Blogginlägg

1979 revisited: Svensk rock

Hösten 1979 tog jag tempen på svensk rockmusik. Mycket text om så många oviktiga skivor, tycker jag nog så här i efterhand, men slutklämmen om Tomas Ledin tycker jag står sig bra än idag.

Svensk rockmusik? Existerar den eller försöker de svenska artisterna på sina svenska skivbolag (alternativt svenska avdelningen på det stora multinationella bolaget) bara spegla den utländska eventuella utvecklingen och bli ekon och repriser av trender som nya vågen och discomusiken?
   Lyssnar man, som jag gjort den senaste veckan, på en väldig massa nyutkomna svenska skivor av skiftande kvalité med artister med mycket olika värderingar blir man naturligtvis kluven. Men upptäcker också vilken ofantlig bredd det finns inom svensk populärmusik.
Den alternativa musikrörelsen började inte för tio år sedan som många kanske tror. Då fanns det få möjligheter för nya svenska band att göra skivor. Musiknätet och Silence hade en nästan, ursäkta uttrycket, monopolställning där de bara accepterade grupper och artister med de ”rätta” ideologierna och radikala sångtexter.
   Det är först nu som den injektionen verkar positivt och, för de nya grupperna, genomförbart. Det är nu som garage- och källarbanden får möjlighet att nå sitt mål – att göra en skiva. De görs på små ideella, privata och egenfinansierade bolag. Många har sugits upp av Nacksvingsligan i Göteborg och Musiknätet i Vaxholm men de allra flesta är fria och oberoende.
   Nacksvings botanisering bland nya framåtsträvande Stockholmsgrupper har förklarligt kritiserats hårt från Vaxholmshållsom talar om imperialism och andra plakatglosor. ”Ruff Fukt & Suck” (Avanti) får betecknas som det första försöket.

Det är tre debuterande grupper som spelats in live på klubben Fasching under några vårdagar i år. De har alla ett gemensamt: Tycker sig inte vara mogna för en hel LP-debut så därför är uppdelningen passande både på scen och skiva.
   Dessutom spelar de tre grupperna rätt så olika musik så portionerna med tre-fyra låtar från varje grupp är lagom. Ruff spelar jazzblues och alla fem i gruppen skriver låtar, framstår som den mest rutinerade av de tre. Fukt gör gungig poprock och hinner på bara fyra låtar visa sin breda musikaliska inriktning. Suck är punkigare, med tjejsångare, men är roligare än så.
   Skånegruppen Kriminella Gitarrer får anses tillhöra den senaste vågen av skivdebuterande amatörgrupper. Fanns med på samlingsskivan ”Svensk Pop” och är nu aktuella med en ny singel, ”36 patroner” (Kloaak), som är slamrig, skramlig men föga upphetsande punkrock.
   Svensk rock är också rock’n’roll. Jag tänker på grupper som Boppers, Kung Sune, Rockfolket och – Rockvaktmästarna. Malmögruppen som nu skivdebuterar (Mudist). De gör gammalrock på ett tekniskt nymodigt sätt med uppnosig sologitarr, sång på engelska och mestadels originallåtar. Tyvärr är de sämre låtskrivare så det hade varit bättre att höra deras versioner av de gamla klassikerna.

Alla artister verkar få en rock’n’roll-period. Harpo, eller Jan Svensson som han här vill kalla sig, är just nu mitt inne i sin. ”Råck änd råll, rätt och slätt” (EMI) är hans sätt att se, och givetvis höra, de gamla rockklassikerna på svenska. Har översatt dem och givit dem ironiska tolkningar som lämnar mig helt kall. LP:n innehåller också några nyskrivna Harpolåtar och jag tycker bättre om ”Medicinman”, där han enbart ackompanjerar sig på akustisk gitarr.
   Moonshine, med delar från Landslaget och New Strangers, gör countryrock. Eller gjorde i alla fall på sin några år gamla debutskriva. Nu på sin nya skiva ”Fullmåne” (EMI) är de snällare och tuffheten saknas helt. ”Det finns inga sånger kvar” låter till exempel som en utslätad schlagerfestivallåt…
EMI satsar jämförelsevis mycket på svenska artister. Men bakom särklassige Ulf Lundell har de svårt att få fram motpoler till familjekära namn som Björn Skifs, Harpo med flera. Förre Landslaget-medlemmarna Lasse Lindbom och Magnus Lindberg befinner sig någonstans mittemellan.
   Senaste EMI-tillskottet är Peter O Ekberg och hans nya grupp System med bland annat Kerstin Vretmark. Från dansbandsmärket Tor via progressiva Bellatrix, tillsammans med Raj Montana Band, står han nu under mäktigt beskydd och första lilla försöket heter ”Till livet och till natten”, hämtad från en kommande LP. Anonym låt som minskar förväntningarna.
   Tomas Ledin har också gjort rockmusik. Men det var fem LP-skivor sedan… Under tiden har han trampat på i sin enfaldiga ”utveckling” till renodlad discoartist. ”Ut på stan” (Polydor) innehåller längre låtar än tidigare men förändrar inte de senaste årens bestående intryck av Ledin som en marionettdocka i discospelet.
   (Nerikes Allehanda, 22 september 1979)

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.