Blogginlägg

April 2016 på Håkans Pop

APRIL 2016 ÄR AVSLUTAD OCH VI VÄNTADE varje dag i drygt fyra veckor, 30 dagar, efter den vårlika värmen som är så förförande och positiv. Även musikaliskt var månaden ett sökande och resulterade i några fina konsertögonblick och på skiva upptäckte jag ett album som jag förmodar har en plats på årsbästalistan framåt jul. Till månadens sorgliga nyheter hörde ännu ett avsked från en stor musikpersonlighet.
   MÃ¥nadens konsert blev tvÃ¥ inom loppet av nÃ¥gra dagar i mitten av april. Först underhöll Gunnar Danielsson med bÃ¥de sÃ¥nger och mellansnack. Sedan kom den alltmer permanenta duon Lindgren & Unenge (se höger) och visade sig ha mycket nytt pÃ¥ programmet. MÃ¥nga musikaliska höjdpunkter pÃ¥ en tämligen spontan men ändÃ¥ koncentrerad konsert.
   Beskedet om Princes död kom plötsligt pÃ¥ kvällen 21 april. Jag zappade planlöst runt pÃ¥ tv:n och hamnade pÃ¥ CNN och BBC som bÃ¥da hade breaking news om rockstjärnans död. Han var aldrig nÃ¥gon stor idol för mig men när jag sökte i mitt minne erinrade jag mig ändÃ¥ nÃ¥gra viktiga detaljer i hans karriär och skrev därefter minnet av Prince.
   MÃ¥nadens fasta avdelning i 60-talsföljetongen fick en fortsättning med lÃ¥nga artiklar om The Beach Boys, The Rolling Stones, The Who och möjligen lite oväntat och överraskande Tim Hardin . Bland mina gamla konsertminnen letade jag upp recensioner av Jerry Williams (1989), Dag Vag (1982), Chapter 2 (Nisse Landgren/Johan Norberg) (1989) och Dan Hylander, Py Bäckman & Raj Montana Band (1984).
   Tillbakablickarna pÃ¥ skiva hamnade pÃ¥ tre tributskivor (med lÃ¥tar av Sufjan Stevens, Roky Erickson och The Bear Quartet ) och en coverskiva ( Paul Thorn ). Men under mÃ¥naden recenserade jag även nyproducerade skivor med Thomas Wahlström, Graham Nash, Bobby Sant och The Bland.

