Blogginlägg

"Välkommen till Örebro"

Karin Wistrand är lite orolig för hur 15 bongospelare ska få plats i hennes hotellrum.

DET VAR EN LÅNG VÄG TILL ÅRETS FOLK AT HEART. Årets upplaga av musikfestivalen, som i sin helhet utspelar sig på ett hotell, har flyttat från det centralt belägna Scandic Grand till Scandic Örebro Väst. Det som tidigare var en 15 minuter lång promenad, från hemmet till hotellreceptionen, har nu förvandlats till en enorm resa med stadsbuss (9), 10 minuters promenad från busshållplats till hotellet och från rummet (341) har vi utsikt mot McDonalds och en ström av fordon passerar på genomfartsmotorvägen på vänster sida.
   Det är onekligen en tid i förändring och en stadstradition som flyttat från city. Då var det tämligen naturligt att i receptionen på hotellet mötas av festivalgeneralen Andreas Svensson som på sin klingande dialekt förkunnade "Välkommen till Örebro". Det var precis så det kändes efter den äventyrliga resan västerut för att landa i ett hotellrum. Turist i sin egen stad med andra ord.
   Ingenting utanför hotellet skvallrade om att en femårig festivaltradition som Folk at Heart höll på att ladda upp för levande musik oavbrutet i nästan två dygn. Men framför oss i hotellreceptionen stod David Södergren, ledare och sångare i DSH5, och checkade in vilket gav en förklaring att det nog så småningom skulle bli musikaliska aktiviteter i detta på ytan ganska tråkiga hus.
   Själv sitter jag och skriver det här på fredag eftermiddag och det är nästan tre timmar till festivalstart. Och jag har just blivit medveten om att jag missar den första planerade konserten (Irish Dew) då första lediga klockslag i restaurangen var 17:45.
   Efter rekognicering i hotellets lokaler, tre samlingslokaler på bottenvåning (som de av någon anledning kallar 1:a vån...) och tre lokaler på 2:a våningen, där bar och restaurang är beläget), börjar det klarna inför kvällens övningar.
   Från kl 23 är det spelningar i hotellrum som gäller och vi fick en förhandstipp i rum 132 (Medborgarskolan) där Karin Wistrand och Benke Wahlstedt är värdar. Just nu alldeles tomt men runt halv två i natt ska 15 bongospelare i Bongo Band trängas i det utrymmet. Förhoppningsvis tillsammans med lite publik.
   En våning upp i Loungen håller ljudteknikern Silja på och brottas med teknik, strejkande mikrofoner och annat för att allt ska fungera kl 18 när Irish Dew intar scenen.



/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.