Blogginlägg

November 2017 på Håkans Pop

Postad: 2017-12-09 10:24
Kategori: Blogg

Foto: Olle UnengeJohn Holm på East West Sushi.

DET BLEV SOM VÄNTAT EN NÅGOT LUGNARE skivutgivning under november och jag kunde börja förbereda mig på ännu en lista på 2017 års bästa skivor. Det blir en härlig hullaballoo när jag ska börja jämföra allt jag har lyssnat på under året och övriga skivor som jag borde ha hunnit lyssna på. I övrigt var november på Håkans Pop en sedvanlig blandning av alla kategorier som jag här ska sammanfatta.
   För mig personligen blev det under november två konserter av väldigt olika karaktär fast båda hade en akustisk grundton. John Holm kom äntligen till East West Sushi, augustikonserten blev ju flyttad på grund av sjukdom, och visade sig ha magin kvar i sina låtar i ett koncentrerat och genomgående fantastiskt framträdande. När Lasse Lindbom med två kamrater, trion uppträder under namnet Lindboms Akustiska , ställde sig på Clarion Hotels scen blev det en avslappnad och huvudsakligen coverkväll med mycket nostalgi och allsång.
   Av gamla återpublicerade konsertrecensioner plockade jag fram Life Line (1985), Ulf Lundell (1996) och Nils Lofgren (1985).
   Det blev också några texter i några inte så regelbundna kategorier. Gjorde för en gångs skull en lång bokrecension av Mikael Rickfors biografi "Inte bara vingar för pengarna" och i den lite sorgliga kategorin "Minns", där jag skriver om avlidna musikpersonligheter, letade jag upp mina minnen om arrangören Paul Buckmaster som gick bort i november.
   I den nedräknande kategorin med mina bästa 12"-favoriter kunde jag under månaden avslöja platserna 25-22 med texter om The Engineers, Tove (Naess), The Men They Couldn't Hang och George Harrison .
   Jag hann också skriva om Tobbes cover-ep med fyra Bee Gees-låtar, "Tobbe sings Bee Gees", och en tribute-skiva som hyllade Charlie Rich .
   I skivhyllan hittade jag spontant den här månaden skivor med Dr Feelgood, Baltik, The Moonlighters och Poco .

EFTER DET TILLBAKABLICKANDET BLIR DET ganska naturligt att gå över till november månads intressanta nyutgivna skivor, en liten skara album av skiftande kvalité:
   Anna Ternheims "All the way to Rio" är kanske mer stämning och melankoli än strikta och starka melodier men albumet är klart bättre än Annas senaste och i mina öron ganska svag album. Någon utnämnde skivan till något av det bästa Anna har gjort men i min värld är "Separation road" (2006) och "The night visitor" (2011) ouppnåeliga toppar.
   Förra månaden gjorde broder Liam ett överraskande starkt album. Nu försöker Noel Gallagher (med sin grupp High Flying Birds), han som var hjärnan i Oasis, kontra med "Who built the moon?" som gör mig lite stressad och överkörd. Det brakar på både tempomässigt och i arrangemangen och Noel vill bjuda på så mycket att hälften hade varit nog. Jag sorterar skivan musikaliskt under genren Progressive rock.
   Jag hade egentligen gett upp vad gäller U2 och deras musik på skiva men när jag hör inledningslåten "Love is all we have left" på nya albumet "Songs of experience" väcks faktiskt mina förhoppningar. Men Bono och bandet är dessvärre på skivan i övrigt tillbaka i det skramliga och övervägande omelodiösa landskapet. Låten "Get out of your own way" har dock hittendenser. Albumet i övrigt lider av samma sjukdom som ovannämnda Gallagher-album, för mycket och för ofta.
   72-årige Neil Youngs produktivitet ska vi inte klaga på. Ger ut ett album varje år, ibland två, och blandar däremellan upp med både liveinspelningar och arkivrensningar men nu är han ute på lite väl ojämn mark. Förra årets "Peace trail" spretade mycket och nya "The visitor" är som helhet nästan snäppet sämre. Uppenbart spontant inspelad men påminner mer om repetition än konventionell skivinspelning. Akustiskt och elektriskt blandat i en salig blandning i låtar som inte känns färdigskrivna. I avslutande 10:32 långa "Forever" utmanar Neil tålamodet rejält.
   Död eller levande. Jag blir aldrig besviken men alltid lika engagerad när jag lyssnar på Olle Ljungström. Inspelningarna till "Måla hela världen" var inte helt färdiga när Olle plötsligt avled i maj förra året men hans producent och medförfattare Torsten Larsson har tillsammans med hans kompband gjort skivan komplett med varsamma händer. Postumt utgivet som det så vackert och högtidligt heter. Det är som ett lätt ekande sound från andra sidan och albumet smeker inte medhårs, stundtals stökigare och vassare än vanligt och den sargade rösten spricker ibland, men det spretar också tålamodskrävande vid några tillfällen.
   Det var uppenbart inget fel på Olles kreativitet "in the end" ty här finns både smittande la-la-la-refränger ("Världens renaste häxa"), countrykryddat ("Jag och min bror") och den fullständigt lysande höjdpunkten i "Vacker och trött" (med den starka öppningsraden "Tänk att va så jävla ful/Din stank räcker minst en mil..."). "Det händer igen" är också en fantastisk avslutning på albumet med ett vackert akustisk gitarrsolo på slutet.
   Jag har även försökt att lyssna på några moderna så kallade hitmässiga artister som Sam Smith (bra röst!) och popdamerna Tove Lo och Taylor Swift men de har inte till fullo lyckats fånga mitt genuina intresse. Inte riktigt min cup of whiskey (som en vän nyligen uttryckte det). Margo Prices rockabillycountry och Mikael Wiehes karibiska rytmer på albumet "Portvakten" var inte heller något som föll mig i smaken. Och på Darins "Tvillingen" är det bara en låt, "Paraply", som sätter sig i mitt minne.
   Nu har väl vad jag förstår skivutgivningen stannat av för året och jag kan på heltid kolla upp årets bästa skivor och sedan rangordna dem. Publiceras om några veckor.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (397)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2017 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.