Blogginlägg

Fantastisk konsertkväll till det goda hjärtat

Den här recensionen/krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/10 2006.

"Ria Dorkas presenterar Hemlös" kanske inte var den sexigaste inbjudningsfrasen till en konsert i Nikolaikyrkan. Men bakom den torftiga rubriken gömde sig en fantastisk konsertkväll som riktade sig mer till det goda hjärtat än en välformulerad och smart hjärna. Manifestationen för stadens hemlösa blev lika mycket en hyllning till Örebros musik. Under en kväll där all musikaliska grenar kom till tals och vävdes samman till en fantastisk helhet.
   Välgörenhet i musik har med åren blivit en tämligen urvattnad musikalisk händelse och vi vill inte riktigt ta den på allvar för att vi misstänker att alla medverkande artister enbart gör det för egen vinning. Men jag har i alla år efter Live Aid 1985 hävdat, låt vara med en dåres envishet, att utan dessa evenemang så skulle pengarna till alla behövande, i vilket ärende det än må vara, inte rulla in med samma intensitet.
   Och alla tveksamma musikaliska inslag, som dyker upp i nästan alla sammanhang, får vi duktigt tugga i oss för den goda sakens skull.
   I det senare fallet syftar jag inte på tisdagskvällens välkomponerade utbud av en mängd olika artister och konstellationer. Där ambitionen var att bjuda på en salig blandning, en hjärtligt unik konsert och en stund med musik vi aldrig skulle glömma. Där förutsättningarna tveklöst existerade och i praktiken motsvarades i verkligheten.
   Det var på pappret ett innehållsmässigt mycket intressant startfält som arrangörerna hade samlat och det var på många håll kryddat med spännande kombinationer som gjorde en utarbetad recensent som undertecknad till barnsligt nyfiken.
   I Örebros mäktigaste miljö med de ljudmässigt allra bästa förutsättningarna var det inte svårt att skaka fram förväntningarna.
   Där alla betalade för att få komma in och bli en del av upplevelsen. Alla olika lokala artisternas kompisar och vänner fick den här gången betala ur egen ficka och jag gick, icke utan stolthet, med egna steg och köpte min biljett första dagen de släpptes. Och det kändes en aning mer viktigt att betala sin biljett än att snirkla sig in på en gästlista
   Det var som sagt en alldeles gränslös blandning av lokal musik som bjöds. Från Maria Johanssons personliga tolkningar av Thomas DiLeva och Beatles till Millencolin-sångaren Nicola Sarcevics avslutande alldeles magiska framträdande med läckra smakprov från nya skivan.

Och däremellan var det inte mindre musikalisk godis. Stråkkvartetten från Svenska Kammarorkestern spetsade till flera av artisternas framträdande och gjorde hela programmet så unikt och annorlunda.
   Däremot saknade jag deras hjälp vid några av de utannonserade tillfällena. Både User Of A Common Name, eller User som vi kallar dom till vardags, och Nikola fick skippa den utmaningen. I Nikolas fall var skälet så simpelt att de inte hade hittat någon som skulle kunna skriva ut Henrik Winds stråkarrangemang på notblad.
   Ändå var User, i en pianoskimrande och välsjungen skepnad, och Nikola en av kvällens stora höjdpunkter. Tillsammans med den nya (och tillfälliga?) konstellationen Transients där Strollers-sångaren Mathias Lilja och Henrik Wind är ryggrad. I tre fantastiska Townes Van Zandt-tolkningar gjorde de både Lilja och Van Zandt kända för en mycket bred publik. Nikolaikyrkans fantastiska akustik gjorde dessutom Lilja till en nästan tonsäker sångare. Mycket imponerande.
   Andra spännande programpunkter var Oskar Bly som liknade en modern Jesus när han sjöng om ”Maria” fast det var hämtat från en helt annan musikal än ”Jesus Christ superstar”.
   När den folkliga och publikt kommersiella kvoten var fylld av Ernst Kirchsteigers oannonserade inhopp så bjöds vi också på en 80-tals-revival genom Motherlodes återuppvaknande i akustiska arrangemang tillsammans med stråkar.
   Även Staffan Ernestams insomnade solokarriär har några år på nacken men här fick han chansen att breda ut sig i två mycket olika nummer. Dels den Pink Floyd-influerade instrumentala låten ”Efter stormen”, där han nästan liknade Dave Gilmour dessutom, och dels i den mer konventionella mjuka rocklåten ”Allt vi har” där stråkar mötte slidegitarr med User-folk i kompet.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.