Blogginlägg

Julmusiken är över oss

JA, SÅ BLEV DET JUL IGEN SOM DET HETER I VISAN. Faktiskt den elfte i raden på Håkans Pop. Under bloggens första år gjorde jag ett försök att uppmärksamma ett antal julskivor i populärmusikbranschen. Så jag tänkte passa på att påminna om de texterna innan jag riktar in strålkastarna på den helt nyproducerade svenska julskivan "Won't be home for Christmas" som visserligen innehåller en majoritet utländska inspelningar men är förbaskat intressant ändå. Mest för att materialet är ny- och specialskrivet för skivan som helt saknar alla traditionella och smeksamma jullåtar i trevliga oprovocerade versioner.
   Russinet i kakan, i det här fallet lussebullen, bland alla klassiska julskivor är sedan många år Phil Spectors numera legendariska nyproduktion av klassiska jullåtar i helt nya och typiska Spector-arrangemang, "A Christmas gift for you". Den skivan släpptes första gången redan 1963 men blev av en viss anledning (presidentmordet på John F Kennedy) ingen hit den gången. Däremot har dess legendstatus sedan dess bara växt.
   Det har gjorts några svenska försök att upprepa receptet att samla artisterna på ett skivbolag som ett julprojekt, då med huvudsakligen nyskrivet material. "Glitter, glögg & rock'n'roll" (1979) och "Tip tap" (1987) är tämligen lyckade exempel i den genren med artister från skivbolagen EMI respektive Record Station. På den förstnämnda julskivan finns Magnus Lindbergs klassiskt bittra julsång "Snön den faller vit" inkluderad. Så oförglömlig att den 2009 förärades en egen artikel på Håkans Pop.
   Ett album som också bör uppmärksammas bland alla julskivor jag har skrivit om, kolla gärna kategorin "Jul" på Håkans Pop, är "A very special Christmas" (1987) med gäster som Bruce Springsteen, Sting, U2 och John Mellencamp.
   Jag har inte skrivit någon helhetsartikel om Bob Dylans julalbum "Christmas in the heart" men kunde strax innan julen 2014 rapportera om mitt oplanerade men väldigt positiva möte med skivan på en pub i London.



"Won't be home for Christmas" (Paraply/Hemifrån, 2017)

