Blogginlägg

En storslagen blueskväll

Två skickliga gitarrister på samma scen. Basisten Micke Hagberg, Finn Sjöberg och Mats Norrefalk.



T-BLUES SWEDEN
Närke Kulturbryggeri, Örebro 19 december 2015
Konsertlängd: 20:02-20:59 och 21:28-22:30 (119 minuter)
Min plats: Sittande till vänster om scenen.

Ryktet om Örebrogruppen T-Blues Swedens förträfflighet hade nått även mig och när det på lördagens konsert dessutom annonserades om en gästartist, Finn Sjöberg, var det inte speciellt överraskande att jag kände mig lockad att närvara. Här skulle två av stadens skickligaste bluesgitarrister, Mats Norrefalk och Finn, mötas på samma trånga scen och mycket spontant och orepeterat spela tillsammans. I låtar och arrangemang som sedan många år onekligen satt i gitarristernas ryggmärg.
   Finn tillhör Örebros riktigt legendariska musikhistoria, frÃ¥n slutet av 60-talet, och Mats är en gitarrvirtuos som behärskar alla genrer med sin gitarr. TvÃ¥ olika generationer örebroare som har samma genuina känsla för den rockiga blues som härstammar frÃ¥n namn som Albert King, Howlin Wolf, Sonny Boy Williamson, Robert Johnson. Bessie Smith, Freddie King och Muddy Waters.
   I den bluesrelaterade repertoaren lyckades T-Blues Sweden även stoppa in nÃ¥gra neutrala rocklÃ¥tar som Bob Dylans "Watching the river flow", Don Nixs "Same old blues" och "Kansas City" utan att svänget pÃ¥verkades det minsta.
   Och i den minst sagt starka repertoaren av mÃ¥nga klassiker som "Sitting on top of the world", "Hoochiecoochieman", "Don't start me talking", "Hoodoo hoodoo" och "Got my mojo working" gjorde den lokala lÃ¥ten "I fall into pieces" inte bort sig och blev en av kvällens stora höjdpunkter. En lÃ¥t skriven av Thomas Wahlström (som för kvällen rÃ¥kade befinna sig i publiken), tillsammans med Norrefalk, och var en gÃ¥ng för närmare 20 Ã¥r sedan del i Big Blues & Boogies repertoar.
   T-Blues Sweden var inte bara en gitarrist utan även pianisten Bernt Haglund som ocksÃ¥ sjöng pÃ¥ en majoritet av lÃ¥tar, basisten Micke Hagberg och för kvällen den unge trummisen Frej Norrefalk. Ett samspelt och hängivet kvalificerat gäng som lever bÃ¥de pÃ¥ skicklighet och spontanitet. Jag kunde se och höra hur Mats Norrefalk styrde sina kompisar med stundens ingivelse och närvarokänsla som gör levande musik till en ynnest att fÃ¥ uppleva.
   Konserten blev ocksÃ¥ en liten hyllning av Finn Sjöberg. Inför presentationen av Finn hade Mats skrivit en instrumental lÃ¥t, "I väntan pÃ¥ Finn", som hade hämtat mycket näring i Peter Greens "Albatross" och var bÃ¥de soft och intensiv med ett alldeles sagolikt smygande gitarrsound som extra krydda.
   När Finn kom upp pÃ¥ scenen inledde han med sin egen "Vällingby boogie" men sedan var det ovan nämnda bluesklassiker som förvandlade golvet framför scen till ett dansande hav av uppspelta människor.
   I pausen berättade Finn för mig att han numera spelar väldigt sällan live och ägnar mer tid Ã¥t sitt jobb som datakonsult (Finn Sjöberg Datakonsult AB) men hade ocksÃ¥ massor av intressanta anekdoter att berätta frÃ¥n en lÃ¥ng och innehÃ¥llsrik karriär som musiker och producent. En tid, 70-talet och nÃ¥gra Ã¥r in pÃ¥ 80-talet, när han var het producent (John Holm, Ola Magnell, Totte Wallin, Marie Bergman och Marie Fredrikssons första skiva med gruppen MaMas Barn med flera) och spelade med bÃ¥de ABBA, Ulf Lundell och Lill Lindfors.
   Det är för övrigt Lill som är den naturliga kopplingen mellan Mats Norrefalk och Finn Sjöberg. Finn spelade i mÃ¥nga Ã¥r bakom Lill pÃ¥ scen, ett jobb som Mats numera har. Dessutom har de sommarstuga nära varandra pÃ¥ Öland.
   Efter nästan tvÃ¥ timmar livemusik, exklusive paus (utlovade 15 minuter blev snarare en halvtimme vilket säkert mitt mellansnack med Finn var skyldig till...), tog repertoaren slut och vi bjöds pÃ¥ ytterligare en version av "I väntan pÃ¥ Finn" och Finns favoritlÃ¥t frÃ¥n tidigare pÃ¥ kvällen, Robert Johnsons "Sweet home Chicago". En rasande effektiv final pÃ¥ en storslagen blueskväll.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.