Blogginlägg

Musiknyheter igår

Varje sekund är en stor nyhetsjakt. Internet har gjort oss beroende och törstande efter nyheter och vi vill helst läsa om det innan det ens hänt. Därför är det svårt att låta bli att, i mitt fall, läsa BBC-sidan och ett antal andra, för mig viktiga nyhetssidor, varje dag.
   Informationsflödet är ju enormt och när jag tänker tillbaka två, tre och fyra decennier så svindlar verkligen både tanke och minne.
   Som popintresserad på 60-talet var det främst radion som förmedlade de viktigaste musiknyheterna först. Dagstidningarna hade i stort sett ingen bevakning och jag prenumererade och läste en tidning i veckan, svenska Bildjournalen, och kände mig tillräckligt informerad och up-to-date i musikvärlden. Av en svensk veckotidning vars pressläggning säkert var en vecka innan.
   Att jag var riktigt svältfödd fick jag inte klart för mig förrän hösten 1968 när engelska New Musical Express kom in i mitt liv. Som bara tog tre dagar på sig att nå Järntorgsgatans tobaksaffär i Örebro.
   Naturligtvis blev törsten efter utländsk musikpress snart ännu större vilket fick mig att bredda min läsning med både Melody Maker, Disc & Music Echo och hutlöst dyra prenumerationer på amerikanska branschtidningar som Billboard och Cash Box.
   Under 70-talet var det i mitt fall ett ivrigt läsande av musikpress och även svensk dagspress, Lennart Perssons oöverträffade fanzines Larm och Feber fram till 1980 då Sveriges första seriösa musiktidning föddes, Schlager. Gjord av entusiastiskt arbetande rockjournalister med Håkan Lagher i spetsen.

Jag minns Schlager som en otroligt välgjord musiktidning och dess livstid i presstidningsaffärerna känns så här i efterhand, drygt tjugo år senare, som mycket, mycket längre en de blott fem år den existerade som renodlad musiktidning. För 1985 gick den ihop med tidningen Ritz och namnet blev Slitz, fortfarande med tyngdpunkt på musik.
   Men det tidningsnamnet står idag för något helt annat än seriös musikjournalism.
   Jag kom att läsa engelska NME i nästan 30 år. På 60-talet var tidningen en tunn, otroligt faktaspäckad tabloid i svartvitt. Med få reportage, korta recensioner och massor av nyheter. En hel årgång NME kunde då lätt samlas i en minimal lagerlåda.
   Tidningen växte under 70-talet, blev en mer storartad journalistisk produkt och personliga skribenter knöts till NME. Av vilka Nick Kent var en som skrev längre, vassare och fränare.
   En svensk fotograf, Stefan Wallgren, jobbade i början på 80-talet på NME och han berättade för mig om just Nick Kent. Han saknade alltid anteckningsblock när han var ute på jobb, intervjuer och konserter. Men han saknade inte minne…
   NME blev alltså mer skrymmande och blev bara mitt stora bidrag till pappersinsamlingen. In på 90-talet noterade jag mina likgiltiga känslor vid skilsmässan från de gulnade tidningssidorna och i januari 1997, för drygt tio år sedan alltså, slutade jag helt sonika inhandla pappersversionen av NME regelbundet.
   I dagens mediabrusiga värld kommer nyheterna både snabbare och billigare på nätet och vill jag få djupare rocklektyr så står Mojo, Uncut och Record Collector till hands i tidningsaffären.

/ Håkan

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Mats 26/07: Detta är en av 70-talets absolut viktigaste plattor för mig. Såg Tyla Gang på Ho...

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.