Blogginlägg

Håkans Pop 10 år: BOX #6 BRUCE SPRINGSTEEN

"Tracks" är min tveklösa favorit bland Bruce Springsteens cd-boxar. Den innehåller så mycket unikt och outgivet material att det känns som att jag får fyra nya Bruce-album i öronen på en och samma gång.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på HÅKANS POP 16/3 2015.



BRUCE SPRINGSTEEN: Tracks (Columbia, 1998)

I SLUTET PÅ 70-TALET TILLHÖRDE BRUCE SPRINGSTEENS namn de mest populära artisterna på bootlegmarknaden. Då handlade det nästan uteslutande om konsertmaterial. Hans konserter borta i USA hade både kvantitet och kvalité att bli historiska ögonblick som riskerade att aldrig återkomma. Konsertmaterialet, som inte sällan innehöll exklusiva låtar och gränslösa liveversioner, blev därför ett eftertraktat byte på den illegala marknaden. Som i sin tur tvingade skivbolaget att i mitten på 80-talet ge ut en massiv box, "Live/1975-85", som försökte rensa marknaden på livelåtar.
   Det här var intensiva tider för Springsteen. Förutom lÃ¥nga turnéer med dÃ¥ oöverträffade konsertlängder ägnade han och hans E Street Band ocksÃ¥ mycket tid i studion för att spela in lÃ¥tarna som Bruce skrev pÃ¥ löpande band. Det är främst det materialet som gör "Tracks" till hans bästa cd-box. En nästan kronologisk samling lÃ¥tar, frÃ¥n de första demolÃ¥tarna 1972 till studiomaterial 1998. 66 lÃ¥tar pÃ¥ fyra cd och massor av material som väldigt fÃ¥ hade hört tidigare.
   Liveboxen hade väl sina fördelar, dokumenterade Springsteens höjdpunkter som liveartist, men raden av udda exklusivt originalmaterial var tämligen skral. "Tracks" är nÃ¥got helt annat. Här trängs fantastiska lÃ¥tar i fullständigt färdiginspelade versioner. Räknat i helt nytt och övervägande bra material, som världen inte tidigare hade hört, skulle det kunna sammanställas till Ã¥tminstone tre fullgoda nya album med Bruce Springsteen. Det sägs att det fanns 350 lÃ¥tar att välja bland och jag kan väl tycka, utan att ha hört de andra närmare 300 lÃ¥tarna som inte kom med, att urvalet är ganska oslagbart.
   Samlingen inleds med fyra demolÃ¥tar, "Mary queen of Arkansas", "It's hard to be a saint in the city", "Growin' up" och "Does this bus stop at 82nd Street?", som lÃ¥tmässigt kanske inte är sÃ¥ unika. Men historiskt sett borde 3 maj (1972), dÃ¥ inspelningarna gjordes och resulterade i ett skivkontrakt, vara officiell flaggdag för alla genuina Springsteen-fans. Och det hörs redan här att Bruce var nÃ¥got utöver det vanliga och jag skulle vilja tänka mig in i skivbolagschefen John Hammonds hjärna och se hur han reagerade där och dÃ¥.
   Som dokument presenteras boxen ganska kortfattat med nÃ¥gra enkla rader, signerade september 1998, där Springsteen förklarar syftet och ambitionen med "Tracks". Hur han en gÃ¥ng valde bort material när han skulle sammanställa ett album frÃ¥n en mängd lÃ¥tar.
   Av förklarliga skäl är outtakes frÃ¥n "Darkness on the edge of town" inte sÃ¥ mÃ¥nga, en hel drös outgivet material toppar ju boxen som skulle ges ut först 2010 (läs mer här), men i övrigt är det märkvärdigt mÃ¥nga slagkraftiga lÃ¥tar här som inte fick plats pÃ¥ främst "The river", "Born in the USA" och "Human touch".
   Tänkte frÃ¥n början göra en lista pÃ¥ boxens allra bästa lÃ¥tar men den rangordningen blev nästan längre än lÃ¥tarna jag valde bort... Jag fÃ¥r försöka göra ett urval och nämna en del lÃ¥tnamn som löpande rekommendationer istället.
   Materialet frÃ¥n Springsteens tidiga karriär är inte sÃ¥ omfattande men liveinspelade och lätt cajunkryddade "Bishop danced" (februari 1973)med enbart Danny Federici pÃ¥ dragspel i kompet är en liten pärla. Liksom "Seaside bar song" med sin hitmässigt pipiga orgelsound, en lÃ¥t som Little Bob Story tidigt gjorde en cover pÃ¥.

