Blogginlägg
En seger för rock
DR FEELGOODS LIVEBASERADE MUSIK FICK UNDER 1986/1987 en plötslig revival när de började ge ut skivor på Stiff. Först albumet "Brilleaux" (1986), sedan blev deras version av "See you later alligator", producerad av Dave Edmunds, överraskande en hit i Sverige som följdes av det Sverige-utgivna albumet "Classic".
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 24/3 1987.
DR FEELGOOD
Prisma, Örebro 22 mars 1987
Bill Haleys gamla klassiska "See you later alligator" spelade huvudroll på flera olika scener i söndagskväll. Den mest kända versionen, 31 år gammal, förekom i tv-filmen "Rock around the clock" och några timmar senare samma kväll spelade den något av huvudroll när Dr Feelgood gick upp på scenen på Prisma.
Gruppen har fått en märkligt maffig hit med en lika maffig version av den gamla krokodillåten. Producerad av Dave Edmunds med sådan genomslagskraft att den även förekommer på Prismas konventionella discokvällar. Men i söndagskväll var det allt annat än discodansarnas afton.
Dr Feelgood hybrid av rhythm & blues och rock'n'roll har nu levt i åtskilliga år, på ett nästan oräkneligt antal skivor, men kanske allra mest på den levande rockscenen. Det är där och ingen annanstans som gruppens fysiska musik gör sig allra bäst.
Musiken de spelar går varken att förklara eller analysera utan är mer en kommunikation rakt in i ryggmärgen.
Det ryktades innan konserten att gruppens material skulle vara koncentrerat kring den senare produktionen men det var några av de äldre klassikerna som orsakade mest uppståndelse denna söndagskväll.
Det var ungefär i mitten på den 22 låtar långa konserten som temperaturen steg och de stora förväntningarna infriades. "Roxette" (efter önskemål från publiken) och "Back in the night" låg där tätt sida vid sida och sångaren Lee Brilleaux briljerade oväntat på slidegitarr i den senare.
Via ytterligare några klassiker som "Milk and alcohol" och Mickey Jupps "Down at the doctors" slutade konserten mycket naturligt med "Route 66".
När sedan Lee sträckte händerna i vädret så var det inte bara ett segertecken för Dr Feelgoods härliga rockmusik. Det var också en stor seger för rock'n'roll i den alltmer syntprogrammerade världen.
Phil "P.H." Mitchell: bas/sång
Kevin Morris: trummor
Gordon Russell: gitarr
Lee Brilleaux: sång/gitarr
/ Håkan
MAXI12" #9: GEORGE HARRISON
I min skivhylla: John Lennon
<< | Mars 2018 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: