Blogginlägg
1979 revisited: J J Cale
Det var säkert Dire Straits växande framgångar som fick mig att teckna ett porträtt kring denne tillbakadragne, lätt ljusskygge artist. Vars gitarrsound och låtar fram till 1979 tydligt påverkat många artister. Och även sedan dess har hans namn personifierat det trygga laid back-soundet.
Lågmälda men snärtiga gitarrsolon, sträv och skrovlig röst och extremt korta låtar vars tempo är lika makligt som flodbåtarna på Mississippi. Mönstret känns igen och stämmer på många men passar ingen bättre än J J Cale, sångaren, gitarristen och låtskrivaren som stått modell till bland annat Eric Claptons senaste skivor och Mark Knopflers ömsinta men uppmärksammade gitarrspel.
Lika lat och slö som Cale själv (har på nio år bara lyckats få ihop fem album) är hans musik. För den som inte ser upp eller lyssnar till kan bara skymten verka monoton men precis som han använder små ord formar han gitarrljud som smeker längs ryggraden.
J J Cale heter egentligen John Cale, där andra j:et är påhittat. Född 1939 så musikerbanan började redan på 50-talet. I Tulsa, Oklahoma, och bandet hette Valentines när Cale mötte den då mycket anlitade studiopianisten Leon Russell.
Redan 1965 skrev Cale ”After midnight” som först kom att göras på skiva av Eric Clapton på dennes solodebut 1970. Året före Cales egen skivdebut, ”Naturally”, där han gör en stillsammare version av samma låt.
Sedan dess har mycket vatten flutit under broarna men bara fyra Cale-skivor kan vi registrera. ”Really”, ”Okie”, ”Troubadour” och den senaste ”25” (Shelter) följer det uppgjorda mönstret men låtarna är längre och den sammanlagda speltiden likaså då flera av hans skivor ligger kring blott halvtimmen.
De flesta av Cales låtar genom åren är anonyma men Clapton har funnit ytterligare några låtar som han lagt på sina senaste skivor, ”Cocaine” och ”I’ll make love to you anytime”, som han åter föregick Cale själv med. Sanningen är ju att Eric Claptons senaste skivor varit mycket inspirerade av Cales sparsamma och välmående sound.
Dire Straits är också de influerade av Cale. Såväl Knopflers gitarr som hela det övriga soundet om än i lite förfinade doser.
I Sverige anses Blomman vara den store beundraren. Den två år gamla debut-LP:n ”Små knepiga låtar” innehöll nästan enbart Cale-låtar i annorlunda texttolkningar av Blomman själv. Det är tacksamma melodier för en som lever mer på texterna än den bristfälliga sången. Helt i linje med utvecklingen gör han på sin nyutkomna skiva Mark Knopfler-låtar…
J J Cale är inte speciellt produktiv. Det är tre år sedan förra skivan men han gjorde ett sensationellt inhopp på Neil Youngs ”Comes a time”-LP förra året och producerade då dessutom en LP med Gordon Payne.
”5” visar att några discotrender eller någon energisk ny våg knappast kan rubba honom i musikaliskt tänkande. Han fortsätter i sin förtroliga stil där det lutar mer åt blues än country.
En nyhet är hans samarbete med sångerskan Christine Lakeland som får en att dra jämförelser med Clapton och hans körtjejer de senaste åren. Lyssna exempelvis på ”Don’t cry sister”.
Det är tidlös musik J J Cale presenterar.
(Nerikes Allehanda 2 november 1979)
/ Håkan
1979 revisited: Svensk rock
De nya låtarna stod för svackorna i konserten
<< | Augusti 2007 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: