Blogginlägg

42 minuter blev 60

Bilder: Anders Erkman
Foto: Anders Larsen
OLLE UNENGE med BAND
Clarion Hotel 22 november 2014
Konsertlängd: 20:04-21:04 (1 timme)
Min plats: Stod i baren ca 10 m från scenen.

Olle Unenges första album "Det kunde förvisso vara värre..." i eget namn, som släpptes i veckan, följdes av en konsert på Clarion Hotel i lördagskväll. Skivan har ibland kallats solodebut. Men Olle är knappast solo på skivan och det är väl ganska förmätet att efter 50 år i musikens tjänst tala om debut för en så rutinerad artist.
   Efter Ã¥ren i Tullamore Brothers är Olle sÃ¥ starkt förknippad med irländsk folkmusik att steget över till egna sÃ¥nger pÃ¥ svenska har varit lÃ¥ngt i mÃ¥nga lyssnares tankar. Inte desto mindre var det därför viktigt att bevisa hur det nya konceptet fungerar även pÃ¥ scen.
   Till sin hjälp har Olle pÃ¥ skiva haft tio musiker och sÃ¥ngare och samma lysande och färgstarka sällskap ackompanjerade honom pÃ¥ scen, se lista nedan, för att sÃ¥ noggrant som möjligt reproducera soundet frÃ¥n skivan. Till det storslagna eventet krävdes en stor och bred scen men arrangemangen pÃ¥ skivan var som sagt omväxlande och blev pÃ¥ scen lika varierad vilket fick till följd att musikerna oavbrutet bytte plats bredvid Olle under hela konserten.
   De nya lÃ¥tarna framfördes i samma ordning pÃ¥ konserten som pÃ¥ skiva och det var ofta en sann njutning att fÃ¥ uppleva hur de olika arrangemangen fungerade sÃ¥ fint även pÃ¥ scen. Hur grekiska instrument blandades med elgitarrer, keyboards och trummor bredvid akustiska gitarrer, mandolin och fiol. Ett i praktiken komplicerat projekt som efter detaljerade förberedelser resulterade i ett bedövande gott betyg.
   Tillsammans med Olles sedvanligt underhÃ¥llande mellansnack förvandlades den 42 minuter lÃ¥nga skivan till en konsert pÃ¥ ganska exakt en timme utan extralÃ¥tar och utan spontana snedsprÃ¥ng.

Olle Unenge, sång, akustisk gitarr
Simon Nyberg, akustisk gitarr, banjo, mandolin
Robin Mossberg, kontrabas, elbas
Mats Lindström, elgitarr
Kajsa Zetterlund, fiol, sång
Mathias Alf, trummor, cahon
Joacim Dubbelman, klaviatur
Bengt Olov Johansson (YaMas), bouzouki
Eveline Ruijter (YaMas), dragspel, baglamadaki
Nana Johansson (YaMas), sång
Anders Abrahamsson, sång

Låtarna på konserter:
1. Vid Denna Blåa Dörr
2. Skål För Min Fader
3. Det Här Gamla Tåget
4. Långsamt Väder
5. Kejsarens Nya Kläder
6. Flod på väg
7. Vykort Från De Små Cykladerna
8. Mellan Ebb Och Flod
9. Det Kunde Förvisso Vara Värre...
10. Traneberg

/ HÃ¥kan

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...

Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...

Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...

Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.