Blogginlägg
En glad kväll med Fleshtones
KONSERT
Fleshtones
The Maharajas
The Spades
Prisma, Örebro 1 juni 2011
Konsertlängd: ca 21:57-01:20
Min plats: Många olika ställen
Det var onsdagkväll, dagen före Kristi Himmelsfärds dag, en på förhand inspirerad garagerockafton och jag hade lagt alla analyserande förpliktelser åt sidan. Det var i första hand en ”night out” med några goda vänner med gott ackompanjemang från tre konserter med tre olika band med tre olika ursprung i treolika decennier. Men som musikaliskt bildade en trefaldig enhet medan klockan gick mot midnatt minnet urholkades på exakta detaljer.
Jo, jag minns konserterna tydligt och väl men kan för mitt liv inte upprätta några exakta låtlistor på de olika konserterna. Och det beror framförallt på att Fleshtones, detta legendariska amerikanska garagerockband, konstigt och anmärkningsvärt nog aldrig funnits med i min musikaliska värld. Ibland är det så och onsdagskväll stod jag verkligen och uppskattade Fleshtones sköna mix av rock och pop med små showinslag utan att kunna identifiera en enda låt. Jag erkänner min uppseendeväckande okunnighet i ämnet.
Fleshtones har en lång, lång historia som går tillbaka till mitten av 70-talet, New York-generationen av rockmusik med andra ord. Men det unika med Fleshtones som gammalt band är att majoriteten av gruppmedlemmarna är kvar sedan starten, skivorna kommer med jämna mellanrum, de turnerar kontinuerligt och är därmed ett genuint tajt och sammansvetsat band. Allt det här framstod med all önskvärd tydlighet sent i ionsdagskväll.
Ledaren och sångaren Peter Zaremba ledde bandet genom en underhållande konsert men även övriga medlemmar var i högsta grad delaktiga i bandets kvalitativa form.
Ett av Örebros få genuina kultband i garagerockscenen, The Spades, inledde konsertkvällen med ett intressant framträdande. Inte alls färdigrepeterade för detta sporadiska tillfälle och mellansnacken tillhörde kategorin där spontanitet, komedi och obegripliga ordval möts.
Spades orepeterade dagsform störde på inget sätt den tveklösa charmen i hela deras framträdande. Från de tämligen tajta och genomtänka inledningarna på låtarna till de ofta helt obestämda sluten var Spades en underbar upplevelse i min värld.
I stark konkurrens med Fleshtones var Maharajas kvällens stora musikaliska attraktion. Som alltid, jag har recenserat både skivor och konserter med bandet tidigare, var de i onsdags extremt samspelta, utstrålade en enorm energi och deras repertoar, på gränsen mellan catchy pop och melodiös rock, räckte till för att göra hela deras konsert till en homogen upplevelse.
Med tanke på att bandets medlemmar är geografiskt spridda i landet är konserterna få och turnéerna obefintliga. Vilket gör upplevelsen av deras konsert än mer imponerande.
I Maharajas blickfång stod sångaren och gitarristen Mathias Lilja och plockade poäng för både fantastisk sång, snärtigt inspirerande och inte för långa gitarrsolon och personifierade bokstavligen energin i dagens fina Maharajas.
För mig personligen var onsdagskvällen en rad intressanta möten med gamla Rockmagasinet-profiler som i flera fall flytt staden och nu för en kväll återförenats i ett glatt och unikt möte i konsertmiljön.
Där stod Birger, en gång trummis i Crew Of Corps, och förklarade att han slutat spela trummor. Tjina, som spelade gitarr i samma band, hade också lagt av. Danny Boy, gitarristen i Voodoo Dolls, har inte heller tid att spela gitarr men han berättade att han e gång för länge sedan skrivit en hatlåt om mig: som började med texten ”Håkan P på NA-NT…”. Givetvis var också Anders där som tillsammans med Johan, som naturligtvis också var där, och Danny står bakom skivbolaget Low Impact som ger ut Maharajas skivor. Oj vilken positiv och nostalgisk kväll.
/ Håkan
Silly Season, eller…
Dave Edmunds gjorde ett sporadiskt gästinhopp
<< | Juni 2011 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 |
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget:
instämmer med din recenmsion - en kul kväll var det - är inte heller väl bekant med fleshtones men blev efter hand mer o mer fascinerad av deras galna musikaliska värld.
skulle tro att mycket var direktimproviserat i stundens hetta, en del kan vara egna låtar men det enda jag uppfattade som bekant i repertoaren var det medley mot slutet som jag uppfattade att bo diddley kan vara pappa till ("I Wish You Would" är en förmodad titel) samt "Burning Hell" en troligen traditionell låt som jag tidigare hört med john lee hooker
tyvärr hann jag ut innan jag fattade att det blev extranummer så jag vet inte hur kvällen slutade
håller med om att det var en riktig "rockmagasinstämning" med många bekanta ansikten som man inte sett sedan det glada 1980-talet!Svar:
Tack för de detaljerna.
Haha. Detsamma... Mycket lyckad och glad kväll.