Blogginlägg

Covers: Joan Osborne

JOAN OSBORNE: Songs of Bob Dylan (Womanly Hips, 2017)

SOM OM DET INTE RÄCKER MED ALBUMEN med enbart coverversioner av Bob Dylan som jag har skrivit om efter det senaste årsskiftet, med Judy Collins och Bettye Lavette, kommer här ytterligare ett exempel på ett ganska vanligt tema i min cover-kategori. Dylans namn som låtskrivare är nog det mest förekommande om jag lite snabbt ska sammnfatta innehållet på de drygt 170 albumen jag har skrivit om.
   Den amerikanska sångerskan Joan Osborne gör ett kanske inte så vågat grepp när hon väljer att koncentrera covervalet på USA:s mest kände låtskrivare och dessutom Nobelpristagare. Hon är dessutom van att sjunga covers. Jag har redan uppmärksammat hennes två tidigare album med enbart covers på Håkans Pop, ”How sweet it is” (2002) och ”Bring it on home” (2012).
   När det gäller skivor med Bob Dylan-covers blir det i nästan elva fall av tio låtar man har hört till leda tolkats tidigare och Joan och hennes rådgivare faller inte för mitt lockbete att leta upp lite mindre känt eller obskyrt Dylan-material. Nej, här får vi ytterligare versioner av tämligen ofta framförda låtar som ”Tangled up in blue”, ”Mighty Quinn” och ”Masters of war”. Men för en gångs skull känns Joan Osbornes skiva inte som något enkelt upprepande eller på rutin förutsägbart.
   Joan lever högt på sin röst, kraftfull och tydlig, utan att vara speciell eller udda. Men i arrangemangen, som är ganska ödmjuka men musikaliskt fantasifulla där ofta gitarren och pianot är framträdande, Lite förklarande är det just gitarristen (Jack Petruzzelli) och pianisten (Keith Cotton) som har producerat ”Songs of Bob Dylan”.
   Utan att vara revolutionerande är det några låtar som har blivit mina favoriter på albumet. Lätt souliga ”Tangled up in blue”, orgel/gitarr-samarbetet i ”Quinn the eskimo (The mighty quinn)”, ”Tryin' to get to heaven”, ”Dark eyes” och fiolkryddade ”You ain't goin' nowhere”. Just då känns Bob Dylan som en stor kompositör jämfört med den simpla stämpeln singer/songwriter han annars får kämpa med.
   ”Tryin' to get to heaven” har jag för övrigt inte hört någon annan artist göra cover på tidigare. Däremot känns ”High Water (For Charley Patton)”, den andra udda låten på skivan, ganska medioker och omotiverad i sammanhanget.


Tangled Up In Blue 5:43
1975. Från albumet ”Blood on the tracks”.
Rainy Day Women #12 & 35 4:05
1966. Singel.
Buckets Of Rain 3:55
1974. Från albumet ”Blood on the tracks”.
Highway 61 Revisited 4:19
1965. Från albumet med samma namn.
Quinn The Eskimo (The Mighty Quinn) 4:20
1968. Singel (”Mighty Quinn”) med Manfred Mann.
Tryin' To Get To Heaven 4:26
1997. Från albumet ”Time out of mind”.
Spanish Harlem Incident 2:56
1964. Från albumet ”Another side of Bob Dylan”.
Dark Eyes 4:02
1985. Från albumet "Empire burlesque".
High Water (For Charley Patton) 3:53
2001. Från albumet ”Love and theft”.
You're Gonna Make Me Lonesome When You Go 4:12
1975. Från albumet "Blood on the tracks".
Masters Of War 4:23
1963. Från albumet "The freewheelin' Bob Dylan".
You Ain't Goin' Nowhere 3:15
1968. Singel med The Byrds.
Ring Them Bells 3:13
1989. Från albumet ”Oh mercy”.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.