Blogginlägg

Glatt personligt pack

Perssons Pack hade samma höst 1989 skivdebuterat med albumet "Kärlek och dynamit" och musikerna på skivan, gruppens originalsättning utan trummor, var identiska med det band som åkte på sin första turné tillsammans.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 19/12 1989

PERSSONS PACK
Ritz, Örebro 17 december 1989

Perssons Pack, årets debutanter på skiva, spelade upp till en glad kväll på Ritz i söndagskväll. Det blev en tidig julafton för alla kultmedvetna rockintresserade och ett mycket välkommet avbrott i julstök och snöskottning för alla andra.
   Per Persson och hans Pack gav i höstas ut sin uppmärksammade album med musik som tog steget tillbaka till de svenska folkmusikrötterna men som ändÃ¥ är sÃ¥ nydanande, udda och annorlunda.
   Främst är gruppens sättning okonventionell med gitarrer, dragspel, kontrabas och inga trummor. ÄndÃ¥ var Perssons Packs musik taktfast, svängig och hejdundrande rolig att uppleva pÃ¥ skiva.
   PÃ¥ scen blev det givetvis snäppet mer sanslöst. Professionellt lyckades de med konsten att lÃ¥ta som om stundens ingivelse styrde konserten.
   Per Persson hade ingen märklig röst och bandet inga ambitioner att lÃ¥ta välrepeterat. Detta blev en perfekt sprÃ¥ngbräda för Perssons personliga betraktelser till sÃ¥nger, som fick sin lite bonniga inramning men i botten bestod av mycket förnuft.
   Hans texter rör sig pÃ¥ livets skuggsida. Vemod, misstankar och olycklig kärlek gör att Perssons Packs musik väcker sÃ¥dan sympati.
   Gruppens sound pÃ¥ scen var ingen stor överraskning jämfört med skivan som till mycket stor del bestod av förstatagningar och direktinspelningar.
   Precis som pÃ¥ skivan var det Magnus Linds dragspel som spelade den musikaliska huvudrollen pÃ¥ scen. SÃ¥väl i de upptrissade lÃ¥tarna "En uslings medicin" och "Perssons dynamit" som i de vemodiga balladerna "GrÃ¥mÃ¥nen" och "Guldhuggarland".
   Ã„ven Niklas Frisk, som kunde hantera de flesta stränginstrument, var viktig för det musikaliska i Perssons Pack. Vars ledare är en ordinär sÃ¥ngare, halvtaskig musiker men en hejare pÃ¥ att skriva lÃ¥tar och en stor personlighet som rock-Sverige bör vÃ¥rda ömt när vi gÃ¥r in i 90-talet.

Per Persson: gitarr och sång
Magnus Lind: dragspel
Magnus Adell: bas
Niklas Frisk: gitarr

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.