Blogginlägg

Mina vänner: Tåte

Tåte heter naturligtvis inte Tåte men är känd som Tåte för 100 av 100. Arbetskamrat sedan 1972, jobbar nu i växeln på tidningen jag jobbar på och som spindeln i nätet mitt i hjärtat av företaget sitter han på information som ingen annan.
    Vi har genom åren umgåtts mycket privat, partajande på 70-talet och sedan massor av konserter tillsammans. Både här i Örebro och många andra städer. Exempelvis under en vecka i London 1985.
   Under senare år har vi dessutom fått ett uppsving i vårt genuina musikintresse via våra jämngamla döttrar som helt naturligt har öppnat ögon och öron mot ännu mer musik och nya namn. Senaste namnet i tipsarkivet heter Melpo Mene. Smaka på det, ni.
   Som flitig initiativtagare till konserter i andra städer är Tåte alltid öppen för nya konsertprojekt,. Vi har därför med hans hjälp hamnat på många intressanta konserter i Stockholm, Linköping, Göteborg och Västerås. Bland annat.
   Vi är väldigt olika på ett sätt, Tåte tränar som en elitidrottsman medan jag på min höjd promenerar till jobbet. Han är dessutom genuint sportintresserad, Manchester United-fantast, och har ett oslagbart minne för gamla fotbollsspelare, spelsystem, taktik och andra specifika detaljer ur sporthistorien. Medan jag bara har halvkoll på West Bromwich Albions.
   Men vi är också väldigt lika på flera andra sätt. Födda samma höst och är inte det minsta intresserade av bilar och körkort, exempelvis.

På 70-talet var vi ofta stora gäng som drog iväg på konserter till Stockholm. Rod Stewart, Dire Straits, Supertramp, ABBA och allt vad de hette. Sedan har det blivit många konsertbesök de senaste 10-15 åren under lite mer anspråkslösa former.
   Som när vi tog oss till Stockholm och lilla Heartbreak Hotel 1994 enbart av den anledningen att Billy Bremner skulle komma och gästa Refreshments på konserten. Efter Rockpile hade engelsmannen Bremner fört en anonym tillvaro, mest i USA, men vi kunde inte glömma hans egna skivor från tidigt 80-tal. Och blixtvisiten med Gävlegruppen kändes unikt. Då. En kort tid efteråt blev Bremner officiell medlem i bandet som på slutet av 90-talet gjorde oändliga turnéer runt Sverige.
   Eller när vi passade på att se Dave Edmunds tillsammans med ett specialkomponerat svenskt komp, inklusive mäktige trummisen Ingemar Dunker och saxofonisten Micke Finell, på ett lite för stort Münchenbryggeriet i Stockholm för tre år sedan.
   Nick Lowe på Nalen 2005, nästan solo med bara Geraint Watkins på piano, var också en gemensam upplevelse av nästan magisk kvalité.
   Liksom Kent på Storängsbotten samma år. Utomhus under ett enormt tälttak och en sommarkväll av oförglömlig karaktär. Konserten där Anna Ternheim gjorde debut för den riktigt stora publiken. När man efteråt vandrade inåt Stockholm City i stora horder kunde man nästan ta på stämningen.
   Dessutom var Tåte, jag och några fler med om några fina Ulf Lundell-föreställningar på Stockholms Tyrol och Göteborgs Trägårn förra hösten och våren.

Sedan får vi inte glömma vår stora ständigt återkommande tradition, år efter år. Tur och retur Stockholm med buss på en lördag tre-fyra gånger om året.
   En sjukt inrutad ritual med Palm & Gyll-buss från Klostergatan kl 8, anländer vid halv elva till Cityterminalen, promenad förbi Norra Bantorget och Upplandsgatan norrut för att invänta Lasse på Stockholms Skivbörs som öppnar elva. Och sedan kaffe (Tåte dricker alltid Latte) och macka på historiskt inrökta Ritorno på Odengatan.
   Sedan följer ytterligare börsar och skivaffärer i en strid ström, från Vasa via Marquee, Atlas, Record Hunter till The Beat Goes On strax innan St Eriks-bron. Innan vi vänder inåt city och helt andra nöjen.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.