MED BEGRÄNSADE RESURSER NÅR MAN KANSKE inte så långt men med gränslös entusiasm når man så mycket längre. Med sitt skivbolag Paraply Records och distributionsbolag Hemifrån når Peter Holmstedt i Sparsör, strax utanför Borås, hela världen runt med sin omfattande skivutgivning. Kanske inte maffiga försäljningssiffror med varje utgivning men kontaktnätet har blivit obegränsat stort och där finns det en mängd artister inom räckhåll när han ibland får sina snilleblixtar till idéer.
   Den här gången var det en kille i hans egen artistskara, Mikael Persson, som väckte tanken på en samlingsskiva med jullåtar. Först trodde inte Peter på idén men blev sedan så häftigt engagerad och drivande i projektet som nästan tog vägen runt hela jorden innan skivan nu ligger färdig. Soundet på skivan skulle till stor del inte innehålla uppsluppet bjällerklang (det finns dock tre undantag på skivan) och texterna skulle ha andra perspektiv än det uppenbart mysiga. Utan en mer realistisk bild av en julhelg där både hemlöshet, fattigdom och ensamhet existerar. Vilket dock inte betyder att de 18 låtarna på "Won't be home for Christmas" saknar det musikaliskt underhållande och engagerande.
   Holmstedt tog alltså projektet runt världen och artistmässigt är det amerikanska artister som dominerar men det är inte så kändistätt. Av de tolv medverkande från USA var det bara på förhand fyra som jag var bekant med men det spelar naturligtvis ingen roll när den musikaliska helheten ska bedömas. För här är det för mig okända namn som Kenny White (ren Steve Forbert-klass!) och Paul Kamm som imponerar mer än exempelvis Elliott Murphy och Jack Tempchin. Det sistnämnda namnet överraskar dock mer än det sviker, Tempchin som har skrivit ett flertal Eagles-låtar bidrar med en Jim Webb-liknande evergreen med rena Frank Sinatra-influenser.
   Som ni förstår har samlingsskivan en musikalisk bredd som knappast går att sortera i fack som singer/songwriter eller americana. Keith Miles och Annie Gallup tar sällskap med Tempchin till det traditionella men också tidlösa 30-talet. Och den rockiga trion The Refugees anfaller med rytmisk Manhattan Transfer-energi.
   Den amerikanska dominansen till trots är det för mig de svenska artisterna som bjuder på skivans höjdpunkter av både musikalisk och personlig prägel. Kanske har jag lyssnat med lite väl patriotiska öron men det är artisterna från Borås med omnejd som Holmstedt har valt med omsorg. Som medproducenter har han Joakim Lövgren, Åke Strömberg (båda medlemmar i Mudfish som här gör ett starkt intryck med ett läckert arrangemang kryddat med blåskvartett) och Klas Qvist (som ÄR Citizen K och är det poppigaste inslaget på skivan med den charmiga titelmelodin) som för övrigt gjort en av årets bästa popalbum.
   Rambling Nicholas Heron, göteborgaren Lars Niklas Hedström, tillhör också höjdpunkterna på skivan med "Wee lanterns of snow" där han sjunger med en dallrande personlig stämma till ett känsligt vackert arrangemang med vad jag tror är en harpa.
   Mikael Persson, initiativtagare till skivan, gör också en fin insats på "This december night" med snygga klanger och uttrycksfull gitarr i en låt där han spelar samtliga instrument.
   Samarbetet USA/Sverige där amerikanskan Janni Littlepage framför västeråsaren Johan Seiges "Now that winter's come", producerad i en studio i Borås, är också ett minnesvärt spår. En låt som i händerna på proffsiga amerikanska producenter och en stor sångstjärna (typ Whitney Houston) skulle kunna älskas av hela den amerikanska kontinenten. Men ändå inte komma upp i nivå med Janni Littlepages nakna version med pianot som nyckeln till framgång.
   På skivan finns också rockabilly (Fayssoux), ännu en vacker pianoballad (Jude Johnstone), långsam country med drag av Willie Nelson (Bob Cheevers) , Anne Gallops bidrag påminner om något McGarrigle-systrarna gjort tidigare, Elliott Murphy presenterar en absurd låt med mörk humor och den engelska duon My Darling Clementine (det äkta paret Lou Dalgleish och Michael Weston King) firar sitt barn Mabel med en kärleksfull hyllning.
   Med andra ord massor att upptäcka på den här skivan med en speltid över en timme plus ett hidden track som dyker upp efter flera minuters tystnad efter sista låt.

01. Five Days Of Christmas (Elliot Murphy)
02. Christmas on The Train (Annie Gallup)
03. Christmas Day (Kenny White)
04. I Guess It's Gonna Be That Way (Jude Johnstone)
05. Sweet Christmas Dreams (Keith Miles)
06. Now That Winter's Come (Janni Littlepage)
07. Pavlova (Too) (Kaurna Cronin)
08. Where Are You Going Tonight (Paul Kamm)
09. Wee Lanterns Of Snow (Rambling Nicholas Heron)
10. Miracle Mable (My Darling Clementine)
11. The Spirit Of Christmas (Bob Cheevers)
12. Winter's Come To Life (Mudfish)
13. Christmas Ain't Christmas (Fayssoux)
14. Winter's Light (Barry Ollman)
15. This December Night (Mikael Persson)
16. This Christmas (The Refugees)
17. Christmas All Year Round (Jack Tempchin)
18. I Won't Be Home This Christmas (Citizen K)

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.