Blogginlägg
En annan Dan
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 16/3 1985.
DAN TILLBERG
Continental, Örebro 14 mars 1985
Förra säsongen uppträdde Dan Tillberg med sitt band ett flertal gånger på dåvarande Lord Nelson, nuvarande Continental, till mycket snåla publiksiffror. Tillberg, som befinner sig i det stora men anonyma mellanskiktet av svenska artister har haft svårt att nå ut till den stora publiken. Så "framgången" med deltagandet i Melodifestivalen kom mycket lägligt och som gjort att intresset kring Tillberg har rasat i höjden.
I vår svenska förtvivlade ankdamm, där bara ett ämne i taget får diskuteras, är Melodifestivalen mediamässigt så katastrofalt uppförstorat. Fast det musikaliskt sannerligen är en pesudohändelse och mer liknar en talangtävling än svenska mästerskapet i modern musik. I ett sådant sammanhang är det givetvis enkelt för en kille med fyra album bakom sig att överglänsa sina medtävlare.
Tillberg sjöng dessutom sin egen låt vilket få vågar göra i dagens läge. Men vid själva utförandet gick han i samma gälla som alla andra då det blev likriktat och opersonligt i ivern att tillfredsställa så många som möjligt.
Intresset har alltså ökat kring Tillberg och själv hade han förändrats på ett sätt som jag aldrig hade anat. Publiken på Contan var påfallande ung och kvinnlig och uppskattade säkert Tillbergs nya framtoning som discopojke.
Hans "band" innehöll två klaviaturspelare och en gitarrist där övriga detaljer i en konventionell grupp sköttes via trummaskiner och baspedaler. Mycket beklagligt.
Tillbergs repertoar bestod av både gammalt och nytt och även låtar som kommer på hans kommande album "Erogena zoner". Och allra mest populär varden nya favoriten "Ta min hand" som för mindre än två månader sedan var totalt okänd.
Det är naturligtvis intressant med populära artister och det är ett levande musikliv som också håller oss levande. Men det måste finnas andra möjligheter för rockartister typ Dan Tillberg att ta sig fram än i skydd av schlagerfestivaler och elektronik. Somliga kallar det utveckling. Jag tycker bara att det är ett par steg rakt in i helvetet.
/ Håkan
Singlar#82: Tanita Tikaram
Inget mer än nostalgi
<< | Oktober 2012 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 | 31 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: