Blogginlägg

Från lågmäld singer/songwriter till rocksångare

                                                                                  Foto: Jan-Ola Sjöberg
Richard Lindgren Band, med två gästartister, i ett naturskönt Stadsträdgården i Örebro gav Bob Dylan-låtarna en rockig behandling. Från vänster Magnus Nörrenberg, keyboards, Janne Adolfsson, mandolin, Kajsa Zetterlund, fiol, Janne Andersson, trummor, Olle Unenge, gitarr och sång, Micke Nilsson, bas, Richard Lindgren, gitarr och sång, och Jon Eriksson, gitarrer.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 17/6 2012.

RICHARD LINDGREN BAND
Stadsträdgården, Örebro 15 juni 2012
Konsertlängd: 20:14-20:55 och 21:15-22:23 (109 min)
Min plats: ca 10 m från scenen både till vänster och höger

Konsertkväll och temaafton. Richard Lindgren sjöng Bob Dylan och jag undrade stilla, för övrigt mitt i de mest smäktande sekunderna av "Blind Willie McTell", vem som egentligen skulle spela huvudrollen den här fredagskvällen. Richard eller Bob? Konserten eller konceptet? Var det möjligen det perfekta vädret som var viktigast, den natursköna miljön utomhus på Stadsträdgården eller var tankarna på sina håll i ett helt annat land?
   NÃ¥väl, jag koncentrerade mig till hundra procent pÃ¥ den mycket personlige skÃ¥nske artisten, sÃ¥ngaren och lÃ¥tskrivaren pÃ¥ scen, Richard Lindgren frÃ¥n Malmö. För kvällen fick hans egna genuina sÃ¥nger stÃ¥ tillbaka för den världsberömda lÃ¥tkatalogen av en annan stor lÃ¥tskrivare, Bob Dylan.
   Dylan är en extraordinär idol för bÃ¥de Richard och kvällens konsertarrangör Olle Unenge som ocksÃ¥ var en av kvällens tvÃ¥ gästartister pÃ¥ scen tillsammans med fiolspelaren Kajsa Zetterlund. BÃ¥da är kända ansikten i Tullamore Brothers. Olle, som förra Ã¥ret arrangerade en hel Dylan-festival under flera dagar i samband med idolens 70-Ã¥rsdag, har Ã¥tskilliga DylanlÃ¥tar pÃ¥ sin repertoar och fick här chansen att framföra nÃ¥gra speciella favoriter ur den repertoar han älskar mest vid sidan av den folkligt irländska.
   Men Richard var kvällens huvudartist vid sÃ¥ngmikrofonen och den här gÃ¥ngen hade han ett fullständigt lysande kompband i ryggen som bÃ¥de skickligt men avslappnat gav arrangemangen den där spontana, lekfulla och rockiga atmosfären. Omgivningen förvandlade den skÃ¥nske singer/songwritern till en rocksÃ¥ngare framför ett svängigt rockband.
   Temat för kvällen var huvudsakligen Dylans rockigare material och arrangemang. Där bandet till vänster, organisten Magnus Nörrenberg, och till höger, gitarristen Jon Eriksson, hade sina stora solister men där mittenpartiet med mandolinspelaren Janne Adolfsson, trummisen Janne Andersson och basisten Micke Nilsson var en grundmurad och stabil enhet.
   Jon glänste pÃ¥ flera lÃ¥tar med sina olika gitarrer och Magnus trollade fram fantastiska orgeltoner pÃ¥ sin lilla ansprÃ¥kslösa keyboard som sedan sköljde över bÃ¥de band och publik.,
    Soundet ekade flera gÃ¥nger Dylan runt 1975 och när fiolspelande Kajsa Zetterlund utökade ljudbilden blev det svÃ¥rt att komma förbi jämförelserna med Rolling Thunder Revue i allmänhet och Scarlet Rivera i synnerhet.
   Olle och Kajsa gjorde alltsÃ¥ nÃ¥gra betydelsefulla inhopp i konserten. Olle sjöng, med sin lätt irländska accent, duett med Richard pÃ¥ "Don't think twice, it's alright", "Girl from the north country" och "One more cup of coffee" (kryddad med ett elegant mandolinsolo) och inledde andra avdelningen med sin egen trollbindande tolkning och översättning av "Farewell Angelina" ("Farväl vackra Sara").
   Medan Richard och bandet ofta var betydligt mer högljudda, dock med ett fantastiskt och välbalanserat konsertljud i ryggen, och tangerade magisk nivÃ¥ i nÃ¥gra av mina "Blood on the tracks"-favoriter och en underbar tolkning av "Senor". Men de lyckades även med konststycket att skaka liv i tämligen förutsägbara och ofta sönderspelade lÃ¥tar som "Like a rolling stone" och "Don't think twice" som framfördes med stor kreativ ackuratess. Och Richard överraskade alla med att i "Tomorrow is a long time" pendla mellan originaltexten och Ulf Dagebys svenska text "Men bara om min älskade väntar..."
   Richard Lindgren har uppträtt i Örebro vid tre tidigare tillfällen men aldrig tillsammans med ett fullbemannat band. Det var en ren ynnest att fÃ¥ uppleva Richards förvandling frÃ¥n lÃ¥gmäld artist till rocksÃ¥ngare inför en liten publik som älskade allt de sÃ¥g och hörde. Och tankarna gÃ¥r ocksÃ¥ till den konsertpublik som i fredagskväll valde att stanna hemma och det kan vi väl enas om, sÃ¥ här i efterhand, att det var ett stort felbeslut.

LÃ¥tarna:
Maggie's farm
Love minus zero/No limit
Blind Willie McTell
Just like Tom Thumb's blues
Senor
Don't think twice, it's alright
Is your love in vain

Paus

Farväl vackra Sara
Boots of Spaniosh leather
Girl from the north country
Tangled up in blue
Positively 4th street
Tomorrow is a long time
Idiot wind
All along the watchtower
One more cup of coffee

Extralåt
Like a rolling stone


                                                                                        Foto: Olle Unenge

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.