Blogginlägg

Dag Vag överträffade Nationalteaterns Rockorkester

Postad: 2006-10-29 20:57
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/10 2006.

KONSERT
Nationalteaterns Rockorkester
Dag Vag
Conventum Club 700, Örebro 27/10 2006


Det var en kväll i nostalgins allra tydligaste tecken. Det var musik från igår och i förrgår. Fredagskvällens band på Club 700:s scen, Dag Vag och Nationalteatern, hade sin storhetstid under ungefär samma forntid, i slutet på 70-talet och början på 80-talet. De tillhörde inte samma musikvåg men var onekligen olika grenar på samma gamla träd, för att tala Dag Vag-språk.
   I fredags var det förbandet (Dag Vag) som överträffade huvudbandet (Nationalteaterns Rockorkester) och som ett déjà vu från förr dök minnet upp när Dag Vag, tillsammans med Ebba Grön, spelade skjortan av huvudattraktionen Elvis Costello i Eriksdalshallen i Stockholm 1980.
   Kanske inte lika häftigt den här gången men kvartetten med Stig Vig i spetsen har faktiskt lyckats uppdatera sina hårt smittande rytmer och egensinnigt komiska texter fantastiskt bra. Så är de ju också aktuella med albumet ”Kackerlacka” av vilka flera låtar smälte in naturligt i de mer historiska delarna av repertoaren.
   Visuellt var Dag Vag 2006 märkvärdigt likt den första kända upplagan av bandet. Någon grånad hästsvans för mycket kanske men musikaliskt alldeles utmärkta. Med den tajta kompsektionen med bröderna Odeltorp flankerade av gitarristerna Beno Zeno och Zilverzurfarn.
De nya låtarna ”Bland gamla och unga”, ”Jag blir galen” och ”Jag vaknade upp” stod upp bra mot klassikerna ”Samma sak”, ”Dimma” och ”Musik”. Och när de mot slutet spontant la till Thore Skogmans ”Popitop”, med fantastisk allsång i publiken, så var Dag Vag en överraskande dagsaktuell upplevelse.

Konsertkvällen var lång och festandet var hårt på sina håll. Vilket gjorde förutsättningarna extra svåra när Nationalteatern gick på scenen vid halvelva-tiden. Fansen längst fram var inte överraskande på tårna under alla 75 minuterna men längre bak hördes det många klagomål på ljudet och många hade dessutom så dags helt sonika avvikit från lokalen.
   Ett rutinmässigt tråkigt uppträdande från gruppen på scen gjorde inte saken bättre. Det var inte oengagerat men jag tyckte mig se och höra en viss trött lojhet överlag i en repertoar som var helt identisk med förra årets konsert i samma lokal. Med två viktiga undantag, ”Hon flytta’ ut till Bergsjön” och majestätiska ”Rövarkungens ö”, som de helt enkelt slopade.
   Håkan Svenssons slidegitarr förädlade några arrangemang men förra årets lysande Mattias Hellberg var tämligen blek vid sångmikrofonen och det var egentligen bara en punkigt intensiv ”Livet är en fest” som räddade kvällen. Medan ”Hanna från Arlöv” blev kvällens antiklimax där färgade sångerskan Jacquee hade ett omöjligt uppdrag att matcha skivoriginalets Maria Grahn. Då blev det mer soul och gympapass än klassisk svensk proggrock.

Dag Vags låtar:
Bland gamla och unga
Fattiga & rika
En del av dej
Lång väg
Låt det komma ut
Tjockhult
Är du redo?
(Ge) Bullen (ett ben)
Jag vaknade upp
Vagördudå?
Jag blir galen/Samma sak
Tom
Popitop
Musik
Dimma

Nationalteaterns låtar:
Barn av vår tid
Sent en lördag kväll
Jack the ripper
Spisa
Bängen trålar
Men bara om min älskade väntar
Ut i kylan
Lägg av
Hanna från Arlöv
Kolla kolla
Livet är en fest
Vi fortsätter spela rock’n’roll men vi håller på att dö
Speedy Gonzales

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2006 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.