Blogginlägg
Richard Lindgrens intima föreställning
Alla bilder: Anders Erkman
RICHARD LINDGREN & OLLE UNENGE
Stadsträdgården, Örebro 28 mars 2014
Konsertlängd: 19:17-20:17 och 20:40-21:37 (60+57 min = 117 min)
Min plats: Sittande ca 4 m från scenen.
Lika barn leka bäst, som det så vackert heter, blev ett talande tema för fredagskvällen när Malmös singer/songwriter Richard Lindgren (eller hur det nu stavades på biljetten...) ännu en gång besökte Örebro. Olle Unenge och Richard betraktar sig inofficiellt som bröder och har musikaliskt många gemensamma beröringspunkter. Därför trivs de tillsammans och därför fungerar det så ypperligt när de befinner sig samtidigt på samma scen.
Richard är den spontana artisten som sällan i förväg kan planera sin konsert vilket förutsätter att band eller i det här fallet medmusiker Unenge har samma flexibla och ytterst skickliga kunnande att följsamt ge Richard den musikaliska uppbackningen. Så var det under den tio dagar långa Italienturnén i februari då en annan örebroare, banjospelaren Simon Nyberg, reste med Richard och så var det inte överraskande också i fredags i Stadsträdgården.
Låtlistor är inte Richards bästa gren och resulterar sällan i genomtänkta konsertrepertoarer utan tänkbara låtar lagras i bästa fall inne i hans huvud. Det får till följd att spontana grepp och ögonblicksinfluenser plötsligt kan förändra låtordning, resultera i nya texter och helt nyskrivna alster till alldeles levande underhållning där gränser är till för att sprängas och där ingen repertoar är skriven i sten.
Därför fick Olle hela tiden i fredagskväll vara på sin vakt, lyssna in varje spontant låtval och skickligt kompa på låtar han i vissa fall aldrig hade hört tidigare. Det är sådana förutsättningar som skapar musiker som är fullt koncentrerade och som i Olles fall med ett delikat gitarrspel gav Richard all uppbackning som gick.
Publikintresset för Lindgren/Unenge-konserten var lite ljummet vilket paradoxalt nog resulterade i ett än mer personligt och långt (nästan två timmar) uppträdande där långa mellansnack, önskemål från publiken och en delvis oväntad repertoar gjorde kvällen helt klart unik.
Olle inledde med tre sånger som på sätt och vis sammanfattade hans influenser. Han startade med Bert Janschs "Harvest your thoughts of love" där Olles mycket fina gitarrspel kom till sin rätt på allvar. Även på de följande låtarna, en helt nyskriven "Flod på väg" och "Farväl vackra Sara", briljerar han med underbart gitarrspel fast jag mest lyssnar på ord och texter.
Olles följsamhet under Richards framträdande vid pianot och på gitarr och munspel var ju också något beundransvärt. I en repertoar som hela tiden skiftade form när den pendlade mellan helt nya egna låtar, covers (både kända och okända), en sjok låtar från senaste albumet plus obligatoriska hits som "Five pints and a wink from Gwendolyn" och "From Camden Town to Bleecker Street".
Repertoaren var som sagt helt oplanerad, "spirit of the heart" som de själva kallade sin egen spontanitet, och inför en liten men begeistrad publik blev det en intim och privat känsla över hela konserten. Där önskemål från publiken på mer piano och låtar som "I wish I had someone to love me" och "Reconsider me" resulterade i än mer magi.
Som trogen Lindgren-lyssnare var det naturligtvis konsertens nyheter som lockade fram mitt största intresse. "Long time ago" fick sin premiär i höstas men är fortfarande oinspelad. En låt med den gamla vemodiga och molltyngda Lindgren-prägeln liksom de helt nyskrivna "Trouble in the garden" och "Song for Claudia", båda framförda på piano.
Den sistnämnda låten skrevs i Italien och är en tramslåt enligt Richard men blev en YouTube-favorit under hans turné där. Bakom pianot växte låten till något mer personligt vilket också gäller Jimmie Rodgers-låten "My blue eyed Jane" inspirerad av Bob Dylans version från tributeskivan "The songs of Jimmie Rodgers".
En annan låt med Dylan-anknytning är Richards tolkning av "Tomorrow is a long time" som han normalt brukar framföra på både engelska och svenska ("Men bara om min älskade väntar") men gjorde nu, till närvarande flickvännen Anitas förtjusning, två hela versioner efter varandra.
LÃ¥tarna:
Harvest your thoughts of love
Flod på väg
Lilla vackra Sara
Long time ago
My blue eyed Jane
Drunk on arrival
Five pints and a wink from Gwendolyn
Dead man
Tomorrow is a long time/Bara om min älskade väntar
Reconsider me
From Camden Town to Bleecker Street
Paus
Trouble in the garden
Song for Claudia
I want you
Walk on the wild side
I wish I had someone to love me
Driftwood
A miracle like you
Guinness song
/ HÃ¥kan
Covers: Robbie Williams
90:#7 Painted from memory
| << | Mars 2014 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | |||||
| 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
| 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
| 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
| 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
| 31 | ||||||
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: