Blogginlägg
Ljudet blev aldrig bättre än dåligt
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 11/12 2006.
KONSERT
MABD
Klubb Smart/Satin, Örebro 9/12 2006
Mattias Alkberg BD, som nu vill bli kända under den anonyma bokstavskombinationen MABD, presenterade ett musikaliskt trendbrott på sin senaste skiva, den stundtals briljanta ”Ditt hjärta är en stjärna”. Där saxofon, av inlånade Jonas Kullhammar, och bland annat klockspel i arrangemangen gjorde allt mycket vuxnare och bredare.
Men allt som den fina skivan byggde upp i form av förhoppningar och förväntningar revs fort och effektivt ned sent i lördagskväll på Klubb Smarts säsongsfinal.
I MABD:s sättning finns givetvis ingen brölande saxofon, där jämförelsen med exempelvis Ulf Lundell och Bruce Springsteen är uppenbar, och det fanns definitivt inte plats för några snygga detaljer som klockspel. Nej, soundet som kastades ut från den lilla scenen gick mer i linje med bandets två första hårt rockiga, som en del kallar punkiga, skivor.
Visserligen hade de uppdaterat repertoaren med många nya låtar. Eleganta ”Stockholm” där gitarrsolot blev en klen ersättning till den saknade saxofonen. ”Reevolution” som jag måste jämföra med bob hund. ”Nere på parkeringen” och ”Fotografiskt minne” där gitarrfigurerna i den sistnämnda, medvetet eller omedvetet, har hämtat mycket näring i en gammal Yardbirds-singel från 60-talet.
Och så naturligtvis den fina balladen ”Helg igen” som kom att inleda den här kvällen så melodiskt och vackert. Där det så långt inbjöds till ett fint samkväm men sedan artade sig kvällen till en benhård föreställning. Jag har inget emot hög volym och furiöst tempo men när ljudet aldrig blev bättre än dåligt så fick jag aldrig någon musikalisk kompensation för att det fladdrade i min skjorta.
Främst påverkade det miserabla ljudet sången som varken gick fram i låtarna eller mellansnacken. Och jag tror även publiken tröttnade till slut och när bandet avslutade sin sista aviserade låt så var det nästan tomt framför scenen.
Det var då Alkberg själv kom på den briljanta idén att gå direkt på extralåtarna vilket fick till följd att trummisen och klaviaturkillen aldrig återkom.
Så konserten, som nu hade närmat sig övertid, avslutades med två elektriska gitarrer och en bas. Ivrigt påhejade av några spridda men hängivna fans.
/ Håkan
Abbey Road igen
Lögnen är den nya sanningen
<< | December 2006 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...


Kommentarer till blogginlägget: