Blogginlägg från 2007-08-13

Rockmusik i extremt olika skepnader

Postad: 2007-08-13 20:40
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/8 2007.

KONSERT
Woven Hand
Denison Witmer
Frizon, Torp/Götabro 10/8 2007


Rockmusik och musik överhuvudtaget med en kristen underton kan naturligtvis uppträda i extremt olika skepnader. Eller helt enkelt stå som en paradox till varandra. Ungeför som i vanliga livet och i vanliga sammanhang. Det fick jag själv uppleva i fredagskväll på två olika scener med bara några minuters mellanrum på Frizon-festivalen.
   Först var det David Eugene Edwards band Woven Hand som fyllde upp hela den maffiga träladan med sin ännu mäktigare demonstration av känslofylld och tung rockmusik. Och strax efter stod sedan Denison Witmer ensam med enbart en akustisk gitarr i ett litet tält, fyllt till bristningsgränsen av intresserad publik, och underhöll med både mellansnack och starka visor.
   För några år sedan upplevde jag David Eugene Edwards alldeles ensam på en Klubb Söndag-spelning. Då saknade jag inget band bakom för han lyckades vara tillräckligt livlig, rytmisk och engagerande på egen hand.
   Efter en dryg timmes spelning, fylld av rastlös intensitet och elektrisk mäktig gitarr-rock, runt midnatt i fredagskväll så förstår jag skillnaden. Där fanns inga som helst ambitioner att smeka medhårs när David inledde med sitt skruvade dragspel, sjöng genom en modifierad mikrofon och framkallade ett nästan gnisslande och stundtals tålamodskrävande Tom Waits-sound. Det var stora känslor i en stundtals spöklik atmosfär.
   Enbart sittande på en stol var det främst den röda Gretsch-gitarren, som han bände och slet i, som David spelade på resten av konserten. Men det var en föga laidbackinfluerad föreställning som Woven Hand bjöd på inför en inledningsvis välfylld trälada.
   Och när han återigen tog fram dragspelet mot slutet av konserten och man på storbildsskärmen kunde urskilja svettdropparna som stänkte ner i det gamla instrumentet så var det en fysisk tillfredsställelse som for genom kroppen.
   Denison Witmers lågprofilerade uppträdande var på en helt annan nivå. Men ändå stor underhållning. Medan David Eugene Edwards inte sa mycket mer än tack mellan låtarna så vek Denison ut sig i långa berättelser, spontana betraktelser som ofta slutade med små fniss. Innan de små avskalade arrangemangen på de gigantiskt melodiösa låtarna kom och var så enkelt geniala som man rimligtvis någonsin kan begära.
   Denisons för all del mycket roliga mellansnack gick dock ut över det musikaliska och drog ner repertoaren till det minimala. Och vi fick inte heller nyfikenheten stillad med någon försmak på nästa skiva som han jobbar på just nu.
   När de egna sångerna inte räckte till, tyckte Denison själv alltså, tog han fram Nick Drakes ödesmättade ”Northern sky” som naturlig final.

/ Håkan

De nya låtarna stod för svackorna i konserten

Postad: 2007-08-13 20:32
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/8 2007.

KONSERT
Per Gessle
Brunnsparken, Örebro 11/8 2007


Per Gessles sommarturné anno 2007 blev aldrig den masshysteri över landet som det optimistiskt skissades på tidigt i våras. I skenet av den sensationella soloturnén 03 och Gyllene Tiders oöverträffade succé året därpå så hamnar årets upplaga hjälplöst i skuggan.
   Då menar jag inte publikmässigt. Det var 4700 personer i Brunnsparken igår kväll och det ska alla artister (vare sig de är svenska eller utländska) vara väldigt nöjda med.
   Nej, akilleshälen i årets konsert heter Per Gessles senaste skiva, ”En händig man”. Skivan slår det mesta i popgenren, är en av årets bästa svenska skivor och står sig bra i en isolerad bedömning. Men sätter du in den skivan i en helhet, typ gårdagens konsert, så kommer just låtarna från den skivan att stå för några av konsertens svackor när du om någon vecka tänker tillbaka.
   Det är klart att jag är medveten om vad den här turnén har för syfte. Att sälja skivor och då företrädesvis den senaste som inte överraskande har givit namn åt hela turnén. Då kommer de nya låtarna i det avslöjande rampljuset.
   Den bistra sanningen kommer över mig nu, några minuter efter avslutningslåten, när jag snabbt ska analysera konserten. Med några få undantag, ”Underbar tanke” (dessutom en helt underbar version!), ”Pratar med min müsli” och ”Om du kommer ihåg”, hade det nya materialet svårt att ta en hederlig plats i årets repertoar.

Och när jag tänker tillbaka så stod jag nog och saknade ”En stor hemlighet” och ”Smakar på ett regn”, några av konserttopparna från ”Mazarin”, som lätt hade höjt det sammanlagda betyget och gjort konserten musikaliskt ännu bättre.
   När jag nu avverkat mina små klagomål så kan jag givetvis inte blunda (eller hålla för öronen) för en konsert som trots allt hade många stora melodier, fantastiska musikerinsatser och en artist som kan ta en stor publik på ett naturligt sätt. Per är kanske till och med lite för fokuserat koncentrerad för att det ska bli show, uppstå spänningsmoment eller brista ut i ren spontanitet.
   För visst hade konsertvärdet ökat några dimensioner om han dragit till med någon överraskande låt från någon obskyr Gyllene Tider-B-sida eller det underskattade Son Of A Plumber-projektet.
   När såna tankar uppstår är det ändå tillfredsställande att tänka tillbaka på en konsert som hade så många uppenbara höjdpunkter. Från den perfekta öppningen med ”Juni, juli, augusti” via den vemodigt gungande ”Jag skulle vilja tänka en underbar tanke” till det accelererande upploppet i det ordinarie konsertsetet med fyra upptempolåtar på rad med ”Gå & fiska”, låten jag förvånande nog aldrig kan tröttna på, som slutlåt. Lika logisk igår som 2003.
   Men övergången från den hysteriskt omtyckta ”Sommartider”, som jag har haft ett svårare kärleksförhållande till efter 1982, till den mänskligt mjuka avrundningen med den John Holm-influerade ”Min hälsning” var också ett ögonblick att minnas.

Per Gessles låtar:
Juni, juli, augusti
(Hon vill ha) Puls
Pratar med min müsli (hur det än verkar)
En händig man
På promenad genom stan
Vilket håll du än går
Hannas kärlekspil
Det hjärta som brinner
En sten vid en sjö i en skog
När alla vännerna gått hem
Jag skulle vilja tänka en underbar tanke
Om du bara vill
Kung av sand
Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)
Födelsedag
Fru Nordin
Spegelboll
Gå & fiska!
Om du kommer ihåg
Tycker om när du tar på mej
Ljudet av ett annat hjärta
Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly
Sommartider
Min hälsning

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (421)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (223)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (117)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2007 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.