Blogginlägg

Singlar#67: The Plimsouls

THE PLIMSOULS: A million miles away (Geffen, 1983)

POWERPOP HAR KANSKE INTE VARIT MUSIKBRANSCHENS mest lukrativa genre - fast den i ärlighetens namn borde vara det. Tung pop med ofta klingande gitarrer och otäckt effektiva refränger är egentligen som gjord för det begränsade singelformatet. Det finns många goda exempel på powerpopband, ofta är de amerikanska, men just nu denna måndag kan jag inte tänka mig något bättre än The Plimsouls och låten "A million miles away" är ju ett i sammanhanget synnerligen läckert låtval. Om jag får bestämma, och det får jag ju göra just här och nu.
   Som ofta är fallet, nu senast Go-Go's, finns rötterna till bra popmusik att finna under 70-talets senare del när punkrocken och new wave-rörelsen kom och ruskade om traditionerna. Innan kvartetten The Plimsouls existerade hade Peter Case, gruppens ledande sÃ¥ngare och lÃ¥tskrivare, 1976/77 den numera legendariskt upphöjda gruppen/trion The Nerves tillsammans med Jack Lee och Paul Collins. I sanningens namn en begÃ¥vad konstellation. Lee skrev "Hanging on the telephone" (som Blondie senare gjorde till en världshit) och Collins bildade amerikanska powerpopgruppen The Beat. Och Case bildade, efter ett kort mellanspel i The Breakaways, alltsÃ¥ The Plimsouls 1979.
   Först träffade Case basisten Dave Pahoa och trummisen Louie Ramírez innan gitarristen Eddie Muñoz utökade bandet i samband med att gruppen spelade in sin första ep, "Zero hour" 1980.
   Innan "A million miles away", som fanns i bandets scenrepertoar redan 1981, skulle sälja miljoner, bli en känd filmlÃ¥t och en mellanstor hit i USA fick Plimsouls skivkontrakt med Planet Records och släppte sitt första album "The Plimsouls" 1981, dock utan större uppmärksamhet. Som gjorde att Planet-samarbetet sprack.

DEN FÖRSTA VERSIONEN AV "A million miles away", redan då producerad av Jeff Eyrich, gavs ut 1982 på den lilla etiketten Shaky City som distribuerades av det marginellt större skivbolaget Bomp. Sedan hände något som gjorde Plimsouls hetare än tidigare. Gruppen fick en tämligen framträdande plats i kultfilmen "Valley girl", flera låtar förekom i filmen och vid ett tillfälle i filmen spelade de just "A million miles away". Nya skivbolaget Geffen hakade på, gruppen fick ge ut albumet "Everywhere at once" och det naturliga singelvalet blev en nyinspelad "A million miles away" som blev en mindre hit. Och där upptäckte jag gruppen, låten och singeln som ni ser på bilden ovan.
   Det finns uppgifter om att gruppen redan splittrats innan "A million miles away" gavs ut men strax efter gruppen hade nÃ¥tt sin högsta kommersiella punkt gick medlemmarna definitivt Ã¥t varsitt hÃ¥ll. Och Peter Case är den som fortsatte karriären i strÃ¥lkastarljuset med en oregelbunden men hyfsat uppmärksammad solokarriär.
   I samband med "A million miles away" fick ocksÃ¥ lÃ¥tskrivarteamet Joey Alkes och Chris Fradkin, som skrivit lÃ¥ten tillsammans med Case, en viss uppmärksamhet. De hade ju redan bidragit med lÃ¥tar till Plimsouls första album och gav även bort lÃ¥tar till Flamin' Groovies, Phil Seymour ("Talk to me") och The Beat. Vid den här tiden jämfördes Alkes/Fradkin som lÃ¥tskrivarduo med bÃ¥de Chinn/Chapman och Leiber/Stoller. Numera ingÃ¥r Alkes lite överraskande i hiphopensemblen DJ Monkey.
   B-sidan "Play the breaks" är däremot skriven av alla fyra gruppmedlemmarna i Plimsouls plus producenten Jeff Eyrich men är ändÃ¥ en osedvanligt stark poplÃ¥t som ocksÃ¥ den finns med pÃ¥ "Everywhere at once"-albumet.
   Eyrich debuterade faktiskt som producent pÃ¥ Plimsouls-skivan. Sedan skulle hans namn dyka upp pÃ¥ skivor med T Bone Burnett (1983), The Gun Club (1984), svenska Imperiet ("BlÃ¥ himlen blues", 1985) och Blasters (1985) med flera.

Fotnot: Ordet Plimsoul är, vad jag förstår, en musikterm.

Musikvideon till "A million miles away":


B-sidan "Play the breaks":


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.