Blogginlägg

Covers: Buster Poindexter

BUSTER POINDEXTER: Buster Poindexter (RCA, 1987)

På den här sidan sker inte allt så väldigt naturligt och kronologiskt. Därför berättade jag redan i höstas om Buster Poindexters andra album, "Buster goes bezerk", som kom 1989. Skivan som alltså följde upp den här Poindexter-debuten från sommaren 1987. Jag har ju redan berättat det mesta om förvandlingen från rocksångaren David Johansen till nattklubbsunderhållaren Buster Poindexter men det finns några fler detaljer att tillföra denna intressanta historia.
   Vid den här tidpunkten 1987 var det Joe Delia som ledde det stora bandet bakom Poindexter. Han skrev även arrangemangen tillsammans med blåssektionen Uptown Horns. Till nästa skiva hade Delia ersatts av Charlie Giordano. Innan jag såg Poindexter på scen 1987 hade jag sett Delia ett par gånger på tidigt 80-tal när han kompade Kim Larsen både här i Örebro och som förband till Rolling Stones på Ullevi 1982.
   Efter Larsen/Europa-äventyret återvände Delia till New York och hamnade snart i Johansens sällskap och var väl den som påverkade den gamla rockstjärnans utveckling mot lite mer keyboardbaserad musik. Det hörs väldigt tydligt på albumet "Sweet revenge" (1984) där Delia och Johansen har skrivit och producerat en majoritet av låtarna tillsammans. Ett uppenbart lågvattenmärke i Johansens fantastiska karriär.
   Men på första Poindexter-albumet sköter sig Delia utmärkt som orkesterledare bland alla övervägande jazzinspirerade arrangemang.
   Temperaturen sätts direkt på första låten "Smack Dab in the Middle". Storbandsjazz, Chuck Berry-gitarr (Brian Koonin), blås, saxsolon (Crispin Cioe/Arno Hecht) och tjejkör (med blivande Bruce Springsteen-frun Pattie Scialfa). Typisk livemusik som gör sig så mycket bättre på en scen än på en skiva.
   Balladen "Bad Boy" blir nästan en parodi med utdragen "la-la-la-la"-text och pratande partier. "Hot Hot Hot" är hitlåten nummer ett på skivan, dansant, karibisk och med glatt humör tolkas Arrows fem år gamla hitlåt.
   En av få riktiga höjdpunkter på skivan är "Are You Lonely for Me, Baby?". Introt är nästan en duett med Soozie Tyrell (blivande Springsteen-bandmedlem). Stor soulmusik.
   Sedan är det givetvis mycket gammalt jazzrelaterat material som ingår Poindexters koncept. Som "Screwy Music", antik låt från 30-talet, med lite lustigt arrangemang som ibland påminner om Spike Jones-komik. Eller "Good Morning Judge" med repliker som inleder och avslutar låten med ett saxsolo däremellan.
   Leiber & Stollers call and response-låt "Whadaya want" är en rolig uptempo-låt med mycket Soozie på sång. Poindexter går även i land med tolkningen av den tämligen sönderspelade "House of the Rising Sun" som en pianoballad. Underbar sång men han slår ändå inte Eric Burdon. Men trumpetsolot (Hollywood Paul Litteral) är läckert.
   Lulus gamla "Oh Me, Oh My (I'm a Fool for You Baby)" är en annan vacker och sentimental pianolåt. Med både stråkar och sitargitarr-solo. Den gamla Johansen-låten "Heart of Gold" är också gjord efter samma balladstuk med Soozie Tyrell på vacker fiol.

1. "Smack Dab in the Middle" - 3:52 (Charles E Calhoun)
1955. Singel med låtskrivaren.
2. "Bad Boy" - 3:07 (Lil Hardin Armstrong/Avon Long)
1957. Singel med The Jive Bombers.
3. "Hot Hot Hot" - 4:07 (Alphonsus Cassell)
1983. Singel med låtskrivaren under artistnamnet Arrow.
4. "Are You Lonely for Me, Baby?" - 3:38 (Bert Berns)
1967. Singel med Freddie Scott.
5. "Screwy Music" - 3:17 (Fred Rose)
30-talet. Singel "I'm nuts about screwy music" med The Jimmy Lunceford Orchestra.
6. "Good Morning Judge" - 3:37 (Gene DePaul/Don Raye)
1950. Louie Innis & the String Dusters. (Felaktiga låtskrivare. Ska vara Louis Innis.)
7. "Oh Me, Oh My (I'm a Fool for You Baby)" - 3:52 (James Doris)
1969. Singel med Lulu.
8. "Whadaya Want?" - 2:44 (Jerry Leiber/Mike Stoller)
1954. Singel-b-sida med The Robins.
9. "House of the Rising Sun" - 3:40 (traditional)
1934. Singel med Clarence "Tom" Ashley with Gwen Foster.
10. "Cannibal" - 4:45 (David Johansen/Joe Delia)
Originallåt.
11. "Heart of Gold" - 4:40 (David Johansen)
1982. Från albumet "Here comes the night" med låtskrivaren.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.