Blogginlägg

Singlar#82: Tanita Tikaram

TANITA TIKARAM: Good tradition (WEA, 1988)

HÄR KOMMER ÄNNU EN SINGEL som är resultatet av en London-tripp. Året var 1988, årstiden var sommar, vädret överraskande bra och radion spelade oavbrutet (fick vi en känsla av) Tanita Tikarams debutskiva, singeln ”Good tradition”. En extremt catchy poplåt som definitivt inte ekar 80-tal utan är mycket mer personlig och hjärtligt mänsklig med helt avväpnande musik. Dessutom med ett nytt spännande namn och en ny lika spännande röst.
   ”Good tradition” släpptes på singel i juni 1988 och i slutet på juli var den stadigt på väg upp för Englandslistan och peakade i augusti på en hedrande 10:e-plats. Och genombrottet var ett faktum för den just då fyllda 19-åringen.
   Tanitas första skiva hade ett snyggt grafiskt elegant perforerat skivkonvolut med inneromslag. Där gitarrsträngar var den genomgående röda tråden och avslöjade att den här unga Tikaram var en tjej mitt i den levande musiken med gitarren som instrument.
   Tanita hade en osedvanligt spännande bakgrund. Föddes i Tyskland av föräldrar som växt upp i Malaysia och på Fiji. Vuxet och mycket moget har hon berättat om sina influenser och nämnde främst Joni Mitchell. Sedan fanns också artister som Tom Waits, Leonard Cohen via Jennifer Warnes, Van Morrison och Otis Redding bland hennes favoriter.
   I december 1987 gjorde hon sin scendebut på Mean Fiddler i London, när det låg vid Willesden Junction. Det var till Mean Fiddler hon skickade in sin första demo som sedan hamnade hos klubbens management, Asgard, där Paul Charles fattade tycke för Tanita och hennes låtar. Lyckad förstakonsert gav fler jobb, förband till Jonathan Richman på samma ställe, och fick sedan chansen att värma upp publiken inför Warren Zevon på stora Hammersmith Odeon. Och all det hände innan hon i mars 1988 skrev skivkontrakt. Tanita var onekligen en lovande talang.
   Att skivbolaget trodde på henne var givet. Debutalbumet var så gott som inspelat och planerat för utgivning innan första singeln släpptes och ”Ancient heart” var mäkta imponerande när den kom i september 1988. En skiva som jag var så nöjd med att jag vid årets slut utsåg Tanita Tikaram till årets nykomling och hennes debut till en av årets tolv bästa album. (Jag kunde inte rangordna mina favoriter det året och här kan ni läsa om övriga bästa skivor 1988).

SOM NYKOMLING HAMNADE Tanita i händerna på ett producentteam med mycket rutin inte minst som musiker. Rod Argent och Peter Van Hooke. Argent var en verklig veteran då han på 60-talet spelade orgel i Zombies och sedan fortsatte i det lite hårdare bandet Argent på 70-talet. Van Hooke, trummisen, hade spelat på en massa skivor (bland annat Van Morrison, Scott Walker och Mike & the Mechanics) och även producerat skivor med bland andra Chas Jankel, Neil Innes och Colin Blunstone innan Argent/Van Hooke blev ett team.
   Med så mycket rutin bakom inspelningsreglagen och så många instrumentala insatser i olika sammanhang brukar slutresultatet bli väldigt mycket teknik, musikermusik och ett allmänt virtuosbaserat sound. Men på framförallt ”Good tradition” är det något helt annat. I det nästan folkmusikinfluerade arrangemanget ryms det en jordnära personlighet.
…”Good tradition”, som också är första låt på albumet, är inspelad i Rod Argents studio i Chiswick, The Red House Studio och inte överraskande spelar producentteamet på inspelningen men det är nog fiolen (Helen O’Hara), mandolinen (Paul Brady, som Tanita hade turnerat med) och tremannablåset som färgar arrangemanget mest.
   Låten på b-sidan, ”Valentine heart”, finns med på albumet men på singeln är det en tidigare mer avskalad version, förmodligen demo, där akustisk gitarr/bas är enda instrument. Producerad av Tina själv tillsammans med sin manager Paul Charles. På albumet smyckades låten ut med både piano och stråkarrangemang.

Intressant fotnot: ”Ancient heart”-albumet sålde i fantastiska 3,5 miljoner ex.

"Live"version av "Good tradition".


Video på A-sidan.


B-sidan live med fiol och akustisk gitarr.


/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.