MÅNADEN HAR GIVIT OSS MÅNGA INTRESSANTA SKIVOR. Eva Dahlgrens "Jag sjunger ljuset" tog mig med storm och gör det fortfarande efter en dryg vecka. "Gamlingen" Eva tar upp kampen med ungdomar som Anna Ternheim och det spännande soundet är stundtals i nivå med Kent. Eva litar inte på det förflutna utan söker nya musikaliska vägar och tillsammans med producenten Johannes Berglund (Amason) har det blivit suggestivt och melodiöst på samma gång.
   Ã–ppningen med "Säg mitt namn" är ju underbar. Det är nÃ¥got i rytmen som attraherar när flödet av vacker musik pulserar fram. Och det fortsätter likadant pÃ¥ mÃ¥nga lÃ¥tar. Okej, kanske lite själlöst när musiken kräver maskinella hjälpmedel men arrangemang, melodier, röst och Evas lÃ¥tar gifter sig pÃ¥ ett sällsynt underbart sätt. Klangerna är närmast sagolika.
   Efter en lÃ¥ng paus är Marit Bergman tillbaka med nytt sound och med svenska lÃ¥tar pÃ¥ "Molnfabriken". Skivan har ett visst soundmässigt släktskap med Dahlgrens skiva vilket är förklarligt med tvÃ¥ Amason-relaterade killar i producentstolarna. Det är klaviaturklangerna som dominerar även här men pÃ¥ ett lite ljusare och poppigare sätt. MÃ¥nga härligt positiva poplÃ¥tar, en vackrare lÃ¥t med titeln "Dra Ã¥t helvete" har jag aldrig hört, och Marit sjunger naturligt men lite mer nedtonat pÃ¥ svenska.
   Mitt i Markus KrunegÃ¥rds solokarriär har kvartetten Laakso, där han sjöng i mitten pÃ¥ 00-talet, gjort plötslig comeback med det överraskande starka albumet "Grateful Dead". Skivan har naturligtvis inga musikaliska beröringspunkter med det gamla hippiebandet utan Laakso gör sin egen ofta intensiva rockmusik pÃ¥ ett förvÃ¥nansvärt varierat sätt. Som en blandning av The Ark och Millencolin, och mycket annat, har bandet gÃ¥tt frÃ¥n det udda indiestuket för tio Ã¥r sedan till tämligen kommersiella men intressanta ljud.
   Vidar är det tre tjejer starka bandet frÃ¥n Karlstad som drog uppmärksamheten till sig 2012 pÃ¥ den privata VIP-mottagningen för Polarpristagaren Paul Simon. PÃ¥ Live at Heart senare samma Ã¥r trollband trion mig och den övriga publiken med främst sina klockrena stämmor som finaste vapen. Vägen till första albumet, som producerats av Anna Ternheim i Woodstock, har varit lÃ¥ng. Tillsammans med varsamma arrangemang börjar lÃ¥tarna nu mogna. Med nÃ¥gra fler dagar till lyssning, skivan släpptes i onsdags, är jag övertygad om att albumet kommer växa till nÃ¥got mycket större.
   Fem Ã¥r efter senaste albumet vet förhoppningarna och förväntningarna pÃ¥ The Jayhawks "Paging Mr Proust" nästan inga gränser. Ännu en gÃ¥ng har ursprungsmedlemmen Mark Olson lämnat bandet och precis som förra gÃ¥ngen, i mitten pÃ¥ 90-talet, är det ett band med starkt försvagade resurser som ska försöka stÃ¥ pall. Men precis som Paul McCartney utan Lennon, Chris Difford utan Tilbrook och Mick Jagger utan Richards blir dagens Jayhawks inte riktigt detsamma men inte heller dramatiskt sÃ¥ mycket sämre som vid förra splittringen. Soundet, lÃ¥tarna och produktionen blir inte fulländade i sin helhet fast "Quiet corners & empty spaces", "Pretty roses in your hair" och "Devil is in her eyes"" räcker väldigt lÃ¥ngt.
   Jag har även lyssnat pÃ¥ nÃ¥gra mÃ¥nader gamla skivor som jag tidigare missat. Som exempelvis Ebbot Lundberg & The Indigo Childrens "For the ages to come". Efter nÃ¥gra singlar och ep-skivor solodebuterar Ebbot här pÃ¥ riktigt med en skiva som blandar allt frÃ¥n lättaste popmusik, jag hör luftigt vackra akustiska gitarrer och Burt Bacharchs trumpeter ibland, till riffig kraftfull rockmusik. Och Ebbot är en mästare pÃ¥ att skriva lika starka melodier i varje genre.
   Jag minns Jonas Game för sin slagkraftiga poprock för mÃ¥nga Ã¥r sedan men när Jonas Lundqvist ger ut ett album under eget namn, "Vissa nätter", blir det inte lika personligt upphetsande.
   April har ocksÃ¥ singelmässigt varit en händelserik mÃ¥nad. Lars Winnerbäcks "Granit och morän" är en lÃ¥t efter traditionell Winnerbäck-modell. Inte sÃ¥ överraskande men ändÃ¥ intressant. HÃ¥kan Hellströms "Brinner in the shit" är rockigare än pÃ¥ länge. Fina, tuffa gitarrer och lÃ¥ten har en sÃ¥ bra hook att jag misstänker att han har lÃ¥nat den nÃ¥gonstans. Just det där allergiframkallande hitreceptet är Per Gessle en mästare att trolla fram. PÃ¥ Roxettes nya "It just happens" är introt med aaah-aaah/oooh-oooh genialt men i övrigt är det en powerballad efter modell 1A som det räcker att höra en gÃ¥ng och inte mer.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.