppen och Messina blev den femte. Och Neil Young försvann och kom tillbaka flera gÃ¥nger. Och pÃ¥ gruppens andra album presenterar han min största favorit pÃ¥ albumet, den udda och annorlunda "Expecting to fly". Arrangemang och produktion, ett samarbete mellan den mytomspunne Jack Nitzsche och Neil, är märkbart pÃ¥verkade av sin tid i sin lättpsykedeliska form. Nitzsche/Young var ett team som skulle Ã¥terförenas flera gÃ¥nger under Youngs tidiga solokarriär. Nitzsche producerade delar av Youngs solodebut 1969 och hade stor del i "Harvest" bÃ¥de som Stray Gators-medlem och mustig strÃ¥karrangör pÃ¥ tvÃ¥ lÃ¥tar.

EFTER ETT TURBULENT ÅR MED MÅNGA medlemsförändringar som slutade med att gruppen gav upp och splittrades i maj 1968 innan bandets tredje och sista album gavs ut. Bandets finalskiva fick den naturliga titeln "Last time around" och innehållet skrapades ihop från många olika inspelningstillfällen med åtskilliga gästmusiker, bland annat trummisen Buddy Miles. Splittrad skiva, javisst, men det finns några toppar.
   PÃ¥ omslaget ser man Neil Young titta Ã¥t ett annat hÃ¥ll medan de övriga fyra i gruppen, nu med Jim Messina som basist och även producent, ser homogent överens ut. Möjligen har Neil en solokarriär i sikte och har kanske sparat sina bästa lÃ¥tar till solodebuten som började spelas in i augusti 1968.
   Neil bidrar bara med tvÃ¥ egna lÃ¥tar, material som dock har följt med i hans senare karriärer. , "On the way home" Ã¥terfinns pÃ¥ Crosby, Stills, Nash & Youngs liveskiva "4 way street" och "I am a child" hörde jag live 1996. Däremot var hans lÃ¥tskrivarsamarbete med Richie Furay, "It's so hard to wait", lika anonym dÃ¥ som nu.
   PÃ¥ Buffalo Springfields sista album är det nog Stephen Stills lÃ¥tar som gör störst intryck. Med singellÃ¥tar som "Uno mundo" ("One world" pÃ¥ engelska, han har alltid inspirerats av det spanska sprÃ¥ket) och "Special care" och "Four days gone" som följde med till Stills solorepertoar live, liksom "Special care". BÃ¥da finns pÃ¥ liveskivan "Stephen Stills live" (1975). Hans "Questions" hÃ¥ller faktiskt samma kvalitéer som pÃ¥ hans kommande första soloskivor.
   Märklig detalj i Buffalo Springfields diskografi: PÃ¥ singlarna uppträdde gruppen alltid som The Buffalo Springfield.
   Richie Furays "The hour of not quite rain" är ungefär lika flummig som en David Crosby-lÃ¥t medan hans avslutningslÃ¥t "Kind woman" ganska tydligt visar den musikaliska inriktningen mot det som skulle bli Poco ett halvÃ¥r efter den här inspelningen. Kommande kollegan Rusty Young medverkar dessutom pÃ¥ läcker steelguitar.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.