Blogginlägg

1979 revisited: J J Cale

Det var säkert Dire Straits växande framgångar som fick mig att teckna ett porträtt kring denne tillbakadragne, lätt ljusskygge artist. Vars gitarrsound och låtar fram till 1979 tydligt påverkat många artister. Och även sedan dess har hans namn personifierat det trygga laid back-soundet.

Lågmälda men snärtiga gitarrsolon, sträv och skrovlig röst och extremt korta låtar vars tempo är lika makligt som flodbåtarna på Mississippi. Mönstret känns igen och stämmer på många men passar ingen bättre än J J Cale, sångaren, gitarristen och låtskrivaren som stått modell till bland annat Eric Claptons senaste skivor och Mark Knopflers ömsinta men uppmärksammade gitarrspel.
   Lika lat och slö som Cale själv (har på nio år bara lyckats få ihop fem album) är hans musik. För den som inte ser upp eller lyssnar till kan bara skymten verka monoton men precis som han använder små ord formar han gitarrljud som smeker längs ryggraden.
   J J Cale heter egentligen John Cale, där andra j:et är påhittat. Född 1939 så musikerbanan började redan på 50-talet. I Tulsa, Oklahoma, och bandet hette Valentines när Cale mötte den då mycket anlitade studiopianisten Leon Russell.
   Redan 1965 skrev Cale ”After midnight” som först kom att göras på skiva av Eric Clapton på dennes solodebut 1970. Året före Cales egen skivdebut, ”Naturally”, där han gör en stillsammare version av samma låt.
   Sedan dess har mycket vatten flutit under broarna men bara fyra Cale-skivor kan vi registrera. ”Really”, ”Okie”, ”Troubadour” och den senaste ”25” (Shelter) följer det uppgjorda mönstret men låtarna är längre och den sammanlagda speltiden likaså då flera av hans skivor ligger kring blott halvtimmen.

De flesta av Cales låtar genom åren är anonyma men Clapton har funnit ytterligare några låtar som han lagt på sina senaste skivor, ”Cocaine” och ”I’ll make love to you anytime”, som han åter föregick Cale själv med. Sanningen är ju att Eric Claptons senaste skivor varit mycket inspirerade av Cales sparsamma och välmående sound.
   Dire Straits är också de influerade av Cale. Såväl Knopflers gitarr som hela det övriga soundet om än i lite förfinade doser.
   I Sverige anses Blomman vara den store beundraren. Den två år gamla debut-LP:n ”Små knepiga låtar” innehöll nästan enbart Cale-låtar i annorlunda texttolkningar av Blomman själv. Det är tacksamma melodier för en som lever mer på texterna än den bristfälliga sången. Helt i linje med utvecklingen gör han på sin nyutkomna skiva Mark Knopfler-låtar…
   J J Cale är inte speciellt produktiv. Det är tre år sedan förra skivan men han gjorde ett sensationellt inhopp på Neil Youngs ”Comes a time”-LP förra året och producerade då dessutom en LP med Gordon Payne.
   ”5” visar att några discotrender eller någon energisk ny våg knappast kan rubba honom i musikaliskt tänkande. Han fortsätter i sin förtroliga stil där det lutar mer åt blues än country.
   En nyhet är hans samarbete med sångerskan Christine Lakeland som får en att dra jämförelser med Clapton och hans körtjejer de senaste åren. Lyssna exempelvis på ”Don’t cry sister”.
   Det är tidlös musik J J Cale presenterar.
(Nerikes Allehanda 2 november 1979)

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.