Blogginlägg

Trots hårdför image tajt spel på hög volym

Postad: 2016-02-10 07:59
Kategori: 80-talskonserter



King Kurt var ett spektakulärt engelsk rockband som med provokativt punkmanér spelade psychobilly. 1983 skrev de kontrakt med Stiff där albumet "Oh wallah wallah", producerat av Dave Edmunds, släpptes. Singlar som "Destination zululand" och "Mack the knife" (släpptes april 1984) var mindre hits.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/3 1984.

KING KURT
Power House, Örebro 8 mars 1984


Galenskap och fullständigt kaos brukar vara ledmotivet vid King Kurts numera legendariska konserter i sitt hemland England. Onsdagskvällens konsert på Kolingsborg i Stockholm hade alla de häftiga inslagen men på Power House i torsdagskväll var det både lugnare och mindre spektakulärt.
   Bland förväntansfulla och sensationslystna fans (som tyvärr svek denna afton) och uppskrämda arrangörer stod jag själv tämligen neutral inför King Kurts Örebrobesök. Albumet "Ooh wallah wallah" är en fräsch skiva med god rockabilly och genomgående bra låtar.
Det vilda utspelet och provocerande showen som gruppen vanligtvis genomför i England har tagit all uppmärksamhet från musiken till deras image som råhudade gangsters.
   Därför var det delvis glädjande att se gruppen genomföra en så pass tajt och bra konsert där den höga ljudvolymen dock ibland förstörde nyanser i repertoaren som huvudsakligen innehöll albummaterial.
   Gamlingen och producenten Dave Edmunds entusiasm är inte svår att förstå då gruppens musikaliska rötter kommer från rockabilly som de sedan blandat upp med energi och råhet. Som alla strikt musikaliskt inriktade band blev en timme rockabilly väldigt enahanda.
   Fast det var fascinerande att se ungdomar dansa sig svettiga till gammal god hederlig rock'n'roll.

Gary "The Smeg" Clayton, sång
John Reddington, gitarr
Bert Boustead, bas
Alan "Maggot" Power, saxofon
Rory Lyons, trummor
Paul "Thwack" Laventhol, gitarr

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (392)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (213)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (31)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2016 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29            

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jan Lennell 5/03: Tack för en bra (som vanligt:)) artikel. Albumet "The lonesome jubilee" är ett 8...

Mvh Skogåsbon 3/03: Återupptäckte denna skiva för ett par år sedan när jag köpte ett beg exemplar fö...

Peter Lundmark 26/02: Den hade jag missat, hade även förmånen att 15/1-88 se Mellencamp på isstadion o...

Ulf 20/02: Rekommenderar varmt att spela på 33 rpm. Ger en ny spännande goth-touch....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.