Blogginlägg

Lättillgänglig pop från Australien

Foto: Anders Erkman

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 26/4 1985.

THE GO-BETWEENS
Rockmagasinet, Örebro 24 april 1985

Levande australisk rockmusik har nått Örebro. De senaste årens entusiastiska rockvåg från Australiens kontinent på andra sidan jorden är anmärkningsvärd och uppseendeväckande. Och allting låter inte som en mardröm typ Hunters & Collectors, lika galet som Nick Cave eller skramligt som Hoodoo Gurus. Det finns nämligen en väldigt kraftig poptradition i det landet som exempelvis Go-Betweens representerar. Pop med mycket tryck och vassa kanter.
   Go-Betweens härstammar från Brisbane, ett konservativt näste i Australien, men spelar därför inte aggressiv och rå musik utan snarare en tämligen lättillgänglig pop. Och ibland på gränsen till slätstruken.
   - Fan, här skulle man bo, var den spontana kommentaren från några ickeörebroare när de upptäckte alla affischer utanför Rockmagasinet innan konserten i onsdagskväll.
Go-Betweens var ett av de tyngre namnen på Magasinets vårsatsning men det var en ganska liten men däremot mycket entusiastisk publik som mötte upp.
   Gruppen spelade pop på en väldigt öronvänlig nivå. Två gitarrer, en ofta akustisk bas och trummor var den enkla sättningen och mer komplicerat än så blev det aldrig. De båda frontmännen Robert Forster och Grant McLennan turades om att imitera Tom Verlaine respektive Morrissey och musikaliskt vävde gitarrerna omväxlande vackra och monotona mönster.
   Ibland hypnotiska klanger men ofta dessvärre både håglöst och intetsägande.
Den huvudsakliga repertoaren var hämtad från det senaste succéalbumet "Spring hill fair". Men de spelade också flera helt nya låtar som inte direkt avslöjade någon utveckling.
   Go-Betweens hade inte tillräckligt mycket att säga eller intressant att berätta för att kunna trollbinda enbart musikaliskt. Konserten blev aldrig mer än småtrevlig och det var först i de tre extralåtarna det slog lite gnistor om bandet.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.