Blogginlägg

#7. dvd: Born to boogie

Postad: 2017-04-03 07:53
Kategori: vhs_dvd 38-1



T REX: Born to boogie (Sanctuary, 2005)

JAG HAR I FLERA TIDIGARE ARTIKLAR SKRIVIT om den extremt akustiska duon Tyrannosaurus Rex som förvandlades till det lika extremt elektriska rockbandet T Rex. En utveckling som på många sätt verkligen var revolutionerande och ett hårresande lappkast i engelsk popmusik runt 1970. Tyrannosaurus Rex var ju främst ett alternativt avståndstagande från kommersiell listmusik och T Rex blev ren masspsykos inför stora hysteriska publikskaror med stor kvinnlig majoritet. Totalsuccén för T Rex i England exploderade 1971, via singlar som "Hot love", "Get it on" och "Jeepster", och fortsatte 1972 med "Telegram Sam", "Metal guru", "Children of the revolution" och "Solid gold easy action" där ingen singel placerade sig sämre än 2:a.
   T Rex-hjälten Marc Bolan regerade England vid den här tidpunkten och det var väl ingen orolig chansning när Ringo Starr, vars filmavdelning på skivbolaget Apple han var chef för, ville dokumentera gruppens framfart och Bolans gudomliga rykte som stor idol. Ringos ursprungliga tanke var att dokumentera vardagslivet för drottning Elizabeth, Richard Burton och Elizabeth Taylor samt fotbollsspelaren George Best men det slutade med en filmad konsert med T Rex i huvudrollen. 80% av filmen "Born to boogie" är en konsert inför tiotusentals skrikande och vansinnigt förväntansfulla fans på Empire Pool i Wembley 18 mars 1972.
   Det var under 1970 som förvandlingen från akustisk duo till elektriskt rockband inträffade och samtidigt förkortades gruppnamnet till det mer bekväma T Rex. I november 1970 hade Tyrannosaurus Rex-killarna Marc Bolan och Mickey Finn hittat sina två musiker, trummisen Bill Legend och basisten Steve Currie. Legend hette egentligen Fyfield i efternamn och härstammade från Southend och gruppen Legend där Mickey Jupp var ledare. Fyfield döpte helt enkelt om sig till Legend samtidigt som han började spela med Bolan. Currie var mindre känd som medlem i gruppen Rumble.
   Med hjälp av starka framgångsrika singlar och ett oavbrutet turnerande skulle det ganska omedelbart resultera i en idolhysteri som var jämförbar med 60-talets Beatlemania. Vägen till total framgång var både kort och spikrak.
   På den drygt tio år gamla dvd-versionen av "Born to boogie", på två skivor, får vi inte bara biograffilmen utan också båda konserterna i sin helhet som gruppen framförde på eftermiddagen respektive kvällen 18 mars 1972. Plus en dokumentär om hela gruppens historia, en biograftrailer och extramaterial, "T.Rextras", med outtakes, intervjuer och mycket annat.
   Biofilmen hade premiär i England 14 december 1972 men försvann sedan ganska snabbt och skulle inte dyka upp i offentlighetens ljus förrän 1991 då den släpptes genom Apples försorg på en vhs-kassett som jag faktiskt äger. Men det var enbart den 64 minuter långa filmen. Det skulle sedan dröja ytterligare tolv år innan alla filmrullarna, med 50 timmars film, av en händelse skulle upptäckas på ett lager i västra London som två år senare resulterade i dagens innehållsrika dvd-utgåva med allt extramaterial.

DEN KLASSISKA RÖDA LOGOTYPEND "AN APPLE film" inleder filmen som genast startar med konsertversionen av "Jeepster" inför en redan uppvärmd publik. Dels hade konsertkvällen startat med förbandet Quiver och den riktiga T Rex-konserten började egentligen med originallåten "Cadilac" (stavad just så) men "Jeepster", singeln från hösten 1971, passade bättre som starskott till filmen. Redan här är det uppenbart hur gruppen livemässigt lätt kunde fylla ut den stora lokalen på bara fyra man på elektrisk gitarr, congas, bas och trummor. Och repertoaren var fylld av starka låtar, inte bara de obligatoriska singelhitsen.
   Samtidigt som konserten arrangerades höll T Rex på att spela in sitt nya album "The slider" som skulle släppas till sommaren 1972. Och vi får några förhandssmakprov. Förutom singellåtarna "Baby strange" och "Chariot choogle" får vi en exklusiv version av "Spaceball ricochet" när Bolan sätter sig med benen i kors ensam på scenen och framför låten akustiskt.
   Konserten avbryts av filmade avsnitt där Ringo och Bolan befinner sig på ett flygfält av inte helt begriplig orsak. De scenerna påminner om de tidiga Beatles-filmerna. Men vi får också ett annat och betydligt mer musikaliskt unikt möte i Apple-studion, inspelad i maj 1972, när Bolan och Finn får besök av Elton John på piano och Ringo Starr på trummor i en ruskigt svängande version av "Tutti frutti". Vid samma tillfälle framför kvartetten en helt ny låt, "Children of the universe", som inte skulle släppas på skiva förrän till hösten 1972. Några underbara klipp i den annars koncentrerat starka konserten.
   Filmen hoppar lite kronologiskt i konsertbilderna som alltså avbryts av filmade inslag. Bland annat en afternoon tea-bjudning i det fria (inspelad i trädgården till John Lennons Tittenhurst Estate som Ringo skulle köpa 1973) där Marc Bolan framför ett medley på "Jeepster", "Hot love" och "Get it on" på akustisk gitarr kompad av en stråkkvartett.
   Sedan fortsätter de elektriska sekvenserna i konserten/filmen och vi får en groteskt lång (11 minuter) och elektrisk version av "Get it on". Tänk att Bolan bara några år innan var enbart en akustisk artist.
   Konsertens extralåt, en cover på Eddie Cochrans "Summertime blues", finns inte med i filmen men blir en svängig avslutning på konserterna i ett arrangemang som passar T Rex perfekt. Även konsertlåtarna "Cadilac" och "Girl" saknas i filmen. Både filmen och konserten gavs 2005 också ut på enbart ljud-cd.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (380)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (204)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (101)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2017 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Janne 14/08: Fantastisk platta. Jag har läst att Hiatt skrev "Have a little faith in me" i st...

Lennart 7/08: Hej! Var också på nämnda konsert och mitt minne från den är/var att J Geils B...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.