Blogginlägg

Tommy Ramone (1952-2014)

Så var det inga Ramones-medlemmar kvar i livet. Efter tre cancerrelaterade sjukdomar och en överdos är det amerikanska originalbandet, som för mig musikaliskt personifierade punkrock allra först, efter trummisen Tommy Ramones död nu bara ett minne blott som man lite slarvigt brukar slänga ur sig. Minnet av de olika medlemmarna i Ramones, som alla hade det påhittade gemensamma efternamnet Ramone, kan jag erkänna är lite luddigt både till utseende, genomgående svarta luggar och namn. Ändå är minnet av deras omvälvande rockmusik starkt och oförglömligt.
   Strax innan sommaren 1976 kom Ramones reptilsnabba rockmusik in i mitt liv första gången. Det var med all säkerhet den vakne och nyfikne radioprofilen Kjell Alinge, på sitt radioprogram Asfalttelegrafen, som introducerade bandets musik. En kompis till mig, Leffe, köpte skivan, bandets första album, och den inspelade kassetten gick i flera avseenden varm på min bandspelare på vår gemensamma Mallorca-semester sommaren 1976. På ett tre våningar högt lägenhetshotell i Palma Nova, med utsikt över Son Matias-stranden, ekade dagligen Ramones genomträngande snabba och korta låtar.
   Fram till 1976 hade mitt musikaliska intresse på 70-talet "inskränkt sig" till Nils Lofgren, Ulf Lundell, "Exile on Main St", Crosby, Stills, Nash & Young, Roxy Music, Eagles, Hoola Bandoola Band, "Born to run", Rod Stewart (tillsammans med Faces eller inte), Dan Fogelberg, Bad Company, ABBA, Jackson Browne, "Tapestry", John Holm, de olika Beatles-medlemmarnas soloskivor, "No other", Crazy Horse och ELO. Bland mycket, mycket annat.
   Ramones lät inte som någonting annat. Eddie & the Hot Rods hade visserligen (utan att vi visste det) redan givit ut skivor men det här var trots allt nästan ett år innan Clash debuterade, Sex Pistols till slut skivdebuterade officiellt och till och med några månader innan vi kunde stava till Stiff... Det är klart att Ramones hade skapat något oförglömligt.
   Med ett album med hela 14 låtar, där ingen låt var längre än 2:35 och den kortaste låten ("Judy is a punk") var blott 1:30, fick vi nya favoriter som "Blitzkrieg bop", "Beat on the brat" (vilken sagolik start på albumet), "I wanna be your boyfriend" och coverlåten "Let's dance".
   Vi kan väl också i rättvisans namn, så här i efterhand, komma överens om att variationen och utvecklingsmöjligheterna för Ramones och deras musik var väl en aning begränsade och inga skivor som Ramones gjorde efter sin debut, inte ens den uppmärksammade och Phil Spector-producerade "End of the century" (1980), kunde konkurrera om gruppens all time high.
   2001 dog sångaren Joey Ramone (Jeffrey Hyman) i lymfom. 2002 gick basisten Dee Dee Ramone (Douglas Colvin) bort efter en överdos heroin, 2004 dog Johnny Ramone (John Cummings) av prostatacancer och igår 11 juli 2014 dog Tommy Ramone (Thomas Erdelyi) i gallgångscancer.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.