Blogginlägg

Bob Dylan får Nobelpriset

BOB DYLAN FÅR NOBELPRISET I LTTERATUR. Jag trodde väl aldrig i min vildaste fantasi att jag någon gång skulle kunna kommentera en Nobelpris-vinnare. Det brukar vara någon obskyr författare från något avlägset land långt bort med ett näst intill svåruttalat namn som brukar stå i den blickpunkten timmarna efter det spännande avslöjandet. Men nu är det ändå så att en av musikhistoriens största ikoner har fått priset och då krävs det väl att även jag lämnar ut min ståndpunkt i frågan. Och då är det så enkelt att jag kan upprepa min krönika i Nerikes Allehanda från 13 maj 2000 inför Polarpriset det året. Och jag står fortfarande för de orden.
   Sedan mÃ¥ste jag, i denna stund, naturligtvis räkna upp mina skivfavoriter och mina fÃ¥ konsertupplevelser med Dylan. Och även där kan jag hänvisa till nÃ¥gra texter som jag har publicerat pÃ¥ HÃ¥kans Pop. "Blood on the tracks" fanns naturligtvis med pÃ¥ min lista över bästa 70-talsfavoriter. När han gjorde den fantastiska "Infidels" pÃ¥ 80-talet blev det en av mina största Dylan-favoriter. Jag har även uppmärksammat hans singlar pÃ¥ 60-talet.
   PÃ¥ scen hade jag möjligheten att se Bob Dylan pÃ¥ Ullevi 1984 men blev nog mer tagen av turnén tre Ã¥r senare, i september 1987, när han uppträdde med Tom Petty & Heartbreakers som kompband.
   Men Ã¥ter till min drygt 16 Ã¥r gamla krönika som jag med reservation för de tidsmässiga vinklingarna fortfarande stÃ¥r för.

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13 maj 2000.

DYLAN ÄR TROTS ALLT EN VÄLFÖRTJÄNT POLARPRIS-VINNARE

JAG ÄR INGEN BOB DYLAN-FANATIKER. Vilket inte betyder per automatik att jag hatar karln. Jag älskar inte Dylan reservationslöst, som många i min omgivning och generation gör, så mitt intresse för den levande legenden anses svalt och oengagerat.
   OK, jag kanske inte kan citera en hel vers Dylan-poesi pÃ¥ rak arm och ej heller kan jag med exakthet placera varje lÃ¥t pÃ¥ rätt album utan facit. Men det är svÃ¥rt att inte respektera människan Robert Zimmerman och det mesta han har gjort.
   Ty han har hämtat sig starkt efter varje kommersiell krasch eller musikalisk djupdykning som fÃ¥ andra. Det visar pÃ¥ mänskliga drag och en vÃ¥ghalsig inställning som kryddar varje artistkarriär. Inte minst Dylans som snart passerar helt ofattbara 40 Ã¥r.
   Som med alla artister jag riktigt respekterar fascineras jag lika mycket av parenteserna, ögonblicken av tomgÃ¥ng, som av de odödliga klassikerna. Därför analyserar jag mittuppslaget i CD-häftet till nya samlingsskivan "The very best of Bob Dylan", där hela hans diskografi ligger som en myrstack, pÃ¥ ett litet annorlunda sätt än den hängivna fanatikern.
   Till exempel upptäcker jag att ett album, den mediokra livedubbeln "Before the flood", helt sonika utelämnats. Som fÃ¥r mig att dra slutsatsen att även de mest initierade vill blunda (och hÃ¥lla för öronen) för Dylans värsta klavertramp.
   Nämnda liveskiva avslutar Dylans längsta vÃ¥gdal i karriären mellan 1970 och 1974. Som bestod av coverskivor, outtakes, filmförsök och ett miserabelt försök till nystart pÃ¥ nytt skivbolag.

DET ÄR DÅ, I KARRIÄRENS MEST PRESSADE STUND, rockpoeten nummer ett i världen kliver fram och gör "Blood on the tracks" som är så outstanding lysande att jag på den punkten är helt enig med fanatikerskaran.
   Hans djupt religiösa period, som lyckligtvis inte blev sÃ¥ lÃ¥ng, är ett annat svart hÃ¥l i diskografin. "Slow train coming" kan jag acceptera men "Saved" är sÃ¥ olyssningsbar att jag inte längre har plats för den i skivsamlingen.
   Revanschen i detta läge heter "Infidels" och är ocksÃ¥ en av mina största Dylan-favoriter. Dylans 80-tal pÃ¥ skiva var i övrigt fladdrigt och ofokuserat, flera av albumen var hopplock frÃ¥n mÃ¥nga inspelningstillfällen innan producenterna Daniel Lanois och Don Was kom in och styrde upp Dylan mot ännu en period av stor rockmusik. Med "Oh mercy" och utmärkta "Under the red sky", tvÃ¥ album som märkligt nog inte representeras med en enda lÃ¥t pÃ¥ ovannämnda samling.
   90-talet inleder Dylan med ytterligare nÃ¥gra oinspirerade liveskivor som jag dock förlÃ¥ter honom för ty Unplugged-spelningen pÃ¥ MTV, som ocksÃ¥ har blivit en utsökt skiva, var otroligt stark och ett i övrigt osedvanligt tunt decennium efter Dylans mÃ¥tt mätt avslutades med den mycket skärpta "Time out of mind".
   SÃ¥ när Bob Dylan frÃ¥n i dag, när han landar i Sverige, och nästan en vecka framÃ¥t stÃ¥r i musikalisk fokus i landet (EM-schlagern fÃ¥r ursäkta) sÃ¥ befinner han sig pÃ¥ ännu en av dessa oräkneliga toppar i karriären. Och när han pÃ¥ mÃ¥ndag tar emot Polar-priset sÃ¥ är det för en gÃ¥ngs skull alldeles välförtjänt. Och inte en dag försent.
   Fast visst gjorde Byrds Dylan-lÃ¥tarna bättre än han själv pÃ¥ 60-talet. Och "Mighty Quinn" har Dylan aldrig gjort bättre än Manfred Mann en gÃ¥ng gjorde.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.