HÄR FINNS FÖRRESTEN ÅTSKILLIGA andra Springsteen-original som fick sin kommersiella spridning med andra artister i så kallade coverversioner. Bland annat en rasande effektiv livevariant av "Rendezvous" (Greg Kihn), "Hearts of stone" (Southside Johnny), "Don't look back" (The Knack) är en av topparna här, och "Man at the top" (Nils Lofgren). Men Springsteens egen "Because the night" (som Patti Smith gjorde) sparades till ovannämnda "Darkness..."-box.
   Inget är sÃ¥ perfekt sÃ¥ att det inte kan göras bättre. PÃ¥ den här boxen är det kronologin som uppenbart och oförklarligt inte fungerar vid flera tillfällen. När lÃ¥tar frÃ¥n exempelvis 1975, 1973, 1980 och 1977 vid ett tillfälle kommer efter varandra.
   Den stora majoriteten lÃ¥tar pÃ¥ boxen är alltsÃ¥ helt nya i Bruce Springsteen-sammanhang men det finns ocksÃ¥ nÃ¥gra officiella singellÃ¥tar, b-sidor, som fyller sin plats med glans i det genomgÃ¥ende konkurrenskraftiga startfältet. Som exempelvis "Be true" (b-sida till "Fadeaway"), "Roulette" ("One step up") och "Janey, don't you lose heart" ("I'm goin' down"). PÃ¥ den sistnämnda, inspelad sommaren 1983, gör Nils Lofgren sitt första framträdande pÃ¥ en Springsteen-inspelning.
   Inte sÃ¥ mÃ¥nga "Darkness..."-lÃ¥tar här alltsÃ¥ men "Iceman" är lysande och borde ha varit med pÃ¥ originalalbumet om det inte hade varit sÃ¥ hÃ¥rd konkurrens bland de kraftfulla balladerna pÃ¥ den skivan. Just det argumentet är väl ocksÃ¥ den vanligaste orsaken till att lÃ¥tarna aldrig gavs ut i första skedet. Att lÃ¥tarna i mÃ¥nga fall tog ut varandra. För hur kan nÃ¥gon artist annars fÃ¥ för sig att utesluta sÃ¥ fulländade lÃ¥tar som "Restless nights", "Roulette", "Loose ends" och "Take 'em as they come" frÃ¥n ett album? I det här fallet dubbelalbumet "The river".
   Eller "My love will not let you down", "Frankie" (fantastiskt Roy Bittan-piano), "Rockaway days" och "Brothers under the bridges" frÃ¥n "Born in the USA".
   PÃ¥ fjärde cd:n nÃ¥r samlingen in i 90-talet och decenniets första Ã¥r av osäkerhet, sökande, experimenterande och utvecklande bortom E Street Band och bara Roy Bittan kvar av hörnstenarna. Alla outtakes frÃ¥n "Human touch", elva lÃ¥tar(!), skvallrar om en fortfarande överproduktiv Bruce men ocksÃ¥ en artist utan mÃ¥l och mening. Han kunde ha tagit soulspÃ¥ret, som jag hör i tre av de bättre lÃ¥tarna "Over the rise", "Trouble in paradise" och E Street Band-Ã¥terföreningen "Back in you arms again", men annars är det jämförelsevis spretiga Ã¥r i Springsteens karriär som här kommer upp till ytan.
   Det skimrande vemodet i "Happy" är det vackraste ögonblicket pÃ¥ fjärde cd:n men den ekodränkta och reggaedoftande "Part man, part monkey" och den rappande "Goin' Cali" ska vi lämna utanför bedömning.
   I sin helhet tillhör Cd 4 den mindre imponerande delen av Bruce Springsteens stora skivproduktion men ger naturligtvis perspektiv pÃ¥ alla andra gränslöst positiva sidor av hans karriär. Och med ännu en briljant och majestätisk balladversion av "Brothers under the bridge" som slutpunkt, 12 Ã¥r efter första versionen, kan jag inte annat än älska denna cd-box som en magnifik helhet.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.