Blogginlägg

Phil Everly (1939-2014)

Varje gång någon äldre musikalisk person lämnar det här livet och jag kan säga att "jag är för ung för att riktigt ha upplevt deras storhet" drabbas jag av ett problematiskt vemod. The Everly Brothers, där Phil Everly var ena halvan, hade sina största hits långt innan jag vaknade till liv musikaliskt 1962. Sedan har jag naturligtvis lärt mig att brödernas musik, deras oslagbara sångharmonier och många av deras odödliga hits är musikhistoria modell större.
   Det är med andra ord svårt att förtränga låtar som exempelvis "Bye bye love", "All I have to do is dream", "Wake up little Susie" och "Cathy's clown" från ens medvetande. Om jag ska fortsätta tänka på minnet efter Phil Everly som enbart en halv duo fick jag faktiskt en hyfsad Everly Brothers-revival på 80-talet när Dave Edmunds producerade den Paul McCartney-skrivna singeln "On The Wings Of A Nightingale" med den då återförenade duon. En fantastisk singel och även det följande albumet "EB 84" hade sina höjdpunkter. Edmunds producerade också nästa album med bröderna, "Born yesterday", som lät bra.
   Bröderna hade en tidigare intressant period i början på 70-talet som jag blev medveten om långt senare, när jag hade fått Warren Zevon som någon slags husgud. Ty Zevon jobbade under några år som kapellmästare åt bröderna och en av albumen han medverkar på, "Stories we could tell" (1972), finns naturligtvis i skivhyllan.
   Och nu, först nu, ska jag redovisa mina minnen av soloartisten Phil Everly som inte direkt har gått till den allmänna musikhistorien. Zevon-kopplingen fortsatte på Phils soloalbum "Mystic line" (1975) där Zevon inte bara spelar keyboards utan även har arrangerat skivan och skrivit två låtar tillsammans med Phil Everly, "Lion and the lamb" och "January butterfly".
   Sedan kunde naturligtvis inte mitt Ian Gomm-hjärta missa den "stora nyheten" när Phil 1982 spelade in Gomms "Louise", strax innan han fick en mindre hit i en duo tillsammans med Cliff Richard med singeln "She means nothing to me".
   Phil Everly dog i fredags, 3 januari 2014, i sviterna av en lungsjukdom.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.