Blogginlägg

BOX #20 BEE GEES

BEE GEES: Tales from the Brothers Gibb/A history in song 1967-1990 (Polydor, 1990)

DEN HÄR FÖLJETONGEN PÅ MINA BÄSTA och mest intressanta skivboxar, den rangordnade listan på cd-samlingar, är i första hand inte graderade efter musikaliska favoritpoäng. Utan mer bedömda utifrån sammanhållande tema, heltäckande innehåll, bra dokumentation, snygg presentation och mindre hur jag själv älskar det musikaliska i varje sekund och varje ögonblick.
   Första exemplet, nummer 20 pÃ¥ min box-lista, är ett typexempel pÃ¥ box där mitt subjektiva förhÃ¥llande till en kort tidsperiod i artistens karriär spelat mycket större roll än det rent musikaliska i mitt val av cd-box.
   FörlÃ¥t, jag var som en lite yngre musikintresserad pojke väldigt hängiven beundrare av en brödratrio frÃ¥n England med en spännande och intressant historia bakom sig. SÃ¥ hängiven att jag nÃ¥gon gÃ¥ng vÃ¥ren 1968 ställde mig i en skolsal pÃ¥ Olaus Petri-skolan i Örebro och höll ett föredrag om just BEE GEES. Jag var ju egentligen en gränslöst stor Beatles-fantast men jag tyckte väl dÃ¥ att det inte fanns sÃ¥ mycket mer att berätta i det redan kända ämnet. Därför valde jag Bee Gees som dÃ¥ firade alla poptriumfer som fanns. Singel pÃ¥ singel seglade varannan eller var tredje mÃ¥nad upp pÃ¥ Englandslistans topplaceringar.
   Som 15-Ã¥ring blev jag fascinerad av historien om tre bröder, Barry, Robin och Maurice, som föddes i England men emigrerade till Australien och kom tillbaka till sitt hemland och blev popstjärnor. Att de i sin popmusik var häftigt influerade av Beatles gjorde inte saken sämre.
   Den här Bee Gees-samlingen är gammal, utgiven för 24 Ã¥r sedan, sÃ¥ 90- och 00-talet är helt ignorerat. Utan att ha nÃ¥gon större koll pÃ¥ trion under de senare decennierna vill jag nog pÃ¥stÃ¥ att bandets nya material är marginellt intressant jämfört med pophitsen frÃ¥n 60-talet och discoboomlÃ¥tarna frÃ¥n 70-talet.
   Mitt förhÃ¥llande med bröderna Gibb i Bee Gees började alltsÃ¥ som en kärlekshistoria pÃ¥ 60-talet men blev sedan en ojämn resa som musikaliskt ibland pendlade upp men ocksÃ¥ ofta ned.
   Den här intressanta, om än inte i varje detalj musikaliskt fantastiska, samlingen löper över fyra cd med liner notes (har inte hittat nÃ¥got lämpligt svenskt uttryck) av Rolling Stone-journalisten David Wild som berättar hela historien. Efter alla de klassiska singlarna som Bee Gees med enorm produktivitet släppte pÃ¥ 60-talet, fick bröderna snart problem bÃ¥de med varandra och kommersiellt för att kunna upprepa framgÃ¥ngarna. Robin Gibbs avhopp, Bee Gees som duo under nÃ¥got Ã¥r, Ã¥terförening, försoning, en allt tynande tillvaro och inte minst allt mer ointressanta skivor gjorde första halvan av 70-talet till gruppens stora downperiod.
   Köpte visserligen albumen men utan att jag riktigt förstod varför. Bee Gees skivorna höll mig vaken men inte mer när jag plötsligt 1975 blev rikligt belönad med albumet "Main course". Teamet bröderna Gibb och producenten Arif Mardin hade Ã¥ret innan tillsammans presterat en riktig kalkon till album, "Mr Natural", och oddsen var höga för en framgÃ¥ngsrik fortsättning.
   PÃ¥ "Main course" föll allt pÃ¥ plats. Rytmerna, r&b-influenserna och popsoundet förenades i nÃ¥gra fantastiska lÃ¥tar som "Jive talkin'" och "Nights on Broadway". De dansanta takterna och Barry Gibbs falsett blev sedan Bee Gees inkörsport till den kommande gränslöst framgÃ¥ngsrika discovÃ¥gen ("Saturday night fever") och paradoxalt nog mitt totala ointresse för deras musik.

DEN HÄR SAMLINGEN ÄR I URVAL mycket representativ för Bee Gees utveckling från 1967 till 1989. För att göra den här samlingen riktigt heltäckande borde kanske några låtar från pre-"New York mining disasster 1941"-tiden ha varit representerade. Bröderna hade ju en hyfsat flitig karriär i Australien 1963-66 innan de flyttade tillbaka till England och släppte åtskilliga singlar och några album. Allt finns samlat på tre olika samlingsvolymer under titeln "Rare, precious & beautiful" som gavs ut i England efter deras genombrott. Hitlåten "Spicks & specks", på Tio i topp december 1967, borde musikaliskt ha en plats här.
   Att idag lyssna pÃ¥ Bee Gees skivhistoria väcker gamla minnen, bÃ¥de positiva och negativa. Hela historien är intressant men det finns omotiverade stickspÃ¥r, anonyma singel-b-sidor och albumspÃ¥r som kanske inte är värda en plats pÃ¥ en prestigeladdad box/samling som ska stÃ¥ för det mesta och bästa som Bee Gees har presterat genom Ã¥ren.
   "Barker of the UFO", b-sida till "Massachusetts", är verkligen ren utfyllnad och "And the sun will shine", frÃ¥n albumet "Horizontal", är oväntat blek. Kanske har jag lyssnat för mycket pÃ¥ Paul Jones mustiga Peter Asher-producerade coverversion, med Paul McCartney pÃ¥ trummor(!).
   Men det finns ocksÃ¥ b-sidor som hÃ¥ller mÃ¥ttet. Att Ã¥ter bekanta sig med "Sinking ships", "The singer sang his song" och den tydligt Beatles-influerade "Sir Geoffrey saved the world" är en ynnest.
   Ã„ven nÃ¥gra sololÃ¥tar med Bee Gees-medlemmarna har fÃ¥tt plats bland gruppens alla viktiga lÃ¥tar. Givetvis Robin Gibbs sirapsdignande "Saved by the bell" och Maurice Gibbs "Railroad" men överraskande inte Barry Gibbs "Shine shine" frÃ¥n 1984. Sedan hade det givetvis varit en bonus om deras lÃ¥tskrivarframgÃ¥ngar pÃ¥ 80-talet med material till Kenny Rogers/Dolly Parton, Dionne Warwick, Barbra Streisand och Diana Ross hade blivit uppmärksammade ocksÃ¥. Förslagsvis istället för de ganska omotiverade livespÃ¥ren pÃ¥ slutet.
   Dokumentationen av lÃ¥tarna pÃ¥ samlingen är alldeles förträfflig. De personliga kommentarerna till alla lÃ¥tar är bÃ¥de lustiga, självkritiska och informativa. Barry Gibb om "I'll kiss your memory": "I think we've written a few good country songs in our time, although I'm not sure this is one of them". Och Maurice Gibb menar att "If I can't have you" är skriven för ABBA. Kan det vara sant?

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.